REO Vårsymposium- Pedagogisk miljö för den kompetente 1åringen

Under mitt besök i Oslo i våras på Reggio Emilia Oslos vårsymposium fick jag stifta bekantskap med atelieristan Caroline Strom Pedersen. Hon beskrev arbetet med att bygga fram pedagogiska miljöer för de allra yngsta och betonade vikten av att lita till barnens kompetens och våga utmana sin egen tanke om vad för material som kan finnas i en ettårigs miljöer. Hon beskrev förändringsarbetet som tagit plats på förskolan Gydas Veis hos ettåringarna och hur pedagogerna genom barnens interagerande med materialen hade förundrats över de smås grundliga undersökande och hopkopplande av världen. Carolines arbete visade stor tillit de våra yngsta och är ett viktigt föredöme för alla som arbetar med dem. Hennes känsla för färg, form och ytor tilltalade mig mycket ochs jag kunde skönja likheter med min vän och kollega Pia Franzéns sätt att ta sig an byggandet av pedagogiska miljöer . (Pia som skriver i vår bok Pedagogik miljö i tanke och handling i kapitlet ”Vi har ett rum och vad gör vi då?”)

En sak (av många) som jag tyckte var intressant var att Caroline gärna färgkoordinerade materialet i det största rummet hos ettåringarna för att minska känslan av ”stök” och för många intryck eftersom de små gärna bär omkring saker och många gånger behöver vara i materialen. En klok tanke och mycket enkel att genomföra, vilket ger miljön ett mer harmoniskt uttryck. Caroline arbetade också mycket med textil vilket gjorde rummet böljande, band ihop golv och tak byggde ut miljöerna i rummet.

Intill det stora och mer öppna rummet fanns ateljén där de hade valt att ha visst material framme som barnen undersökte just nu. Jag gillar den tanken. Att få lov att ha tid och fördjupa sig, fortsätta på något och att det i det här fallet handlar om att undersöka materialen och inte att producera resultat (även om det blir konkreta resultat där barnen arrangerar och agerar med materialen och dessa spår som lämnas kan vara föl värda att undersöka och lägga märke till för oss pedagoger). Ateljén bör ju också förändras med det som barnen undersöker och på så sätt vara en levande miljö. När vi var där såg det ut så här i ateljén.

Det fanns också en färgkarta i rummet som byggts utav alla sorters olika material. En installation som var en visuell upplevelse där material också kunde lyftas ner på golvet under för barnen att prova.

När jag föreläser om pedagogiska miljöer så brukar jag prata mig varm om att det behöver finnas olika typer av material som barnen kan och får lov att hantera. Det är genom dessa som barn kan undersöka sin omvärld och berätta för oss vad som intresserar dem. Hos ettåringarna var intresset för fåglar stort och här är exempel på hur material och miljö arrangerades för att barn skulle kunna vidareutveckla sitt utforskande.

Det gäller att ta sig en ordentlig funderare på vad för möjligheter vi ger våra yngsta i förskolan. Ger vi dem möjliga att öva upp sin känslighet för omvärlden och den rikedom som finns? Den frågan tycker jag att Caroline och henne kollegor tagit fasta på.

Tack för besöket och hoppas jag får komma igen!