…som ett arbetssätt i förskola är inte något man gör i en handvändning. Ibland tycks det så när man ser diverse argument om vad pedagogisk dokumentation är och gör med verksamheten. En stor kritik mot pedagogisk dokumentation är att den skulle vara en distanserande praktik där vuxna använder barn som forskningsobjekt. Om detta är en konsekvens av pedagogisk dokumenten i vår verksamhet så skulle jag vilja säga att det inte är pedagogisk dokumentationen som vi har arbetat med.
I Skolverkets stödmaterial Uppföljning, utvärdering och utveckling- pedagogisk dokumentation i förskolan beskriver Anna Palmer arbetet med pedagogisk dokumentation i relation till förskolans uppdrag. I kapitel 2 reder hon ut missförstånd i skillnaderna mellan den barnobservation som har varit vanlig i förskolan och den som sker genom pedagogisk dokumentation. Palmer tar upp barnobservation som ett instrument för att utvärdera barns utvecklingsnivå mot vad som ansågs normalt för deras ålder. Hon beskriver hur observationerna gick till:
Vid den här tiden och en bit in på 1950- och 1960-talen, tänkte man sig att den som observerade inte skulle vara synlig för barnen, utan vara som ”en fluga på väggen”. Man byggde bland annat in särskilda observationsboxar i förskolorna där förskollärarna kunde observera verksamheten genom en glasruta där de inte syntes från utsidan, en så kallad one way screen.
Här tror jag finns en vanlig feltolkning av hur man i förskolan förstår arbete med dokumentationen i förskolan- att man som vuxen ska vara en ”osynlig, objektiv deltagare” och inte påverka sammanhanget. Kanske inte på det drastiska sätt som beskrivs ovan sittandes i en glasbur men med ett förhållningssätt som ändå liknar det. Man ska inte lägga sig i helt enkelt, bara dokumentera vad som händer. Palmer förklarar att det är omöjligt att vara en ”osynlig, objektiv deltagare” i de händelser man dokumenterar. Alla är en del av sammanhanget och alla val vi gör eller låter bli att göra (som också är ett val) påverkar situationen. Vad som intresserar oss, vad vi har för fokus, vad vi kan upptäcka o.s.v. avgör vad som kommer ur dokumentationen- vad vi ”ser”.
Barnintervjuer är också en populärt utvärderingsmaterial som sägs föra upp barn talan på bordet och ge den sanna bilden av vad barn tycker om förskolan. Situationen med barnintervjun är full av kontrollerande faktorer där barn läser vuxnas förväntningar och svarar upp till dem. Den är också fylld av ord att tolka som lek, lärande, roligt, tråkigt osv. Hur definierar barnet lek jämför med hur du gör det? Hur skapar de ord vi väljer att fråga om vad barnet kan svara på?
De material som vi väljer för att tydliggöra styr också barnet i vilken riktning svar väntas. Detta är något man måste vara mycket uppmärksam på till exempel vid arbete med flervalsfrågor med hjälp av bildstöd där barn kanske får frågan vad de tycker om att göra på gården och det finns tre kort att välja på, en gunga, en trampbil och en hink och spade. Hur begränsar dessa val barnens möjlighet att uttrycka vad som är intressant på gården? Kanske är det mjuka gräset under bänken en favorit eller vattenpölar och löven på plommonträdet? På vilka sätt får barns röster höras då? De är alltid mer eller mindre begränsade av vad vuxna är förmögna att lyssna till och hur vuxna kan skapa situationer där det finns utrymme och tid för barn att fördjupa sina tankar. Ta inte över färdiggjorda material utan att kritiskt granska innehållet i dessa.
Anna Palmer menar att genom den pedagogiska dokumentationen har vi möjlighet att få syn på både barnen och de vuxnas pågående lärande. Ja, ni läste rätt- barnen OCH de vuxnas. I första hand ska dokumentationen användas tillsammans med barnen för att med dem diskutera och komma fram till hur vi ska gå vidare, i andra hand ska den användas av vuxna för att förstå och utveckla förskolan verksamhet skriver Palmer. Hur kommer det då sig att så mycket tid läggs för att diskutera dokumentation utan barnen och så lite med barnen? Jag undrar också hur det kommer sig att barn dokumenterar så lite?
”…det är inte bara de vuxna som dokumenterar barnens aktiviteter i förskolan. Barnen är också delaktiga i arbetet med att dokumentera och resonera kring det som samlas in. I läroplanen framhålls det genomgående att barns delaktighet och inflytande är mycket viktigt, vilket också tydligt skrivs fram i det här stödmaterialet.”
Jag hör ofta hur pedagoger i förskolan i olika grupper på Facebook klagar över att man har så lite tid för sitt dokumentationsarbete, eller att det tar tid från barnen. Jag tänker att om man upplever det så så arbetar man för lite tillsammans med barnen. Alltså tillsammans med dem för att planera och gå vidare i det man håller på med i verksamheten. Det kan vara allt från att plocka ut, samla och sortera dokumentation, till att bygga nya miljöer, hämta material eller skicka engagerande brev om verksamheten till föräldrarna. (ja, ni läste engagerande och inte informerande, stor skillnad…) Hur kommer det sig att så mycket av vår tid går åt till att planera över barnens huvud när de största och bästa möjligheterna finns i dialog med barnen?
”Barnens frågor och resonemang blir betydelsefulla för hur personalen senare väljer att gå vidare. Vad tycker barnen att man har missat att ta med i dokumentationen? Vad upplever de som det viktigaste? Vad vill de pröva nästa gång? Genom att föra samtal med barnen om texterna, filmsekvenserna och fotografierna blir det möjligt att ta ut en riktning för kommande moment. Samtalen och reflektionerna tillsammans med alla inblandade – både med barnen och med arbetslaget – är avgörande för att arbetet med pedagogisk dokumentation ska kunna bidra till att utveckla verksamheten. Man skulle kunna säga att det är just diskussionerna och dialogerna som gör en dokumentation till en pedagogisk dokumentation.”
Här finns grunden för förskollärarna att bygga undervisning på. Det är valen som vi gör för verksamhetens innehåll som jag skulle vilja tolka som undervisning. Undervisning är målstyrda processer som leds av oss förskollärare (enligt skollagen). Det handlar om att hitta metoder där barn blir engagerade och stimulerade till att veta mer, fördjupa sina utforskandes och göra kopplingar mellan de olika områden de rör sig i. Ja, det kan vara allt från att iscensätta möjligheter att bygga en affär till att inreda ett terrarium med snäckor eller att få spela Pokemon eller dansa tango. Att som ledare lyfta fram gruppens olika strategier och göra dem till lärande för hela gruppen, att ge möjligheter för att samtala med varandra- skapa sammanhang som hela barngruppen kan engagera sig i på olika sätt. Dessa sätt att arbeta handlar också om att skapa en identitet för gruppen och för del olika medlemmarna däri. Att stärka gruppens motivation att arbeta tillsammans, se varandra, bidra och utvecklas tillsammans.
Hur stöttar vi barns idéer om vad som är intressant för dem just nu och hur lägger vi till och ger möjlighet till fördjupning? För det första måste vi intressera oss för och vara nyfikna på det som barnen intresserar sig för. Ta reda på mer om det och sätta oss in i vad det kan ha för områden att undersöka. Dessutom är vi vuxna också en del av gruppen (för att inte tala om föräldrarna!) och de erfarenheter som finns där och kan bli resurser för arbetet men det är skillnad på ett förhållningssätt där den vuxnes perspektiv är det som är rätt och barnen ska ta sig till samma förståelse eller ett förhållningssätt där barn och vuxna har olika erfarenheter som kan tolkas och förstås på olika sätt och att vi delar dem gör att vi förstår olika sätt att erfara. Vår utmaning är att veta när vi gör vad- ger tillgång till fakta, skapar möjlighet att diskutera, ger möjlighet att experimentera individuellt eller tillsammans osv. För min del är det aldrig antingen eller utan både och som gäller, den svåraste didaktiska frågan blir istället när?
Att förstå pedagogisk dokumentation som ett arbetssätt med barn, kollegor och föräldrar är inget man gör i en handvändning. Det är ett komplext arbete som man utvecklar tillsammans och som hittar vägar i just er verksamhet som fungerar och ger kraft åt den. Det är ett arbete som aldrig tar slut och som kan ta årtal att förstå och hantera. Men det är så det är att arbeta med människor i ett komplext uppdrag. Det är inte svart-vitt. Engagera er i komplexiteten som vårt uppdrag bär i att bygga undervisning med barnen i verksamheten och ta tag i de arbetssätt som gör det möjligt för er att engagera barnen och göra dem aktiva. Hur vet man att man lyckats? Jo, det är när barnens engagemang och driv blir synligt i verksamheten. Blir barnen intresserade och nyfikna så gör ni på rätt sätt. Om inte tänk om…..
Pedagogiska Kullerbyttan 
Tack för en jätteintressant och välskriven artikel , vill jobba mer med barns inflytande och har fått både energi och idéer för att gå vidare
GillaGillad av 1 person
Tack, vad roligt att höra! 🙂
GillaGilla
Tack Linda , blir alltid så inspirerad av det du skriver och reflekterar kring. Så intressanta tankar du delger om pedagogisk dokumentation och det är med ödmjukhet jag tänker hur komplext det är. Men också så intressant när man börjar förstå hur viktiga barnen och deras tanka är i dokumentationen.
Vi ska på vår förskola ta tid i vår och tränga ner lite mer i pedagogisk dokumentation.
GillaGillad av 1 person
Heja er för att ni vill tänka mera och engagera er i komplexiteten! Lycka till ❤
GillaGilla
I Kalmar kommun drivs det en centarl kurs i pedagogisk dokumentation varje läsår sedan 6 år tillbaka, ca 65 pedagoger deltar i två parallella kurser varje gång, och det är 7 heldagar med hemuppgifter som handlar om litteraturläsning och dokumentation mellan varje kurstillfälle.
Jag, som är utvecklingslärare i kommunen är kursledare.
Vid det senaste tillfället läste vi den här srtikeln, som jag tycker är ett mycket bra inlägg i kursen, och nu vill jag dela med mig lite av det som lyftes vid efterföljande reflektioner.
” Vi vill verkligen jobba på att låta barnen få ta mer del i arbetet med dokumentationer. Vi diskuterar fortfarande dokumentation UTAN barnen, och inte tillsammans med dem. vi tänker att man kommer fram till mer om man arbetar tillsammans med barnen. Vi borde låta barnen bestämma vad som ska berättas för deras föräldrar. Att ta med barnen så de blir delaktiga, är lättare med 4-5 åringar som är mer verbala. med de yngre barnen behöver vi vara observanta på kroppspråket. Dokumentationerna är viktiga för alla, både barn och vuxna. Det är inte alltid så att barnen är med och dokumenterar. Hur kan de vara med? Det finns många sätt.
Vi vill reflektera med barnen direkt, samma dag, arbeta tillsammans med barnen med planering och hur vi ska gå vidare.
I den pedagogiska dokumentationen har vi möjlighet att få syn på både barnens och de vuxnas pågående lärande.
Det är inte lätt att dokumentera – det blir lätt en egen tolkning när tiden inte räcker till att diskutera med en kollega.
Tiden är inte ett problem, utan energin! Energin hos en själv.
Reflektionen tillsammans med barnen tar inte så mycket tid utan det är efterarbetet med att sammanställa dokumentationen som tar tid.
Vi behöver bli bättre på att få med barnen och ha en plan för hela aktiviteten. Planera tiden bättre. Förberedelse, aktivitet och reflektion.
Det gäller att organisationen är formad så att det möjliggör pedagogisk dokumentation, från början till slut. Så det genomsyrar verksamheten.
Ibland är vi styrda av tex en saga som tema. Väljer vi tema på rätt sätt? Är barnen delaktiga?
Det är bra om vi har verktyg, dokument, mallar och protokoll som stöd.
Hur får vi med föräldrarna? Det är viktigt att vi är tydliga mot föräldrarna, att vi gör verksamheten tydlig.
Det är positivt om vi kan få pedagogisk handledning utifrån.
Vi anser att det fortfarande är för mycket ”observerande” i form av flugan på väggen. Vi skulle vilja se ett arbetssätt som går bort från det.”
Ja, det var lite korta drag från deltagarnas grupp-anteckningar. Artikeln var mycket uppskattad!!!
GillaGillad av 1 person
Tack snälla Christina för att du delar med dig av vad ni har reflekterat runt. Så roligt att artikeln väckte tankar, framförallt om barns delaktighet. Jag blir stolt och glad för det! Jag blir också väldigt hoppfull över att pedagogerna vill arbeta tillsammans med barnen, att de vill öka barns inflytande och delaktighet över dokumentationen och att de är medvetna om att det är deras sätt att se påd et barnen gör som får synas i dokumentationen. Den medvetenheten når långt! Verkligen roligt at höra, tack igen ❤
GillaGilla
Som en novis bland pedagogisk dokumentation blir jag så laddad av att läsa ditt inlägg, jag är på rätt väg i tankarna. Nu gäller det bara att omsätta det i praktiken också.
Men det jag fastnar mest för är ändå om de engagerade breven till föräldrarna – så befriande att du sätter ord på det. Jag tänker precis likadant – med all kontakt med föräldrarna. Så nu ska jag själv försöka få ner de tankar på pränt på min egen blogg – tack för det! 🙂
GillaGillad av 1 person