Tredje rummet

Wiiihooooo. Nu kan jag inte hålla mig länge. Jag orkar inte! Beslutet har varit taget länge och det som hänger i luften är titeln för min tjänst vilken jag kommer återkomma till när det blir klart. Men nu måste jag berätta för jag har så mycket tankar, förhoppningar och önskningar för det nya jag kliver in i.

Arbetet på Göteborgs universitet och framförallt på Högskolan för design och konsthantverk har varit mycket lärorikt och intressant för mig. Jag har fått röra mig i en miljö med människor som verkligen varit i konst och konstuttryck och som stenhårt arbetat för konstens plats i utbildning. Kloka, eftertänksamma, impulsiva, starka, färggranna människor som för alltid har en plats i mitt hjärta och som har gett mig mycket både när det gäller att vidga och fördjupa min förståelse för konstens plats i utbildning samt min egen roll som utbildare. Det har varit mycket fint att få arbete med en massa människor som man ser upp till för deras kunskaper och som har bjudit in till samtal och fördjupning. De har gjort mig lite modigare, lite galnare, lite öppnare. Tack för det. Jag är väldigt glad över att jag ska fortsätta som lärare på atelieristautbildningen. Den kursen är fantastisk och har genomgått en utveckling som verkligen är nydanande och intressant och jag ser fram emot att fortsätta.

Problemet för mig i arbetet på universitetet har dock varit att jag känt mig för långt ifrån verksamheten i förskolan. Jag har saknat att se arbetet som jag gör få reella konsekvenser och jag har saknat att vara med material och miljöer med min kropp och själ. Arbete på universitetet kräver, så som jag upplevt det, mycket ensamarbete och jag är inte gjord för det. Jag tänker att vi i förskolan inte nog kan förstå hur viktiga vi är för varandra och det arbete vi gör. Att vara van vid ett arbetslag som ständigt är där, ständigt lyssnar, ständigt utvecklar saker tillsammans varje dag hela tiden är en ynnest. Jag behöver arbeta nära och tillsammans med andra och jag behöver också bli konkret. Därför ska jag nu bli det igen.

Bilder: Linda Linder

Den 17 januari börjar jag arbeta i ett projekt tillsammans med fyra förskolor i Floda i Lerums kommun strax utanför Göteborg.

Jag har blivit anställd för att ansvara för och leda skapandet av Lerums kommuns första kreativa återbrukscentrum som går under namnet TREDJE RUMMET.

För er som inte är bekanta med vad ett kreativt återbruk är så kan jag kort förklara det genom att berätta att idén kommer från Reggio Emilias ReMida-verksamhet. Där samlas material som blivit över i produktion från olika företag ihop, sorteras och får förlängt liv i barn och ungas händer. Det som skulle ha slängts tas om hand. Materialet ska vara säkert och giftfritt och kunna användas i lek och skapande. Förskolorna får sedan hämta eller låna material gratis från återbruket. På återbruket kan det också finnas material från andra verksamheter, kommunen eller privatpersoner. Allt skänkt för att berika barns erfarenhet i förskola. I mötet med återbruket och varandra kan barn och pedagoger lära mer om material och hållbarhet samt utforska dessa i konstnärliga processer. I arbetet med REturen var det viktigt att arbetar med alla de tre benen i Hållbarhet- ekonomiskt, ekologiskt och socialt. Det finns många återbruk i olika former runt om i Sverige. Här är några: REturen-kreativt återbrukscenter ÅterC Härryda Sinkadusen Mölndal Guldgruvan Töreboda Det finns också två certifierade ReMida-center i Sverige, ReMida Södertälje och REMida Vaggeryd.

Jag har länge funderat på varför Lerums kommun, som är en kommun som har höga ambitioner när det gäller miljöarbete och hållbar utveckling, inte har något återbrukscentrum. I höst fick mina undringar svar då jag blev kontaktad av två modiga och framsynta förskolechefer Karin Widegren och Cecilia Wassenius, på Uddareds och Hästhagens förskolor i Floda, som ett halvår tidigare tagit saken i egna händer och börjat fundera på vad de kunde göra för att få drömmarna om ett återbruk uppfyllda. Under hösten blev jag tillfrågad av dem om att vara med i ett projekt som utvecklingsenheten på Lerums kommun verkställt som skulle handla om hur man tar hand om goda idéer från verksamheterna och omsätter dem i kommunen. Jag skulle medverka som bollplank i och med att jag varit med och startar REturen som är Norra Hisingens kreativa återbruk. Under fyra träffar möttes den grupp pedagoger som arbetade med Hållbarhets-frågor på förskolorna, förskolecheferna, jag och personer från utvecklingsenheten för att tillsammans undersöka idén och se hur den skulle kunna bli verklighet.

Bilder: Linda Linder

När vi sedan gick tillbaka till att arbeta på förskolorna igen fick jag frågan om jag skulle vilja vara den person som ledde processen vidare i arbetet tillsammans med barn och pedagoger. Jag svarade nog JA! innan Karin hunnit ställa frågan färdigt. Tillsammans kunde vi sedan avslöja detta för pedagogerna på vårt nästa möte. Efter det har jag hunnit leda mitt första möte med pedagogerna i Hållbar utvecklingsgruppen samt träffat större delen av deras kollegor på deras julavslutning, presenterat mig och försökt ge en första bild av hur jag önskar att vi kan arbeta tillsammans nu i vår.

Det är få förunnat att få en möjlighet att göra om ett arbete som man redan varit med om fast under andra omständigheter. Det gör det möjligt att hitta nya vinklar, fördjupa och våga än mer. Det som kommer vara fokus fullt ut för mig i detta arbete är att det startar med barnen, pedagogerna och föräldrarna i den ordningen. Att det redan från början, i det lilla handlar om att meningsskapa tillsammans. Den dagen vi slår upp dörrarna och inviger vårt kreativa återbruk ska varenda en på Uddareds och Hästhagens förskolor, stora som små känna tillhörighet och veta att det är deras plats, som vi byggt tillsammans. Jag vill också vara mycket noggrann med att dokumentera arbetet så att det kan tas vidare i kommunen för att också på andra platser hitta möjligheter att lära av våra erfarenheter.

Under våren kommer jag också börja nosa på det stora utvecklingsarbete som pågår i Lerums kommuns förskolor tillsammans med Gunilla Dahlberg. Jag kommer få möjligheten att ingå i en handledningsgrupp tillsammans med de pedagogiska samordnarna Erika Kyrk Seger, Marie Folin, Linda Mjölner och Camilla Warberg och träffa Gunilla under våren och få möjlighet att driva utvecklingsarbete tillsammans. Det är förstås också en väldigt rolig och spännande utmaning. Jag har hört många föreläsningar av Gunilla, läst hennes böcker och följt hennes arbete länge. Jag har mött henne en gång i Göteborg och fick en stor kram vilket jag blev helt överrumplad över. Jag ser verkligen fram emot att få samtala med henne och resten av gruppen och hitta nya möjligheter för förskoleutveckling. Hon är klok som en bok och en person jag verkligen ser upp till för allt arbete hon har lagt ner för den svenska förskolan.

Bilder h,v: Linda Linder  Bild mitten: Nina Odegard. 

Just nu funderar jag såklart jättemycket på hur jag ska inleda arbetet med TREDJE RUMMET så att alla som deltar får möjligheten att bli sitt allra bästa. Hur skapar jag tillit och trygghet för pedagogerna så att deras idéer och tankar kan lyftas och delas? För min del handlar leda om att skapa förutsättningar för andra. Att ge dem möjlighet att vara aktiva, att vara delaktiga, att tänka och göra tillsammans. Då behöver de också en inbjudan som genuint ger dem önskan att vilja. Vi har många stora frågor att ta inuti med. Men den största och svåraste är hur vi drar igång ett arbete där barnen blir aktiva och engagerade. Det är ju ändå de som ska vara kärnan i allt. Tänk, vi jobbar med barnen varenda dag och ändå är det där vi ofta fastnar. Det är så lätt att göra och ställa iordning och springa på, allt med de godaste intentioner, men hur ger vi barnen möjlighet att påverka på riktigt? Att få oss att se saker på andra sätt? Jag vill undersöka det nu. Det vill jag verkligen.

Många saker är osäkra och det är så det är när man går in med öppna hjärtan i ett projekt.

Många saker är osäkra men en sak är säker. TREDJE RUMMET kommer inte bli lik någon annan plats. Den kommer vara unik just för att det är vi som bygger den, som har byggt den och som kommer fortsätta bygga den tillsammans. Den kommer också vara föränderlig eftersom vi kommer använda den som en mötesplats och möten förändrar oss om det så är mellan människor, material eller konstformer. Vi kommer utvecklas och bli något mer tillsammans. Något större, något mindre som glimmar därinne, något komplexare, något mer självklart, något som vi inte vet något om idag. Men snart kan vi börja ana….