I detta inlägg tänker jag skriva om olika sätt att styra projekt i förskolan. För att spetsa till det och göra det tydligt har jag delat in styrningen i tre olika kategorier som jag kallar pedagogcentrerad, barncentrerad och förskolecentrerad styrning.
Den första modellen är när pedagogen har ett färdigplanerat innehåll (1-2-3) med en klar utgång och tar barnen (de runda ringar) igenom det. I detta sätt att styra påverkar inte barnens sätt att göra, deras frågor och tankar, vad pedagogen planerar för nästa gång. Styrningens fokus är att ta barnen igenom det pedagogen planerat och ut på andra sidan. Här är det ofta viktigare att alla har gjort än vad det de gjorde faktiskt gjorde med dem. Fokuset ligger på pedagogens planering och att barnen ska förstå uppgiften på samma sätt som pedagogen. Det blir lyckat om barnen gör det pedagogen förväntat sig. Detta är ett hårt sätt att styra där pedagogen har all makt och barnen fogar sig.
Det andra sättet är raka motsatsen, så långt ifrån någon pedagogstyrning som vi kan komma, till ett helt och fullt barnstyrt sammanhang. Där kommer alla idéer och intressen bara från barnen (de runda ringarna i bilden) och pedagogernas uppgift är (i bästa fall) att stötta barnens initiativ. Barnen leker och utforskar i många små öar (oregelbundna formerna med prickar i). Pedagogerna är där och hjälper barnen med material, med relationer, med omhändertagande men ger själva ingen input eller utmaning. Barnens utforskande (öarna) går åt en massa olika håll och det finns det ingen sammankoppling mellan barnens olika intressen eller synliggörande av det som pågår. Ofta letar pedagogerna väldigt länge efter vad som intresserar barnen för att kunna starta projekt kring det. Projekten blir väldigt flyktiga då pedagogen bara går på barnens intressen och inte kopplar ihop eller utgår från något.
Det kan finnas planerade erbjudanden i den barncentrerade styrningen. Där kan barn erbjudas uppdukade material och få lov att prova dessa men inget av det som barnen gör där tas omhand och påverkar något framåt. Möjligtvis dokumenteras det och visas upp. Ibland, om det vill sig riktigt illa är pedagogerna inte ens närvarande i barnens utforskande utan står bredvid (de tre fyrkanterna).
Det tredje sättet kallar jag förskolecentrerad styrning och den är är en slags kombination av båda sätten där pedagogerna tar ansvar för innehåll, låter barnen undersöka det på många olika sätt i leken och ser till att barnens tankar, görande och erfarenheter påverka projekten, vad som kopplas ihop och vilka input som ges. Där ligger tyngdpunkten på vad förskolan skapar för möjlighet till möten mellan barnen, pedagogerna och förskolans uppdrag. Därför skapas gemensamma upplevelse/frågor (frågetecknet) som barnen, pedagogerna och familjerna kan mötas kring och genom. Frågan baseras på det som är relevant i förskolan med kopplingar till samhället och omvärlden. Frågan utforskas sen på många olika sätt av barnen i miljöer och material (öarna), planerat och spontant, där pedagoger finns nära både som utmanare, påhejare och inlyssnare med utgångspunkt i läroplanen. Barnens tankar, görande och erfarenhet samlas (pilarna mot nästa fyrkant) och påverkar (utropstecknet) nästa planerade input från pedagogerna (frågetecknet).
Som ni säkert förstår kan dessa tre sätt att styra variera under dagen och över tid på förskolan. Det beror ofta på hur vi ser på de olika stunderna av dagen och hur bra vi blir på att koppla ihop allt vi gör till en större helhet.
Utifrån att ha följt förskoleforskningen och pedagogers tankar om styrning i förskolan har jag en teori om att när vi skulle förstå ett styrningsätt där barn skulle ha inflytande och delaktighet i utbildningen så backade vi alldeles för långt bort ifrån vårt ansvar som ledare i förskolan. Frågan om ”vart vi ska följa barnen” blev rådande utan att sätta barnen och oss själva i kontexten förskola. Många av oss distanserade oss också med dokumentationen och blev observerare istället för ledare. Detta skylldes ett tag på Reggio Emilia-inspirationen men felet var vår tolkning av den. Pedagogerna i Reggio Emilia har aldrig stått bredvid utan alltid varit mitt i. Många av oss var bara för upptagna med hur kloka barnen var att vi på något sätt föll tillbaka på ”allt finns i barnet”-synen och glömde bort vilka sammanhang pedagogerna satte barnen i, vad de ställde för frågor och vad de gav barnen för erfarenheter.
Min förhoppning är att ett förskolecentrerad styrning ska få lov att genomsyra allt vi gör på förskolan. Att förskolans som plats ska vara utgångspunkt och alla vi som möts där ska få ta chansen att lära känna oss själva, varandra och omvärlden genom vårt dagliga lekande och lärande tillsammans.
Jag har i dagens text använt ordet styrning istället för ledning. Att styra innebär för mig att ta ansvar för ett sammanhang redan innan vi vet vilka som ska påverka det. Det innebär att sätta en ram och ett innehåll att mötas kring. Att leda är sedan det vi gör i relation med de vi samarbetar med. En ledare kan en egentligen aldrig bli förrän en har relation, tillit och förtroende av de vi leder. Vem som helst kan styra men en ledare blir den som har följare. Vi pedagoger behöver ta hand om möjligheten att vara goda förebilder för ett inkluderande ledarskap med plats för delaktighet och inflytande från de vi leder. Det vi behöver förstå är att vi genom våra sätt att styra och leda gör barnen vana vid just det. Barn som aldrig får praktisera inflytande, som inte blir vana vid delaktighet, som inte får ta ansvar för sig själva och varandra kommer växa upp vana att lyda, vänta på instruktioner, tävla, konkurrera och göra det som nån annan tycker är rätt. Det är inte bara ämneskunskaper som överförs i förskolan, det är också sammanhanget som barnen vistas i som formar dem som människor. Det vi gör sätter spår. Vilka spår vill vi sätta?
På vilket sätt leder du?
Vad tänker du om skillnaden mellan styra och leda?
Vad får ditt sätt att leda för konsekvenser?
Pedagogiska Kullerbyttan 
Tack! 🙏🏼Kloka ord Linda som vanligt! 🥰
GillaGillad av 1 person
Läste precis om det det du beskriver så tydligt om de tre alternativen när det gäller projektstyrning är en mycket bra inledning då man kan förstå eller inse och se sig själv som vilken pedagog man är eller kan bli! Framförallt värdefullt att diskutera i utbildning och på förskola och i arbetsgrupp.
Projekt/tema är ju den röda tråden i arbetsmetoden att förhålla sig till för att nå målen i läroplan. Ex om jag utgår från att det är i början på en ny termin då vi är ett antal pedagoger och en grupp barn då kan jag tänka mig att jag måste ta på mig/vi rollen att STYRA upp som i ett första steg med någon form av en presentation eller utmaning. Där börjar den långa processen där vi är närvarande med barnen utmanar-observerar- ger input- men också håller oss i bakgrunden vid behov som kommer att leda oss framåt där barnen på olika sätt visar vägen samtidigt som man börjar alltmer går in i LEDARROLLEN med en viss förhoppning att det blir via automatik.
Som ledare kan jag vara mycket bestämd eftersom jag tänker alltid ett steg framåt jag ser pedagogik och metodik i allt vi gör. Det kan bli jobbigt! Då måste man ta ett steg tillbaka .
Som du också beskriver är att man kan ikläda sig i alla rollerna i de tre alternativen men då vet man att det har en mening varför man gör det.
Om ledarrollen har några konsekvenser är kanske att man hamnar i ”fällan”att man leder för mycket och inte ger barnen tillräckligt med ta egna initiativ att gå framåt och att man ramlar ner till alternativ 1. Det kan hända att man tar över för mycket av ledarskapet i arbetsgruppen som påverkar samarbetet. En balansgång!
När jag läser vad du skriver tänker jag utifrån utbildning och en lika förskola för alla!
Det är så bra och tydligt skrivet. Nu skriver jag inte mer Linda 👍🤩🌹
GillaGillad av 1 person
Tack Margaretha för att du delar med dig av dina tankar och tack för att du läser! Ja, det är verkligen en balans i att leda och styra. Hela tiden behöver vi lyssna och ta beslut för hur vi ska fortsätta. Reflektionen, både med barnen och kollegorna, blir därför mycket betydelsefull. Vi måste prata om varför vi gör som vi gör. Vi pedagoger behöver också vara i ett genuint utforskande!
GillaGilla
Tack för kloka ord och tydlig beskrivning. Jag tycker det kan vara svårt att förmedla och beskriva det tredje sättet för projektstyrning. Jag upplever att många pedagoger oftast använder första sättet. Då kan de planera upp en hel termin och skriva varje dag exakt vad som ska göras.
Men för mig känns det så rätt med det tredje sättet och så klart en blandning av alla under dagen.
Det jag menar är svårigheten att handleda sina kollegor i detta sätt att styra projekt. Främst när reflektionstiden är minimal. Det andra sättet hamnar vi ofta i när det är stor personalfrånvaro.
GillaGillad av 1 person
Ja det är svårt att förmedla för det är ingen ”rak väg att göra” utan ett sätt att tänka om hur en planerar för projekten. Vi har tagit hjälp av Hege Hanssons bok Att ge form år förskolans innehåll (Lärarförlaget 2018). Mycket bra om du vill få hjälpa att bryta ner delarna! Fortsätt undersöka!
GillaGilla