Anna Palmer har skrivit boken Hur blir man matematisk? -att skapa nya relationer till matematik och genus i arbetet med yngre barn. Jag fick låna den av min Pedagogista förra veckan som en ingång till att förnya mina tankar och mitt förhållande till matematik. Nästa månad ska jag påbörja mitt arbete tillsammans med en lärargrupp och med Camilla Björklund som är doktor i pedagogik och forskare vid Göteborgs universitet och delta i hennes studie ”Lärande rum – en matematikdidaktisk studie av pedagogers och barns lärande i rummet”. Vi är ett antal lärare som ska få handledning av Camilla i hur vi kan upptäcka och synliggöra barnens matematiska lärande och vidareutveckla detta.

I kommunen där jag arbetar har man i år valt att arbeta med särskilt fokus på just matematik. Man kan tänka att det finns en splittring i detta att vi som vuxna väljer en riktning för vad som ska satsas på under året. De första tankarna man får kan vara att vi ska ”lära” barn matematik utifrån hur vi uppfattar att barn lär matematik men så behöver det inte alls vara. Det vi gör är istället att söka barnens uttryck och undersökande av matematiken i det som de finner intressant. För matematiken finns där, det lovar jag!

”Om förutsättningarna finns för att kunna exprimentera och undersöka finns samtidigt möjligheter att bilda begrepp om det man håller på med. —-Lärarens uppgift blir att se till att barnen får utforska omvärlden matematiskt. ” ur Hur blir man matematiskt? s.61 av Anna Palmer

Jag ser med spänning fram emot detta samarbete och önskar se transdiciplinärt lärande; matematiken i dansen, leran, konstruktionen, sången, musiken….vi får väl se var vi landar 🙂