Gert Biesta, pedagog och professor i utbildning, ställer frågan som förskjuter det individcentrerade perspektivet mot ett kollektivt perspektiv och mot ett givande istället för ett tagande. Han skriver om en världscentrerad utbildning istället för en barn/elevcentrerad. Biesta menar att utbildning behöver fokusera på hur vi kan leva tillsammans och vad vi bidrar med i världen. Just nu skulle jag vilka sätta samtliga vuxna i Biestas skola.

Det går inte en dag utan att jag drar ihop min panna, skakar lätt på huvudet eller lägger en hand över ansiktet när jag försöker ta in vad vuxna människor tar till för medel för att försöka styra rätt den här världen.

Jag vill bara krossa skyddsglaset på nödbromsen och med all kraft trycka på knappen.

Igår samtalade jag med en grupp kollegor och vi pratade om betydelsen av att se de breda linjerna vi drar genom alla små handlingar vi gör. Vi pratade om vikten av reflektionen, att som min kollega uttryckte det, stanna upp och lugna ner sig, skapa utrymme för att se helheten och sedan planera vidare. Allt hänger ihop med allt. Varje sak vi gör får konsekvenser som byggs på och som vi sedan får leva med. Ett samhällsbygge är hårt jobb. Precis som ett barngruppsbygge eller ett personalgruppsbygge eller ett förskolebygge. Det är inte så att saker och ting bara fungerar för att barngruppen är lätt eller personalgruppen är skicklig. Vi blir till i våra sammanhang.

Allt börjar med ett samhälle som arbetar tillsammans. Ett samhälle vi kan känna att vi tillhör, ett samhälle vi vill bidra till. Kommunen eller staten är inga andra än vi. Politiker är medborgare och folkvalda. Allt går att förändra men om vi göra våra val bara utifrån oss själva är det ett sådant samhälle vi kommer få. Ett som slits isär av individuella önskningar. Det är konsekvensen. Vi ser den nu. Det är årtionden av individualisering. Av snabba belöningar som undergräver trygghet, tillit och tilltro.

Om vi vill ha ett samhälle där vi tillsammans känner behovet av att ta hand om varandra, där var och en av oss känner ansvar och tar ansvar är det andra val vi måste göra. Då måste vi se på helheten och vad våra handlingar bidrar till.

På vilka sätt bidrar vi till att bygga tillit, tilltro, gemenskap, en vilja att bidra och ett empatiskt lyssnande inför vad världen behöver av oss?