Nu har vi varit i vår lokal på Garveriet-området i Floda i drygt ett och ett halvt år. Lokalerna är minst sagt udda och har varit allt från hemsnickrade lägenheter till ett snickeri och senast en vintage-butik. I barnens del av ateljén är golven antingen fulla med färgfläckar eller så är de gröna. Det finns bara en strömbrytare till alla lysrör i båda lokalerna. Stora ateljén har råa träskivor monterade på en tredjedel av väggarna. Det är brokigt och brötigt och enligt mig alldeles alldeles underbart! Det är en befriande plats, en rörlig och transformativ. Den trycker tillbaka, bryter upp, ändrar sig och lever med oss och barnen. Den är något annat. Den är tredje rummet.

Jag och min kollega Linda började hösten arbete med att lägga allt material på mitten (bokstavligen) och starta därifrån. Det är en grundprincip i tredje rummets filosofi att alltid utgå ifrån det vi har utan att tänka att vi behöver något annat. Vad har vi och vad gör vi med det? Det är en handling som värnar ekologisk hållbarhet och skärper vår hantering av material och miljö mot att vara mycket noga att ta hand om alla våra resurser. I tredje rummet köper vi inte in något förutom pennor maskeringstejp och färg (det senare vilket vi använder väldigt sparsamt). Största delen av det material vi har nu har vi haft sen vi startade och fått från förskolorna och några enstaka företag. Vi har varit igång i sex år och har ännu inte kontinuerlig materialupphämtning från företag, vilket många andra återbruk bygger en stor del av sin verksamhet på. Vår plats är något annat även om vi när vi förklarar för andra ofta säger att vi är en återbruksateljé så är vi inte det i vanlig mening.

Med utgångspunkt i vårt gemensamma tema över Floda förskolor Del av något större funderar vi på hur vi bygger en rörelse där vi alla får uppleva känslan att vara del av något större? Vad behöver vi synliggöra? Vår gemensamma ateljé är en förutsättning för oss då vi har en fysisk plats att dela på. Bara att den finns gör att vi möts, krockar, synliggör och bråkar med vad det betyder att mötas. Hur hänger vi ihop?

Vi startade upp med att etablerade platsen för våra äldsta barn och deras pedagoger genom ett projekt som kallades BYGG-OM tredje. Under BYGG-OM var alla de barngrupper och pedagoger som skulle medverka under året på tredje rummet med, ungefär 160 personer från 13olika grupper. Varje verkstad (1,5h) kom två grupper med 10-12 barn och två pedagoger, en grupp från Berghults enhet och en från Hästhagen-Uddareds enhet (de två förskoleenhetet som utgör Floda förskolor som är åtta kommunala förskolor). Tillsammans byggde vi om materialet i ateljén under ett antal veckor. Barnen var fria att bygga vad de ville, tillsammans eller på egen hand. Fokuset var att lära känna platsen, materialet, de andra barnen och att dela ideér med varandra. När vi hade byggt skrev vi långa lappar om vad vi byggt och lade dessa på våra byggen till nästa barngrupp. Nästa grupp läste sen lapparna och inspirerades före de sedan fick bygga om. Alla idéer som blivit ombyggda samlade vi på en vägg tillsammans på namnen på alla barn och vuxna som deltagit. Dessa lappar blev väldigt betydelsefulla då de växte i antal och visade hur många som deltog. Barnen var fascinerande!

Materialet i ateljén hade inga fasta platser utan även dessa byggdes om av barnen vid varje verkstad. Jag var nyfiken på hur hela ateljén kunde vara i en BYGG-OM-fas och hur allt var förhandlingsbart. Det var en bra övning för alla oss vuxna i att fundera på kaos och ordning och vad det egentligen betyder för oss och för barnen.

För mig fungerade detta också som ett utforskande av och uppbrytande med en föregivet tagen estetik som jag upplever präglar liknade platser riktade till förskola. Vad är fint och fult? Vad är stökigt, tillgängligt, förbjudet, tillåtet, inbjudande osv? För min kollega Linda brände frågor om makt och ägande till och de blev synliga för oss och vi undersökte gränserna och de dilemman som uppkom. Vi försökte skjuta på det som vi själva brukar sätta som gränser och fråga oss varför. Vi försökte också ta frågor om resursbrist och rättvisa längre upp på agendan. Ett litet men enkelt dilemma var till exempel att vi bara hade 14 sittkuddar för mötet men ofta var runt 20-22 barn plus vuxna. Vi lyfte problem med resursbrist som en möjlighet att prata om hur vi tar hand om, fördelar och tänker kring resurser.

I ateljén experimenterade vi också med materialets storlek och mängd och vad som behövde fungera som basmaterial, material som alltid är tillgängligt för barnen och tilläggsmaterial, material som barnen ber om och förhandlar med de vuxna kring (se vidare om miljö/materialindelningsmodellen Solfjädern i Pedagogisk miljö i tanke och handling), vilka material vi valt ut och vilka barnen ville lägga till. Ett förvildande av ateljén skulle man kunna säga.

Vi byggde både på golv och på bord samt i hyllorna och lite varstans där barnen fick inspiration. Efter byggandet berättade vi för varandra vad vi byggt och delade idéer och tekniker. Det var svårt att få barnen att sluta bygga. Det var som att materialet och den tillåtande miljön liksom drog in barnen, och nya idéer och lekar kom i ett ständigt flöde.

Under BYGG-OM tänkte vi extra mycket på

Vilka gränser sätter vi för barnen i mötet med materialen?

Vilka gränser sätter vi i mötet mellan barnen?

Vad upplever vi som kaos och ordning?

Hur behöver ramen vara för att uppnå frihet?

Vilken estetik uppstår när barnens ordning blir mer dominant?

Hur samspelar barn och material?

Vill du följa processen noggrannare och se fler bilder så är du välkommen till tredje rummets instagram @tredje_rummet