Hallen. Denna så ofta så bortglömda plats. Efter sommaren kommer våra barn och familjer tillbaka och vad är det första de möter? Hallen. Många av dem kommer inte längre än så på daglig basis. Hallen är det intryck de har av förskolan. Brukar ni tänka på det?

Entrén till våra förskolor är det som sätter tonen. Hur bjuder vi in på förskolan? Vad finns där som säger att vi bryr oss om de som kommer tillbaka? Vad finns där som bjuder in till något som sätter tonen för vilka vi är och vad vi ska göra tillsammans?

Omtanke startar i hur vi tar emot, inte bara med glada ögon och varma röster, utan redan i första stegen in på hallmattan, i bilder, böcker och material där. I namn på barnens platser, korgar, krokar, platser för skor och stövla. Finns det en plats som väntar på mig? Finns ett tomrum som just jag ska fylla?

Förväntningarna ligger i luften. Hur ska det bli? Vad kommer hända? Vilka är vi och vilka ska vi bli tillsammans? Vad står på tavlan, finns pedagogernas bilder och namn uppsatta, står det välkommen och finns det något fint att fästa blicken på? Det är större chans att man känner sig välkommen om någon har visat omtanke och gjort ett välkomnande. Det sker inte bara av sig självt.

Hallen behöver innehålla information och inspiration för familjerna, ofta kommer/hinner de inte längre in i förskolan än hit. Vad behöver finnas i hallen så vi kommer ihåg att tala om det viktiga som händer mellan barnen och innehållet i förskolans utbildning? Vilka bilder, brev, frågor, ställningstagande, visioner och frågor behöver finnas för att vi, barnen och familjerna ska komma ihåg vad som hänt? Hur håller vi det aktuellt, samlat och relevant? Det som finns där blir ju också verktyg för oss i mötet med familjerna. Vi kan peka, läsa eller bläddra och materialet hjälper oss. Det är lätt att klaga på familjerna och säga att ingen läser våra veckobrev eller tittar på dokumentationen, men vi behöver hjälpa till att riktiga uppmärksamheten.

Vi behöver starta med hallen och inte bara i vad som finns där utan också hur det är omhändertaget. Vad säger det om omtanken som pedagoger, barn och familjer har om sin förskola och varandra? Ligger det grejer huller om buller? Är golvet fullt med grus och trasiga grejer? All miljö och material talar. Finns det omtanke så syns och känns det.

Om man möts av en trevlig och omtänksam hall så rinner stress, skuld och elände lättare av och mindre sådant tas med in i mötet med pedagogerna. Vi gör oss själva en tjänst om vi tar emot med omtanke. Det är stor chans att vi får omtanke tillbaka.

Skapar er hall en känsla av omtanke och välkomnande?