En stor utmaning vi har i dagens samhälle är att vi förbrukar alldeles för mycket saker. Vi köper nytt för att vi kan, för att det är bekvämt och för att vi vill ha. Hela vår värld är uppbyggd på att konsumera och hålla tillväxten igång. Det har gått så långt att vi knappt reflekterar över det längre. Något går sönder och vi slänger det och vi köper nytt. Samtidigt gör vi slut på värdefulla resurser och överbelastar det ekosystem som vi alla är en del av.

En mycket viktig och grundläggande handling på våra förskolor är att alla tar hand om, återanvänder och lagar det vi har.

Det börjar direkt när barnen kommer till oss. Vi lägger mycket tid i början på de små vardagliga situationerna av omsorg som vi är i. Allt från att hänga upp sina kläder och ställa in sina skor till att plocka ordning på material och laga saker som gått sönder. Vi gör det tillsammans med barnen.

Omhändertagandet gör flera saker. Det sätter en erfarenhet i oss alla om att vårda det vi har. Det skapar ett gemensamt förhållningssätt till vår omgivande miljö som är full av omsorg. När vi gör så här håller våra saker längre, vi kan ha fler saker i våra miljöer och vi får en roligare och intressantare miljö. Det ger oss också en lättare vardag när vi är många tillsammans, det är lättare att hitta, det är mer inbjudande, det blir lättare för både barn och pedagoger att genomföra sina planer. När barnen och vi ständigt, varje dag är med om detta sättet det sig i oss alla och vi behöver snart inte prata om det.

Det är lätt att släppa efter och tänka Äh! Vi kommer ju hit igen om en stund, vi plockar ordning sen, men då tänker vi inte på omsorgen om. Alla små handlingar bygger stora förhållningssätt. Barnen är inte bara på olika sätt, de blir på grund av hur vi leder dem.

Att få förhålla sig så här till sin omgivande miljö sätter spår i oss som människor. Hur gör du? Hur värderar du material och miljö? Hur smittar ditt förhållningssätt? Även ett omedvetet förhållningssätt smittar. Har du tänkt på det?