Att göra sig själv en otjänst, eller att låta bli.

Det är högt tryck i barngrupperna i förskolan. Fler och fler barn som går längre och längre dagar. Vi hade alla önskat en arbetsmiljö för både barnen och oss som hade gett lite mer utrymme till att vara spontan och oplanerad. Det höga trycket gör oss alla trötta och det bildas nedåtgående spiraler av att vi inte orkar ”tänka före” och ta de beslut som behövs för hur vi organiserar oss för att underlätta vardagen för oss alla.

För egen del så är jag såpass ung (ha ha ha) att jag aldrig upplevt något annat än knôkfulla grupper (som vi säger i Göteborg) Vi hade 17st 1-2åringar och senare 27st 4åringar redan 2007-10 när jag fick mitt första jobb i förskolan. Jag har genom hela mitt yrkesliv arbetat i delade grupper och med stark struktur för att fördela barn och pedagoger så att arbetsmiljön för oss alla skulle bli så bra som möjligt.

När det är 10-15 barn utan särskilda stödinsatser (även om alla barn har sina individuella behov) så går det oftast att hålla ihop gruppen och det finns inte samma behov av kortsiktigt eller långsiktigt förebyggande handlingar. Det finns utrymme att hantera hunger, trötthet, orolighet eller liknande som kan uppkomma under dagen. När barnen ökar i antal och i behov av stöd (som ju ofta också ökar med antal) så krävs ett helt annat sätt att tänka för att både barn och pedagoger ska må bra. Det som annars riskerar att ske är att pedagogerna får mycket sjukfrånvaro för att de inte orkar med och ju färre som orkar med desto mer splittrat blir arbetet och fler blir sjuka och ja, ni vet.

Det är alltid en bra sak att försöka se på större helheter än enstaka situationer, typ det är alltid så stökigt när vi kommer in före lunch. Det som leder fram till svåra situationer handlar ofta om många små handlingar före än just bara den situationen som uppkommer. När vi inte ser dessa före-saker, för att vi inte orkar, eller för att det fungerar just då, så gör vi oss själva en otjänst. Alla små förebyggande handlingar ger både oss och barnen bättre förutsättningar att klara oss igenom svårigheter senare eller kanske helt få dem att utebli.

Att plocka ordning på innemiljön tillsammans med barnen, stänga dörrar så att det är ett av rummen vi leder barnen mot och lägga fram en korg med böcker före vi går ut på förmiddagen ger oss bra förutsättningar för att få en lugn och fokuserad stund tillsammans med barnen före lunch.

Det är precis samma sak som att ge det barnet som vi vet inte klarar av att vänta på lunchen en extra bit banan på förmiddagen eller att ge oss själva en promenad före den gemensamma planeringstiden på måndagkvällen. Det handlar om att skapa goda förutsättningar, att ha energi som räcker hela dagen och att inte riskera att bli sjuk ofta eller behöva gå ner i tid för att orka. Det sista här är ju fullkomligt orimligt. Att gå ner i tid och förlora lön för att det är för hård press på jobbet. Dessutom är detta också en bidragande faktor till att det blir arbetsamt. Om vi är tre kollegor som alla arbetar 80% så betyder kanske det att vi har tre dagar i veckan då vi inte är på plats allihop. Detta blir stressande för att vi upplever att vi aldrig hinner prata med varandra eller ses så som vi behöver för att kunna arbeta tillsammans på ett bra sätt. Detta spär på en ohälsosamt arbetsmiljö.

Vi måste skapa goda spiraler i barnens och vår arbetsmiljö!

Under åren har vi på vår enhet arbetat fram sätt att arbeta på som hjälper oss med det vi vill skapa utrymme för. I år börjar vi samla dem och skapa en gemensam ram för hur vi behöver tänka. När vi är trötta och uppgivna är det oftast så att vi ger upp och ”går ut allihop”. Det är ofta det sämsta vi kan göra. Vi sätter oss själva i en situation där vi är alla (oftast fler kollegor och barn ute också) och många gånger hamnar vi i en pedagogroll som vi inte tycker om, vi vaktar barn istället för att fördjupa och leda undervisning.

Saker vi önskar utrymme för:

Små grupper med barn där både barnen och vi kan få ro att samtala, leka och utforska tillsammans.

Tid att hålla på. Kontinuitet. Inte känna stress. Få övergångar som bryter upp.

Få återkomma flera gånger till aktiviteter för att få känna att man kan.

Inplanerad återhämtning för barn och vuxna på verksamhetstid på de olika sätt vi behöver återhämta.

Tid för att gemensamt ta hand om miljö och material.

Hur behöver vi arbetar för att främja detta:

Dela barnen i grupper så ofta det är möjligt under dagen. Starta på morgonen med att låta barnen fördela sig i olika rum/platser. Ju fler vuxna vi blir så placerar vi oss nära barnen, håller våra positioner och går/springer inte omkring. Många kroppar på liten yta skapar mycket rörelse och plockar upp tempot hos både barnen och oss. Sitter vi vuxna så kan barnen gå mellan, om de behöver. Vi finns i alla miljöer och har gemensamt grepp om det som pågår.

Under förmiddagen, delar vi barnen i grupper inne och ute. Om det är möjligt går några iväg en bit med en mindre grupp. Vi ser till alla platser/rum som är möjliga att använda används. Vi sprider ut oss när det är full personalstyrka och ser till att stänga dörrarna mellan oss för att få ro och fokus.

Vi tänker på tempot över dagen. Startar lugnt på morgonen med mindre grupper och lugnare aktiviteter. Ett högre tempo mitt på dagen och ett lugnare igen på eftermiddagen. Stänger ner pedagogiska miljöer så att inte allt är öppet på morgon och eftermiddag då vi är färre personal. Där pedagogen och barnen befinner sig ska det vara överskådligt och hanterbart. (Se Pedagogisk miljö rev upplaga 2021 om Solfjädern)

Vi ser till att hålla ett så långt pass som möjligt på förmiddagen när alla på plats. Stänger dörrar och ser till att barn och vuxna inte går runt. Låter lekande och utforskande få pågå och fördjupas. Här lägger vi inte raster. De läggs före start av förmiddagspasset och under/efter lunch.

Vi planerar inte för fort i utforskandet. Låter undervisning återkomma. Låter barnen få känna igen och prova igen. Drar ner på tempot. Lägger upp för treveckors-perioder av hållapåande och hjälper varandra och barnen att inte rusa iväg med tusen idéer. Håller den pedagogiska dialogen levande och samla och sortera de frågor/tankar som uppkommer men agera inte på dem direkt. Eftertänksamhet och återkommande bidrar till temposökning. Våga stå kvar! Var tredje vecka fördjupar vi och hittar vägar vidare.

Genom dessa sätt att arbeta börjar vi nu lägga grunden för en mer hälsosam arbetsmiljö för både barn och pedagoger. Det tar tid att sätta rutiner och vi behöver arbeta på för att nå hela vägen. Många i vårt yrke orkar inte ägna sig åt aktiviteter på sin fritid och behöver använda helgen för att vila för att orka med veckan. Det är oacceptabelt att ett arbete ska ta all ens tid i anspråk och dessutom ge en sämre förutsättningar både lönemässigt på kort sikt och pensionsmässigt på lång sikt för att vi inte orkar arbeta heltid. Så länge inte tillräckligt med resurser läggs på barnen och oss så behöver vi göra det vi kan för att hjälpa oss allihop.

Vad har ni för strukturer som hjälper er sakta ner, hitta arbetsro och skapa möjligheter för återhämtning i vardagen?

Svar

  1. Barbro Smedberg profilbild

    Tack vad bra skrivet!
    Vi är ett nytt arbetslag (i år igen) som försöker få ihop en bra struktur för vår grupp 3-5 åringar. Det blir många samtal, försök och ändringar innan allt är på plats.
    Men vi ser fram emot en rolig och utvecklande tid med barnen 🥰😃. / Barbro

    Gillad av 1 person

  2. Tanja profilbild

    Hej!

    Tack för en bra text. Känner många pedagoger som inte arbetar 100% för att orka med.
    En erfarenhet jag har är att om verksamheten har möten och reflektionstid när det det är färre barn på förskolan så mår pedagoger och barn bättre. Vi blir mer närvarande fysiskt och mentalt och behöver inte skynda iväg på möten och bli färre pedagoger med barnen.
    Barn är vår framtid⭐️ Hur vill vi bli bemötta av dem på ålderns höst…Barnen blir våra kassabiträdet, läkare, busschaufförer och hemtjänstpersonal…

    Gillad av 1 person

Lämna en kommentar