2021 kom den reviderade upplagan av boken Pedagogisk miljö i tanke och handling (Lärarförlager 2021) . I kapitel sex skrev jag om modellen Solfjädern som jag utvecklat för att få fatt i progressionen i de pedagogiska miljöerna. Modellen kallade jag så för att jag var ute efter en rörelse som fälls ut och fälls ihop. Att miljöer och material expanderade för att sedan kunna dras tillbaka. Detta för att skapa progression både för barn och pedagoger och för att fördela de resurser vi har över dagen.

Basmiljöer och basmaterial har ni säkert hört talas om många gånger med olika listor på vad som ska ingå vid olika åldrar. Så fungerar inte Solfjädern. Där är basmaterial de material som barnen kan hantera på egen hand och tillsammans med varandra. Det är de material som barnen har tillgång till jämt och som är själva basen i hur miljöerna fungerar. Basen ska vara tillräckligt bred för att leka och undersöka i för barnen, i de upptäckanden de är i just nu.

Tilläggsmaterialen är material som barnen kan använda med en pedagog nära. De är material som pedagogerna lägger till, material som är ömtåligare, svårare och som lyfter och genererar något för basmaterialen. De kan också vara säkerhetsrisker involverade som att tilläggsmaterial är små material som kan stoppas i munnen till exempel. När pedagogen lämnar eller när miljöerna plockas ihop så ställs tilläggsmaterialet bort.

Expansionsmaterialen är material som barnen inte får använda utan vuxen. Det är ordentligt utmanade material där barnen behöver nära ledning. Expansionsmaterialen fördjupar undervisningen och visar oss nya sätt att göra. De kan också vara återbrukade material som barnen behöver använda på särskilda sätt eller under begränsad tid för att de ska vara säkra.

Som ni förstår så varierar det vilka material som är bas-tillägg och expansion beroende på barnens erfarenheter och också på de vuxnas. Det finns samma typ av progression i hur vuxna tar sig an och känner sig bekväma med olika material och här får även de utforska sina möjligheter och hitta material som stöttar deras sätt att undervisa.

Basen växer med tiden och fler tilläggsmaterial kommer ner i den efterhand, eftersom barnen lär sig hantera dem. I augusti är basen därför mindre komplex än i maj. När ett tilläggsmaterial går ner i basen fortsätter vi fylla på med nya tillägg. På detta sätt finns det alltid en ny progression och miljöerna fortsätter utvecklas.

Solfjädern används inte bara för progression i material utan också i hur vi förhåller oss till rum och platser i och utanför förskolan. För att kunna ta hand om våra miljöer så krävs ett närvarande förhållningssätt och erfarenhet. Det är inte hållbart att materialet försvinner eller miljöer förstörs för att pedagogernas uppmärksamhet inte räcker till. Beroende på hur många pedagoger vi är så behöver vi också expandera eller dra tillbaka de miljöer som vi har tillgång till. När vi stänger tilläggsrum hjälper det också att hålla samman barngruppen och fokusera på det vi ska göra tillsammans.

Här utgår vi på samma sätt från basen som är det rum som är avdelningens hjärta. Detta är oftast ett centralt rum och en naturlig mötesplats. Basen är där vi öppnar och stänger avdelningen, det första rummet vi öppnar och det sista vi lämnar. Detta rum måste kunna hålla en ganska stor barngrupp och organiseras så det är överblickbart och stöttande för en pedagog tillsammans med barnen. Här finns de material som alla är mest bekväma och har längst relation med. Denna miljö behöver också tätare med platser/stationer för att kunna dela upp en barngrupp på ett bra sätt.

Tilläggsrummen är de rum som gränsar till basen och de öppnas upp när fler pedagoger kommer på plats och stängs ner när de lämnar. Dessa rum ökar upp både yta och komplexitet i miljöerna. Ibland kan ett tilläggsrum användas på egen hand av en mindre grupp med barn som klarar att ta hand om basmaterialet och kan leka tillsammans på egen hand, men oftast behöver en vuxen vara närvarande i rummet. Vi laborerar med tilläggsrummen beroende på barngrupp och pedagoggrupp. I vissa grupper är tilläggsrummen mer öppna över dagen, i andra mer stängda. Det beror på barngruppens behov och också på vilken kompetens vi har hos de vuxna just den dagen. Detta växer också under årets gång.

Expansionsrum är de rum vi går till tillsammans och som vi kanske har gemensamt med andra barngrupper som torg, ateljéer och uterum. Hit kan barnen oftast inte gå själva och det krävs organisation och större ansvar för att vara här. Expansionsrum gör tillägg till våra miljöer och material och kan också inspirera oss att på olika sätt vidareutveckla dem.

Det som hände när jag gjorde modellen Solfjädern var att vi på våra förskolor fick ett språk och en struktur för att prata om och arbeta med miljöerna och progressionen i dem. Vi kunde kategorisera olika typer av material och rum och vi fick också verktyg att organisera oss över dagen.

Det finns många hur i arbetet med pedagogisk miljö som vi behöver synliggöra. För vissa pedagoger är det något de gör automatiskt utan att tänka, för andra behöver det synliggöras för att kunna arbetas medvetet med. Oavsett hur komplex en miljö är ska det alltid finnas tillägg att göra och basen ska växa under året/åren och med barnens växande erfarenhet. Miljöer och material är våra medarbetare och vi behöver hitta sätt att arbeta tillsammans. Solfjädern är en hjälp.