Varför så intresserad av Reggio??

Stefan Palmqvist, pedagogisk ledare i förskolan, skrev en insädare i tidningen Förskolan. Han undrade varför så många var så sålda på tankarna från Loris Malaguzzi och förklarade att han minsann inte tyckte det var någon god idé att tvinga tvååringar sitta på en vuxenledd samling (vem tycker det? :). Han undrade också om pedagogisk dokumentation och vilken dokumentation som var pedagogisk. Vidare tyckte han att förskolan blivit skolifierad och att humorn tappats bort. Jag skrev ett svar till Stefan som enligt min uppfattning totalt gått vilse.

Det verkar som du tror att lärarledda samligar där man tvingar barnen att delta skulle vara en inspiration från Reggio Emilia och Loris Malaguzzi? Jag tror du får läsa på lite mer om Malaguzzis tankar och vara lite mer kritisk när du möter pedagoger som anser att dessa ska tolkas på detta sätt. Malaguzzi menade att man inte kunde kopiera det man såg i RE utan skulle ta tankarna med sig och applicera på sin egen verklighet och det är det vi försöker göra. Som du säkert vet är även läroplanen för förskolan inspirerad av tankarna på det kompetenta barnet.

Vi som arbetar med inspiration från Malaguzzis och Vygotskijs tankar och vidare från Hillevi Lenz Taguchi, Gunilla Dahlberg, Vea Vecci, Birgitta Kennedy, Anna Barsotti, m.fl. är så långt ifrån den verkligehet som du beskriver. Vi arbetar med kompetenta barn som utvecklar tankar och ideér ensamma och i grupp, barn som möts och har roligt som undersöker och inspireras. Vårt arbete handlar om att upptäcka, utmana och kartlägga detta undersökande genom pedagogisk dokumentation. Det är barnen intressen som styr och vår uppgift att utmanar dem i det. Jag ger dig två korta exempel för att göra det hela mera tydligt.

Kalle fyra år har visat ett intresse för att samla maskar när han är ute i skogen eller på gården. Pedagogerna upptäcker detta och har under en tid samlat dokumentation som visar hur Kalle undersöker maskar. Under en reflektionsträff i arbetslaget tänker pedagogerna vidare på vad som kan utmana Kalle vidare i hans undersökande av maskar. Pedagogerna kommer överrens om att ge Kalle en smal genomskinlig flingburk i hårdplast att ha sina maskar i och kunna fylla med jord så de trivs. En pedagog får uppgiften att presentera idén för Kalle och några av hans vänner som också är eller kan bli intresserade av maskar. Kalle brinner nu av iver och hela gänget samlar maskar, innan lunch berättar Kalle med hjälp av bilder om sina maskupplevelser för de barn som är intresserade. Kalle har fått ett intresse stimulerat, blivit mer nyfiken på maskar och dessutom delat med sig till sina kompisar som också börjat fundera på masken. Kalle har nu så många frågor om maskar så vi bestämmer tillsammans attt vi ska söka mer information på nätet och låna böcker om maskar.

Vera är precis två år och facineras av bollar. Hon älskar avdelningens två bollar och rullar och klämmer dem så ofta hon får chansen. Vera utforskar bollarnas möjligheter och lockar ofta sina kompisar med in i leken. Pedagogerna uppmärskammar Veras intresse och till ör en hel korg med bollar i olika storlerkar, med olika struktur och tyngd. Vera har nu mycket mer att utforska och lär sig snart hur man rullar de olika bollarna, hur de känns mot handen och hur de studsar mot golvet. Veras bollek smittar de andra barnen och hon delar frikostigt med sig av sina upplevelser med glada tjut och allvarliga blickar.

Vi tar vara på barns stjärnögon, vi är uppmärksamma på det barnen gör och ger dem en miljö som uppmuntrar och stödjer deras utforskande och vi ser dem som nyfikna och kompetenta individer.

Om du sedan är intresserad av vad pedagogisk dokumentation är så läs t.ex. Lyssnandets Pedagogik av Ann Åberg och Hillevi Lenz Taguchi, då förstår du möjligheterna som pedagogisk dokumentation ger att utveckla en demokratisk förskola som stärker individen och gruppens kompetens.

När man inte förstår ska man alltid fråga istället för att dra egna slutsatser.

Hur kommer det sig att människor i allmänhet lärare i synnerhet tycker att vi ska skydda de yngre barnen från lärande? Var någonstans har man blivit så förledd att tro att lärande bara är trist och tråkigt och absolut inget man kan hålla på med när man har roligt? Att lärande inte är något som barn naturligt vill hålla på med? Är man så fast i tanken att man bara lär när man sitter still och läser en bok eller arbetar i sin mattebok? Herregud! Har vi inte kommit längre än så?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s