Jag ÄLSKAR julen. Ja jag gör det, jag är grymt traditionsbunden och det ska vara precis som det alltid har varit. Juldekorationerna åker upp till första advent här hemma hos mig och sen blir det julmusik, glögg och pepparkakor hela december.
På jobbet har jag en tudelad inställning. På vår förskola kan vi ha en dag där vi bakar pepparkakor (på golvet som Pippi gjorde såklart) med barnen och en dag då vi klär julgranen har jullunch och dansar kring granen en sväng. Vi har också lucia med banren, sjunger julsånger och har luciatåg med de äldsta. Det är val vi gjort och en del av vårt arv. Samtidigt som jag tycker det är viktigt (och det är vårt uppdrag) att föra vidare tradtioner och seder i vår kultur så ser jag också en krock i vissa moment med det sätt vi tänker om barnen och deras förmågor.
Vi tar det traditionella julpysslet, en alltid lika het potatis. Jag lägger ingen tid på julpyssel.Vi har funderat en hel del kring julpysslet. Jag tycker inte att det finns något värde i att sitta och göra 28 styckent likadana flörtkuletomtar/snögubbar. Då hamnar vi i mallskapande, ”min är finare än din”, rätt och fel….Vi vill ju uppmuntra att varje barn har sitt sätt att lösa och fundera i sitt skapande, det finns inget rätt och fel, vem vet hur en tomte ser ut i ditt huvud? Våra barn har ju alltid tillgång till mycket olika material att klippa,klistra, bygga , skapa med så för dem är det en konstlad situation om ”fröken” plockar fram en tomte som alla ska göra likadana. Till påsk för ett par år sen så plockade vi fram fjädrar, flörtkulor, silkespapper, äggkartoner ögon m.m. och lät barnen skapa sitt eget påskpynt. Det blev allt från påskkycklingar till påskbåtar. Vi kan prata med barnen om tomtar och läsa och lyssna på sagor, tända ljus och räkna ner till advent. Vi försöker ha julen i ett samanhang och prata om vad det innebär. Utifrån detta får barnen tillgång till skapande material och får använda sina tankar som grund i kommunicerandet.
Så tänker jag, hur tänker du?
Jul

Lämna en kommentar