En lärare som inspiratör?

”Jag har en lite undran. Jag läste i en av böckerna som jag har till min kurs om bygglek (…. )Där stod det att man inte skulle bygga något åt barnen för då hämmade man dom i sitt byggande. Barnen skulle då inte våga bygga nånting för att dom inte kunde göra lika fint som oss i personalen. Likadant var det med lera och när barnen ritade…. man skulle inte göra ngt åt dom eller rita ngt åt dom för det skulle också ta död på deras skapande.

Vad är din åsikt om detta?”

Det är skillnad på att bygga åt eller bygga med.

Jag tänker på Vygotskijs potentiella utvecklingszon- att barnet har en viss möjlighet att utveckla saker själv men mer genom att någon som har mer erfarenhet, som ett annat barn eller en lärare, arbetar tillsammans med barnet. Jag har själv märkt på våra barn att när vi har varit med och byggt och inspirerat barnen med tankar och förslag så har deras konstuktioner utvecklats. Jag tror inte man kan vänta på att barn ska hitta på allt själv. De har inte samma referenser som vi har. Om vi deltar och uppmuntrar och utmanar kommer deras konstruktion att utvecklas. Utforskandet måste få finnas när man möter nya material men när man som pedagog ser att det ”stannar av” så tycker jag att det är vår uppgift att utmana och stimulera vidare (para ihop barn, bygga tillsammans, ge en utmaning, byta eller lägga till material) annars tar vi inte vårt pedagogiska ledarskap på allvar.

När det gäller att rita så utmanar vi barnen med bilder och frågor. Hur ser ett flygplan igentligen ut? Har barnets flygplan de detaljer som finns på bilden, finns det tre dörrar, sex däck på varje landningsställ? Då tror vi att vi utvecklar barnens känsla för detaljer.

Att bygga eller rita för att barnen vill att man ska bygga eller rita något särskilt (t.e.x. Kan du bygga ett hus åt mig? Kan du rita en katt åt mig? ) tror inte jag ger någon särskild utveckling. Då är det bättre att bolla tillbaka , Hur ser ett hus ut? Kan vi använda dessa byggklossar? Vad ska vi göra taket av? eller ”fråga Lisa hon vet hur man gör hus, hon kan visa dig och så kan du göra ett själv”. Våra barn sitter ofta brevid varandra vid ritbordet och tittar noga på hur kompisen gör och härmar och kopierar.

Att härma är att tillägna sig något. Utifrån härmandet kan man utveckla vidare. Så tror jag.


2 reaktioner på ”En lärare som inspiratör?

  1. hallå

    Vilken trevlig blog jag hittade när jag surfade runt 🙂

    Har varit på kurs för en tid sedan där ”Vea” talade om att härma som ett mycket kompetent sätt att lära sig nya saker. Barn lär sig oerhört mycket genom att se hur andra gör, även vuxna. Jag ser inte något problem med att visa barn hur man kan bygga. Barnen kan ju visa dig också och du kan lära dig något nytt.

    Däremot kan det lätt bli ett problem om de vuxna börjar göra och producera saker till sig själva för sin egen skull. Det kan det nog vara svårt för tex. en vikarie att se skillnaden på detta. Man ser en pedagog sitta och vara aktiv vid en aktivitet men kan kanske inte alltid se att syftet med detta är att utveckla barnens lek eller aktivitet inte att producera något till sig själv.

    MVH Anna

    Gilla

  2. Tack Anna! Vad roligt att du hittade hit!

    Du har så rätt. Det är en balansgång! Vad viktigt det är att veta var barnen befinner sig och vad det är de gör för att kunna komma med rätt input vid rätt tillfälle. Utmana!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s