Jag tror att Björklund, liksom många av landets lärare, har missförstått hur man moderniserar lärandet för att anpassa det till dagens samhälle.
När man började prata om att förändra och göra eleven mer delaktig samt få eleven att ta mer ansvar så gjorde man inte om undervisnignen utan lade bara allt ”i knät” på eleven. Eleven skulle fortfarande göra samma saker, lösa samma uppgifter som förut men nu utan läraren. Det stoff som många elever sitter med idag är framarbetat utifrån tanken om att det finns EN sanning, ett rätt svar och det var ofta detta som läraren hade tillgång till och eleverna försökte få tillgång till. Ett överförande av ”fakta”.
Meningen med förädringen av upplägget på undervisningen var ju att stoffet skulle förändras. Att arbeta med aktuella saker, med elevernas tankar och intressen för att få tillgång till elevernas uppmärksamhet och för att då skapa mening i skolarbetet. Lärarnas kompetens kring verktygen (ämnena) skulle sedan hjälpa eleverna att lösa och fundera över problemen som uppstod. Ett nära samarbete mellan lärare och elever och mellan eleverna.
Idag sitter många elever med sina läroböcker och arbetar på i egen takt. Ingen att reflektera med, att arbeta tillsammans med att utbyta tankar med. Dett är inte ok och det är vad jag tror en stor bidragande orsak till att det har gått utför med skolan.
Alltså Björklund, det handlar inte om att gå tillbaka till det gamla för det kan vi inte. Det handlar om att fundera över hur kunskap skapas i dagens samhälle och ge våra barn och ungdomar bästa möjliga förutsättningar.
PEDAGOGISKA KULLERBYTTAN 
Lämna en kommentar