Att gå ifrån mormor

Under en mycket intressant och inspirerande föreläsning med Per Benemyr (pedagogisk handledare och utvecklingskonsult för förskola och skola. En av dem som startade och nu driver Reggio Emilia Institutet.)  och Maria Hedefors i höstas pratade Per om relationen mellan läraren och barnet. Han gjorde en jämförelse mellan en mormor och en lärare i förskolan.

En mormor vill bygga en realtion till sitt barnbarn. Detta gör mormor med att göra saker tillsammans med barnbarnet som barnbarnet gillar. De spelar spel, de läser böcker, de går till lekplatsen, de bakar bullar, de lagar mat. När barnbarnet tröttnar lägger mormor undan spelet. Barnbarnet sitter i momors knä och läser. Detta är mormors mål, att bygga en realtion med barnet som en vuxen att busa och ha roligt med att kramar och pussa.

För att förstå dilemmat som vi arbetar i så måste man se på förskolans historia. Man måste titta på daghemmet som var just det – ett hem för dagen. Där fanns vuxna som var utbildade i att sköta barn. Fokus låg på omvårdnad och tidsfördriv. Miljöerna i daghemmet skulle likna ett hem och vara ett substitut för just detta. Relationerna mellan vuxna och barn på daghemmet liknade en relation till en släkting, eller kanske till en förälder. Att sitta i frökens knä och att ha sin favorit-fröken var viktigt, likaså att de vuxna deltog i leken så som barnen lekte med sina föräldrar hemma.

Som jag tolkade Per Bernemyr ville han istället att lärarna i förskolan ska ta ansvar för sitt pedagogiska ledarskap och lägga rollen som en byggare av relationer på en annan nivå. Att visa barnet vad det kan, att utmana barnet där det befinner sig, om det så är att ta  på sig sin jacka själv när man är två år eller om det är att ta reda på hur man skriver sch-ljudet i ordet kurs när man är sex. Det är också att göra barnet uppmärksam på att det är en resurs för gruppen, att det får vara delaktig i sin vardag, att barnets tankar och görande är viktiga, att det är barnens förskola där vuxna arbetar för dem. Att som vuxen inte säga en sak åt barnen och själv göra en annan, att vara förebilder för demokrati och inkludering. Bygga barnens självförtroende när det gäller att vara i grupper eller klara saker självoch ge barnet möjligheter att uppleva saker som hemmet inte kan erbjuda- en miljö som är förskolan.

Det är här vi ska verka. Det är här vi ska vara en röst åt barnen, åt deras tankar och görande inte en lektant där ”högsta vinsten” är en stund i knät.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s