Läser med stora ögon Nordin-Hultmans doktorsavhandlig Pedagogisk miljö och barns subjektskapande och tänker att det är en oerhört viktig aspekt ur vilken vi ser och bedömer barn och ungas möjligheter i utbildningssystemet. Hur blir man i samspel med sin omgivning, med de ramar och regler som satts upp?
Vilken utmaning för oss att tänka på hur de samanhang vi skapar i förskolan ger barnen olika möjligheter att visa vilka de är. Vilken utmaning för oss att rikta blicken mot verksamheten och den pedagogiska miljön istället för mot det enskillda barnet! Fundera på hur vår verksamhet ser ut, vad vi begär och ser som normalt. Vi har en historia av att rikta problemet mot barnet, att det är barnets ”fel” men som Nordin-Hultman vill påpeka- hur kommer det sig att barnet kan fungera i en situation men inte i en annan? Varför ser vi inte på de situationer som fungerar och frågar oss vad det är barnet finner intressant och utmanande här och varför inte andra former av verksamhet tilltalar barnet på samma sätt? Börjar vi tänka så här så kan vi handla utifrån att strukturera om det vi gör för få barnet i situationer där det kan blomma. Alla ska inte göra samma saker, är inte detta då individanpassad och inkluderande verksamhet så som vi strävar efter?
Läser vidare och begrundar….
Kullerbyttan 