att utvecklas i riktning mot normal
När vår son kom till oss för drygt ett år sedan dröjde det inte många dagar på hans nya liv förrän vi satte den första lilla pricken på normalitetskurvan. Vikten (som var lite över normal) och längden (som var lite under normal). Sådär ja! Då var han införd i vad som kommer bli en strävan i att försöka få in honom i en så normal utveckling som möjligt. Normal. Normalitet. Norm…..
Jag har fått en sådan fantastiskt fin insyn i exakt hur präglade vi är av den utvecklingspsykologiska normen tack vara Elisabeth Nordin-Hultman och hennes doktorsavhandlig Pedagogiska miljöer och barns subjektskapande. LÄS LÄS LÄS om ni har möjlighet.
Det viktigaste tror jag ändå är att vi som pedagogisk praktik återtar ansvaret för det vi gör i förskolan. Att vi granskar och reflekterar över alla invanda mönster. Att vi inte längre tror att barnet är problemet utan ser hur barnet interagerar med situationen som vi försätter barnet i. Vi talar så mycket om interaktion om hur barnet samspelar med de andra barnen, med den vuxne, med materialet osv. men ändå tittar vi inte mot de strukturer som vi skapar.
Många exempel togs upp på vuxeninitierad, vuxendefinierad verksamhet. Den viktiga ”lung och ron” så som läs”vilor”, sagostunder, matsituationer m.m. situationer som enligt vuxna sakapar relation och lung och ro. Dessa situationer är då när barnen behöver anstränga sig som mest för att passa in i den ram som den vuxne satt upp. Hur man uppför sig och vad man ska göra. Detta med lugn och ro är också en intressant aspekt. Lugn och ro för vem? Det är fortfarande den vuxne som definierar vad lugn och ro innebär och att det inte kan vara ett bygge som pågår i en timmes tid med två enträgna konstruktörer eller en stund med leran i händerna.
Här finns SÅ mycket att säga och det kommer jag också, det lovar jag! Nu ska saker och ting sättas i relation och få lov att sjunka in ett tag.
Förskolan skall vara intressant och utmanande för alla barn, här har vi saker att jobba med!
Kullerbyttan 
Det är det jag funderar väldigt mycket på när det kommer på tal den pedagogiska dokumentationen, ja vi försöker belysa barnets lärande, vilka utmaningar har fått för att skaffa en viss kunskap men jag ser inte så mycket belysning runt relationen, möten, sammanhangen och kommunikationen?
Jag är långt ifrån påläst och insatt i Reggio Emilias arbetssätt som präglar väldigt mycket min utbildning just nu och själv är jag intresserad av, men jag har inte sett ännu någonting om att t.ex. dokumentera en roll-lek. Vad är det som gör att barnen leker just den leken, har/tar den rollen, har de samma roll när gruppens konstellation förändras, vad gör vi pedagoger för att utmana och utveckla leken, vad är det för kunskaper och färdigheter barnen får i de situationerna?
Finns möjligheter till sådana lekar överhuvudtaget när belysas enbart utforskandet med olika material och skapande aktiviteter?
Några funderingar från en förvirrad studerande :).
GillaGilla
Mycket intressant! Det är också intressant att fundera över hur vi värderar olika typer av lek/skapande/utforskande och fundera kring vad för situationer och miljöer vi sätter barnen och vilka möjligheter vi ger dem.
Vi funderar vidare och börjar kanske själva titta närmare på exempelvis rolleken med hjälp av den pedagogiska dokumentationen….
GillaGilla
Just det var jag ute efter , värderingar och normer som vi skapar, medvetet eller omedvetet. Åh, så bra när man bollar med idéer :))).
Sen är detta med ”dekonstruktion” när vi går in och analyserar en lärande situation, om vi t.ex. har inte bestämt oss att vi ska titta på språket,men bara på matematiska begrepp då gör vi bara det.
Det var intressant att titta på schema – aspekten i Nordin-Hultmans bok, bara där kan jag ifrågasätta många val. Eller den klassiska samlingen på förskolan… Om det är en så viktigt moment i förskolans verksamhet, vad är det som dokumenteras runt samlingen?
Nu överdriver jag en del, jag vet att det är inte fysiskt möjligt att dokumentera allt som rör sig på förskolan, men jag är utmanad av själva tanken, ser man inte på en situation under vardagen som meningsfull, lärande, utvecklande( både för barnen och pedagogerna), då vad är det syftet i att skapa sådana situationer? Vi kan påverka väldigt mycket där.
Vad är det för argument/förklaringar som vi använder oss av när vi planerar pedagogiska miljöer, val av material och aktiviteter? Traditionella – lekmannateorier (så har vi alltid gjort och det funkar bra),vetenskapliga teorier(vilka i så fall?) , politiska (lagar, läroplan), ekonomiska, o.s.v.? Vilken argument blir övervägande i vårt val?
GillaGilla
Ska vi gå vidare i det här är den demokratiska aspekten väldigt intressant. Hur skapar vi maktstrukturer med vår intrutning? Vilken är normen för ett förskolebarn? Var kan barnens röster verkligen bli hörda? Detta tror jag man kan udnersöka med hjälp av pedagogisk dokumentation så länge man själv förstår att inget av det man undersöker gör man objektivt. Man måste alltid ta i akt sin egen ”skolning” och vara noga med att tänka över hur den påverkar det vi ser.
Ibland tror jag det är så vikigt att vända upp och ner och verkligen välja det man håller på med och inte bara köra i sina gamla spår. Att fudnera på vad som är struktur…
GillaGilla
Vi som pedagoger har ju en väldig ”makt” igentligen, det är ju vi som ”bestämmer” vad barnen ska leka/utforska eftersom det är vi som ger dom materialet. Vad är det som säger att alla vill hålla på med bygglek??? (för att ta ett exempel). Läste i en bok att man på förskolan ska erbjuda en miljö som dom inte har tillgång till hemma. Men vissa barn kanske vill ha en hemvrå/dockvrå, det är kanske det dom vill leka med, kanske där som dom gör sina upptäckter och utforskanden. Hur mycket lyssnar vi in vad barnen vill göra??? Detta är ju speciellt svårt när man jobbar med små barn, dom större kan ju själv berätta vad dom vill göra, dom har ett språk och pratar om saker som man sen kan spinna vidare på. Att vara lyhörd är något som vi måste träna mycket på tror jag. Annars får vi aldrig med oss barnen. Sen kan vi planera hur mycket som helst.
GillaGilla