för att börja förstå problemet

I Sverige ser vi barn och ungdomar som revolterar mot skolan och samhället genom destruktiva handlingar. Det kommer inte att sluta gå illa för skolan förrän man tar barnen/ungdomarna på allvar och inser att det är deras skola och de måste vilja vara där. Vad har man då för val annat än att bygga på barnen/ungdomarnas erfarenheter?

Jag tror att det handlar om att barnen/ungdomar har tappat tiliten till vuxna, till sig själva och till hela samhället. Hela världen har ”klivit in” i deras vardagsrum och de ser oändliga möjligheter för deras framtida liv, som istället för att inspirera bara gör framtiden ogripbart och hopplöst. Vad har de för plats i världen? Dessutom har de föräldrar som vill vara deras kompisar istället för att ge dem trygghet och en skola som inte kan motivera dem att lära eftersom den enda motivation de har är betyg och vidare utbildning när ungdomarna inte ens vet vad de vill. Detta ger ett desperat rop på hjälp i form av destruktiva beteenden som en avskärming ifrån den värld de försöker bli en del av.

Om man, som lärare, skulle agera som att detta var skälet till skolans problem och börja med barnen/ungdomarna, skulle det betyda att man måste kliva ur sin bekvämlighetszon och vara förberedd att lära sig någonting om situatuíonen och försöka inspirera eleven där den befinner sig, att verkligen vara nyfiken och vara intresserad av vad man gör. Man måste ta elevens kontext som ram för att lära.

Jag tyvärr vet inte om det är många lärare som skulle stå bakom det. Det finns så mycket rädsla i detta yrke och så många lärare i alla stadier i utbildningen som har tagit an rollen som ”Herr / fru Know-it-all” och byggt hela sin yrkeskarriär på detta. Konsekvenser blir ofta att de avskärmar sig mot realtionsbyggande med barnen/ungdomarna och vill arbeta enbart på det sätt man känner till. De som vill ha en utveckling av utbildningen och som vill försöka tänka kring vad problemet grundar sig i och förändra för förbättring kallas flummare och blir hånade för att de tror att lärande är något mer än överförande av fakta. De andra vill försöka styra med mer diciplin och hårdare tag men jag tror att ju hårdare de håller desto hårdare kommer ungdomarna att slå tillbaka.

Jag hade en dialog med en förskolechef för någon dag sedan. Vi pratade om den förändring som behöver ske i synen på hur man skapar miljöer för lärande och hon frågade mig vad jag tyckte att man kunde göra för att motverka att man i förskolan hamnar i dessa konflikter (där vissa lärare inte vill eller bryr sig om att förändra och börja tänka kring lärande). Jag sade att vi måste göra att lärarna känner att de är bra nog och att de inte alltid måste veta allt. Att de behöver bygga upp ett förtroende mellan kollegor så att de känner att det finns ett öppet klimat för diskussion och reflektion. Jag tror det är det enda sättet att börja släppa taget och närma oss det som eleverna behöver. För det är väl deras skola och inte vår eller?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s