Atelierista- Materialtillgång för de allra yngsta

Igår på utbildningen pratade vi om hur barnen får tillgång till material beroende på ålder och vilka erfarenheter vi hade från detta. Vi pratade  en sväng om alla mallar, påskkycklingar som gjorts av tummavtryck där pedagogerna fyllt i ögon och fötter, bamsemallar som fyllts i med det stora utbudet av kritor i blått och brunt, silkespapper i rosa och vitt som limmas fast på lille skutts valda delar. Mallar som skapar ett rätt och ett fel, en prestation och barn som blir rädda för att misslyckas och därför inte alls vill prova.
Vi pratade också om hur man skapar möjligheter med material för de som aldrig har fått prova. De som är fem år men inte har fått göra något på egen hand förut eller de som är ett år och precis skall börja klottra. Vi pratade om tillgång, struktur, frihet och ansvar.

Min upplevelse är att man ofta har för lite material och för lite variation. I en miljö som ska inspirera till utforskande behöver materialet tala till barnen, det behöver locka och synas för att barnens ska bli intresserade. En av mina baslagskollegor sa ” Hur ska man kunna veta vad man vill göra om man inte vet vad man kan göra? ” Miljön och materialet måste ge möjligheter! Jag har sett barn som blir uppslukade av material där de verkligen går in i och håller fast vid intressant material, jag har hört (och sett) föräldar och andra pedagoger vilja sätta händerna i material och vilja stanna i miljö då de uttrycker ”Här skulle jag velat gå i förskolan! Får jag stanna här ett tag?” Man lär sig genom att se vad barnen stannar vid, var de vill vara, var de leker aktivt och konstruktivt.

”Våra miljöer är som landskap av möjligheter och uppslag. Hela förskolan befrämjar relationer mellan barnen själva och mellan barnen och materielen.”
Paola Strozzi ur Att göra lärande synligt-barns lärande individuellt och i grupp

Idag flyttade jag om lite på torget. Det mesta var en nylokalisering av några stationer, men också en exansion av ett par av dem samt en utflyttning av ljusbordet till torget. Tanken där är att kunna erbjuda olika typer av material, att det ska vara en levande plats. Det fick sin plats strax innanför dörren som leder ut mot de yngstas hemvister. Jag ville att det skulle locka och bjuda in barnen på torget. Jag hoppas det kommer hända!

Stina pratade om leran och hennes övertygelse om lerans kvalitet och möjlighet. Jag kände att jag har tappat leran på torget (eller igentligen har jag väl inte hunnit dit än) men ska nästa vecka ta upp en klump och låta barnen sätta händerna i den. Jag vet inte vad de har för erfarenhet av lera, jag gissar att de flesta inte har någon erfarenhet men med den lust och det mod som de kastar sig in i nya saker så kommer det finnas många fina utforskande att fånga.

Ha en skön fredagskväll !


2 reaktioner på ”Atelierista- Materialtillgång för de allra yngsta

  1. Solen 🙂
    Första tanken (gjorde detta med två barn i fredags, var utsmyckning och att man med färgerna binder ihop materialet på ljusbordet med materialet ovanför.
    Barnen har användt sugrör på olika sätt klistrat små bitar av sugrör, hängt dem på vajer, blåst med dem i vatten osv. Klart man kan ha dem till att t.ex blåsa på fjädrar eller silkespapper på ljusbordet! Mycket bra tänkt! Detta får vi prova!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s