Atelieristan-Hirshhorn i Washington
Under besöket i Washington gjorde jag en uppgift på Atelieristautbildningen då jag missade besöket på Göteborgs Konstbienal (vilken jag ändå kommer försöka besöka). Jag var på Hirshhorn som är museet för modern konst (konst från slutet av 1800-talet till vår tid) och såg deras utställning samt tittade på Andy Warhols utställning Shadows. Jag vill beskriva och tänka lite kring Warhols utställning.
Utställningen var en enda stor passage som svängde sig i en halvmåne. Målningarna har sitt ursprung i ett fotografi av en skugga som Warhol fotograferade i sin studio. Detta blev sedan en variation i 102 stycken canvasdukar där Warhol har screenstryckt bilden och sedan handmålat ovanpå.
Färgerna och kontrasterna i tavlorna var fantastiska att se när de i sådan mängd liksom tog över hela rummet. Repetition och variation stod i kontrast till varandra. Färgskalan var Warhols poppiga starka fäger med kontrasterna svart och vitt.
Hur känns det här verket för dig? Beskriv med tre ord.
Mäktigt, färgstarkt, elektroniskt
Vilken sorts tankar får du?
Jag vill springa, jag vill springa längs raden av bilder (detta gjorde jag inte eftersom jag säkerligen hade blivit utslängd av de många och stora vakterna som vaktade verket) och låta dem passera vid min sida, jag får en känsla av en filmsekvens eller en ljudsekvens i ett redigeringsprogram som förstorats upp och dragits ut. Väggens svägning gör att jag på något sätt känner en hastighet, ett driv. Färgernas styrka ger ett framfusigt intryck samtidigt som det mycket mörka, svarta dämpar och påminner om något hotfullt. Jag förundras över varitationen i tavlorna som springer ut en liten vardaglig skuggbild, hur fägerna har varierats och förändrar bilden. Hur upprepningen av bilden i dessa 102 tavlor ger en nästintill oändlig följetång av bilder som förändras men ändå är den samma. Verket svänger så mycket i konsthallen så att det är omöjligt att från ena änden se till början, detta ger en slags drömsk upplevelse där bilderna bara ”matas” fram och tycks var oändliga.
Vad tror du konstnären vill uttrycka?
Jag tänker att mängden av tavlor har en betydelse för Warhol. Han har lekt med skuggans uttryck och omformat dess budskap på en mängd olika sätt. Jag tänker att han expanderat sitt bruk av varation (han har ju gärna gjort serier av tavlor) och lekt med uttrycket det ger i den mängd han har skapat. Jag tror att hans mening var att man ska bli slagen av upprepningen, av mängden av storleken på verket och samtidigt förundras över hur något lite och oansenligt kan bli något väldigt betydelsefullt.
Spännande det låter Linda! Jag var i Köpenhamn tidigare i höst och besökte Arken. Just när jag var där hade de en utställning med Warhol och Jean Michel Basquiat. En fantastisk upplevelse och jag gick i timmar och kände efter, luktade, såg och försökte insupa miljön med alla olika verk. Det var här jag bestämde mig för att ”ta mig an” Basquiat som konstnär i mitt konstnärsprojket på kursen/Sarah
GillaGilla
Kul att höra din beskrivning från ditt besök i USA. Warhol är ju en konstnär som menade att det inte var någon skillnad mellan kopia och original i konstvärlden. Precis som postmodernister menar. Vad säger du om det? Blev lite nyfiken bara.
GillaGilla
Sarah, visst är det udnerbart vilken iput man kan få av konst! Om amn tillåter sig själv att känna och tänka kring den 🙂
Å Bertil , du vill alltid kategorsiera allt 😉 Jag ser mig inte som en typisk postmodernist. Jag influeras och inspireras av en del av tankarna t.ex. kring kunskap som något som konstrueras tillsammans med andra.
När det gäller konsten tycker jag det är intressant att fundera kring vad som är konst och vem som bestämmer det och när något blir konst.Jag vet inte om det var den tanken som Warhol lekte med när han utmande tankarna kring orginal och kopia. Själv tänker jag att alla bilder präglas av den som gjort något med dem. Även om jag koiperat något kan det aldrig bli samma som orginalet, det blir något annat.
GillaGilla