Nu är det den tiden på året igen då julen står för dörren och vi i förskolan får många förväntningar på hur vi ska fira och föra vidare traditioner (som det står i läroplanen). Många och långa är Luciatågen, pysselkvällar och pepparkaksbak. Jag älskar julen. Den är verkligen en höjdpunkt för mig på året och jag gottar ner mig i julpynt, lysande stjärnor, glögg, pepparkakor och skumtomtar. Mitt i allt detta kommer också många frågor som rör huruvida barnens röster och görande passar in i traditionerna och hur vi i lärare kan hitta vägar i allt ”mallande” för att finna just dessa.
Vi pratar inte ofta om hur alla dessa mallar påverkar våra barns uppfattning om hur något kan vara eller inte kan vara. Kan det vara så att vår välvilja i att vilja göra något fint som föräldrarna kan uppskatta gör att vi inte ger barnen en chans att göra något eget för vi vill inte att föräldrarna ska bli besvikna? Man tänker länge och väl för att hitta julpyssel som en ettåring kan ”klara av” vilket innebär att det ska bli fint och gärna föreställa något som vi vuxna kan acceptera. När vi ”rättar till” en uppochnervänd tomteluva eller trycker barnets hand i fingerfärg och gör en ren så gör vi väl ändå det för föräldrarna, eller? Vi pratar mycket om hur vi ska lyfta olikheter och göra barnen medvetna om att dessa är viktiga, hur gör vi det i julpysslet? Tänker vi ens på vad vi gör eller gör vi som vi alltid har gjort?
Jag tänker också på vilka de traditioner är som vi ska föra vidare. I vår familj har vi ett gediget traditionsschema på julafton. När vi för första gången skulle fira med min mans familj så visade det sig att de hade helt andra traditioner. Vår jul fick nu bli en mix av båda. Pratar vi med barnen/med familjerna om hur deras traditioner ser ut? Vi skulle kunna bjuda in och samla en bank av traditioner från olika familjer (som säkerligen har olika traditioner från olika delar av landet eller från andra länder) och synliggöra hur jultradtitioner kan se olika ut. Det kanske finns föräldrar som har kunskaper om tekniker, metoder, musik, berättelser vad vet jag som skulle berika vår syn på julen och synliggöra de olikheter och erfarenhter som finns i barngruppen.
Jag bli så kluven i detta. För någonstans tänker jag ändå att vi måste ha barnens intressen i fokus. Jag har stått med föräldrar som varit mycket upprörda över att vi inte arrangerat luciatåg med tvååringar. Hur långt ska man väga för att göra något som barnen har behållning av eller något som föräldrarna förväntar sig?
Sen kan man ju också tänk,” äh strunt i det Linda” allt behöver inte vara så genomtänkt….eller behöver det det? Vad tänker ni? Hur gör ni?
PEDAGOGISKA KULLERBYTTAN 
Lämna ett svar till Hanna Avbryt svar