Atelierista- Ateljén som pedagogisk miljö

”Våra miljöer är som landskap av möjligheter och uppslag.”
ur Att göra lärandet synligt, s 67

När jag idag satt och samla de bilder över hur den pedagogiska miljön på torget har utvecklats under hösten såg jag hur Ateljén på något sätt hela tiden legat ”före” resten av miljön. Den har liksom gjort erbjudanden som sedan smittat resten av rummet. Jag vet inte varför det har blivit så här (men jag kan tänka att de har något med Atelieristautbildningen att göra 😉 och jag har som sagt inte upptäckt att det var så här förrän nu när jag samlade mina bilder. Det är intressant dock att atlején får vara ett skapande levande centrum dit man kan gå för att göra sina tankar synliga.

Barnen är (fortfarande) inne i utforskandet av materialen. De äger nu namn och metoder för flera olika typer av material och de kan välja hur, när och var de vill använda dem. Jag hör nu två och treåringar som pratar om att måla med täckfärg eller med vattenfärg, att de vill arbeta med leran eller klistra med flytande lim och silkespapper. Barnen som kommer till torget är två och tre år gamla. De har fått möjlighet att pröva, att känna, att utforska ateljéns erbjudande och de har fått ett fleratal verktyg som de börjar lära sig behärska. Några av dem har även börjat gestalta i sina bilder och konstruktioner. De berättar vad de målar eller konstruerar och har historier i processen. Det är väldigt facinerande att lyssna till dem när de förklarar och höra hur de kan göra sina tankar synliga när de arbetar med de olika materialen.

För att kunna göra det möjligt för barnen att arbeta i estetiska läroprocesser tänker jag att det är viktigt att miljön är rik på möjligheter. Den bör vara inbjudande och iordningställd och materialet ska locka barnen, det får inte bara bli ett virrvarrv eller ett stök av grejer. Tydligheten i miljön, där var sak har sin plats, är nödvändig för att få en överblick på vad man kan göra och använda. Barnen är mycket medvetna om hur de ska behandla materialet och hur de kan kombinera det. De är noga med att plocka undan och sortera efteråt och det är som om detta arbete är minst lika viktigt för dem. De blir ofta lite upprörda om jag ber dem lämna kvar sina färgpytslar (om det är så att det finns mycket färg kvar som man kan fortsätta använda) för de har en upplevelse i sig att få vattnet att skölja bort de färger de andvänt.

Ateljén har en mängd olika typer av material som kan kombineras på olika sätt. Här finns förutom olika typer av färg också olika typer av papper, pärlor, glitter, fjädrar, sugrör, plastband, skrotmaterial, lera, play-dough m.m. Materialet ska inbjuda barnet till att tänka kring det oavsätt om det är ett medvetet sökande efter något som kan vara hjul på min bil eller bara ett frossande i glitter på min målning.

Denna hösten har fokuset legat mycket på att ge barnen erfarenheter av många olika typer av material och metoder. Genom att ha dokumenterat de processer som barnen har varit i har jag haft möjlighet att koppla dem till varandra, ge tillbaka bilder till barnen över hur de arbetat, för min egen del se hur olika barn har olika sätt att närma sig materialen och olika strategier att utveckla sitt arbete samt gett mig underlag för att diskutera tillsammans med barnens hemvistpedagoger om hur barnens olikheter synliggörs och hur vi kan möta varje barn utifrån dess .Tiden har dock inte varit på min sida och mycket av det pratktiska arbetet med organisationen i den nya förskolan har tagit tid från dokumentationen. Mycket har jag dock haft i mitt huvud och jag ser nu när jag änligen fått lite mer tid att samla alla bilder att det har hänt enormt mycket dessa fyra månader.

Jag har funderat mycket över hur jag kan inspirera barnen och samtidigt ge ateljén och barnens arbete en historia och när jag funderat har jag tittat mycket på alla bilder vi har tagit. Jag tänker nu att jag ska samla de foton jag har på barnens bilder och på de utforskande de har varit i och göra en bok för dem att bländra i som kan finnas i ateljén. En projektbok över deras första termin….Vi får väl se hur det går med det och vad barnen säger….

”Dokumentationen bekräftar värdet av minnen och berättelser som en rättighet och som en vesäntlig kvalitet i förskolemiljön. ”
ur Att göra lärandet synligt, s.62


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s