Tänd dina stjärnögon

Fantastiska Lou Rossing har skrivit om att ”tända sina stjärnögon”- att bli förundrad och att stanna där och vara förundrad av det som händer i livet, om hur världen fungerar, om hur människor tänker och handlar, om hur saker och ting hänger ihop eller inte.
Jag tänker att det passar bra att skriva om stjärnögon så här i juletid. Jag tänker att vi inte bara ska tända barnens stjärnögon utan också tända våra egna stjärnögon för det som barnen gör. Att vi får lov att förundras och se, verkligen se, vad barnen har för plats i vårt samhälle. Att våga ta deras lekar, utforskande och upptäckande som ett bevis på att de undersöker sig själva och varandra och världen de befinner sig i. Att våga se att det är faktiskt det vi gör genom hela livet, att våga förstå att det börjar när livet börjar och att inte förminska någon del av det utforskandet utan istället förstora och förundras över att det sker och över hur många olika sätt människor tillängnar sig världens möjligheter.

Om vi i fortsättningen kunde tänka på oss själva som en del av det stora utforskandet och vara tacksamma och glada för att vi som pedagoger får på nära håll följa barnen och tillsammans med dem upptäcka världen på nytt. Tänk vilken julklapp det kunde bli….