Att förstå estetiken som känslan för utforskande

För en vecka sedan, förra onsdagen hade jag möjlighet att få en heldags föreläsning/dialog med Cristian Fabbi, förskolechef i Bassa Reggiana, Italien. Han är också samordnare och pedagogisk ledare för alla pedagogistor i området Emilia Romanga. Det var jag, de andra teamledarna och pedagogistan från min enhet och 400 pedagoger från Norra Hisingen, Göteborg. Jag lyckades också träffa större delen av mitt lilla nätverk och få utbyta lite tankar och erfarenheter sen sist, så värdefullt! Det blev en dag av reflektion och även en dag av tankar om betydelsen av vårt pedagogiska fokus. I Sverige fokuserar vi mycket på individen och dess måluppfyllelse. I hela det utbildningspolitiska systemet är individen i fokus som om vi enbart lär på egen hand och enbart finns på egen hand. I samhället ska vi sedan vara tillsammans med andra, arbeta med förutsättningar vi kanske inte känner till, mot mål som vi inte riktigt kan urskilja. Ändå fokuserar utbildningen på att snäva ner mot det vi absolut kan mäta och organisera översiktligt samt dela och urskilja var och en och betygssätta dennes kunskap för att rangordna och skapa ordning i något så kaotiskt som lärande och växande. Ja säga vad man vill…
 
Med detta i ryggen och med en läroplan som alltmer fokuserar på varje enskilt barns lärande (och dokumenterandet av det) blir det en krock att höra Cristian beskriva hur man i förskolorna i Bassa Reggiana fokuserar på barnens möte och lärande tillsammans, hur man erbjuder kollektiva processer där barnens lärande/upptäckande/utforskande tillsammans är av största betydelse. Där man som pedagog varje dag lär sig mer om barns olika strategier och förändrar sitt eget sätt att skapa mötesplatser för utforskande. Här uppmuntrar man olikheter och tar tillvara varje barns önskan om uttryckssätt och intresse för utforskande. Ja, det kan vara en krock när man är van vid att mäta och väga.
 
Under pausen pratade jag lite med Cristian och fick hans reflektion kring hur han möter den svenska förskolan och vad han ser. Vi pratade om ett generationsskifte bland personer som leder den pedagogiska utvecklingen i förskolan och hur det påverkar idéer och teorier som nu förändras och utmanas. Cristian uppmuntrade också till nätverkande och delande. Något som jag verkligen har sett positiva effekter av och känner kraften i. Jag berättade om de utvidgade lärarkollegiena som växer på Twitter och hur fler och fler lärare och elever- barngrupper bloggar och delar sina erfarenheter- en utveckling som jag med spänning följer för att se hur den kommer förändra vår bild av skolutveckling och fortbildning.
 


 
Under dagen snappade jag åt mig en tanke som jag tänkte var särskilt viktig för mig just nu. Det var tanken om hur estetik inte bara kan förstås som harmoni i synliga, konkreta objekt/miljöer utan också kan förstås som en känsla för eller i något. Cristian berättade om hur de har tänkt mycket på relationens estetik och hur viktig estetiken i projekten är och då som ett driv, en harmoni, ett flöde för kreativitet och nyfikenhet. Att de verkliga estetiska läroprocesserna har med balans att göra. Estetiken i projekten är den energi som håller intresset vid liv, det som föder nya frågor. Cristian gjorde ordleken på egelska aesthetic (estetik) och anesthetic (likt oestetisk) som är den drog som används när man söver människor. En drog som får oss att domna bort. Jag drar paralleller till det vi upplever som meningsfullt, där vi på något sätt förstår förbindelsen mellan mig själv och andra, mellan mig själv och världen.
 

”Barnens nyfikenhet, företagsamhet och intressen ska uppmuntras och deras vilja och lust att lära ska stimuleras. ”
Lpfö98 rev 2012, s 6

Verksamheten ska utgå från barnens erfarenhetsvärld, intressen, motivation och drivkraft att söka kunskaper. Barn söker och erövrar kunskap genom lek, socialt samspel, utforskande och skapande, men också genom att iaktta, samtala och reflektera. ”
Lpfö98 rev 2010, s. 6-7

Barngruppen ska ses som en viktig och aktiv del i utveckling och lärande. Förskolan ska ge barnen stöd i att utveckla en positiv uppfattning om sig själva som lärande och skapande individer.De ska få hjälp att känna tilltro till sin egen förmåga att tänka själva, handla, röra sig och lära sig dvs. bilda sig utifrån olika aspekter såsom intellektuella, språkliga, etiska, praktiska, sinnliga och estetiska. ”
Lpfö98 rev 2010, s. 7

Hur hittar vi det där? Det lustfyllda, det verkliga, det meningsfulla? När hittar vi det och hur lär vi oss av våra erfarenheter för att finna det igen och igen?

Lou Rossling talar om stjärnögon. Vad vill du kalla det?
 


En reaktion på ”Att förstå estetiken som känslan för utforskande

  1. Jag tilltalas av ordet stjärnögon Linda men det jag ser när barn möter spännade, estetiska miljöer och utmaningar som du och alla fantastiska pedagoger skapar så tänker jag mangnetiskt att barnen DRAS till det, att de nästan blir lite andaktsfulla. Att deras ”kli” i fingrar, hjärta och hjärna sätter igång…..Kram Mia

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s