Mycket pratas om hur man ska få med alla kollegor på tåget, hur man ska möta pedagoger som reagerar med motstånd och bortförklaringar. Först och främst måste vi nog få perspektiv på var vi befinner oss. Hur förhåller vi oss själva till tekniken? Hur förstår vi den explosion som sker runt omkring oss? Var har vi varit och vart vill vi? Hur är vi i allmänhet som människor? Hoppar vi på nya saker, låter vi andra prova först, är vi motståndare från början? Om vi kan förstå var vi befinner oss i vår egen process kan vi kanske ställa oss brevid och se helheten, det kanske blir lite mindre skrämmande då?
Pedagogiska Kullerbyttan 
Kommentera