Jag funderar mycket på hur bra vi kan bli på att göra föräldrarna delaktiga i det som händer på förskolan och vad deras barn gör. Under förra hösten började vi tänka till om hur vi kunde göra.
Vanligt har varit att man på förskolan skickar ut veckobrev eller månadsbrev. Där står det ofta saker som föräldrarna behöver komma ihåg; utflykter, kläder som ska namnas, studiedagar eller annat. Vi valde att dela upp informationen till föräldrarna. Vi särade på det pedagogiska och det praktiska. När vi hade praktiska påminnelser skickade vi helt enkelt ut dem i ett ”vanligt” mail när de uppkom. Som en liten reminder för föräldrarna. Dessa mail kunde komma lite när som. När de behövdes och de avslutades alltid med orden, Har ni några frågor, kom och prata med oss! Jag tror det är A och O. Öppenheten och tillgängligheten, att informera och diskutera. Att man som pedagog-grupp är öppna för frågor, funderingar och förslag och att man alltid tar sig tid att lyssna och prata om saker med föräldrarna. En förälder kunde lyfta en fråga under morgonen och vi pratade om det i arbetslaget på dagen och mailet gick ut till alla föräldrar på eftermiddagen. Det är ju ofta så grymt bra med föräldrar som lyfter saker som vi tar för givet att alla vet och på så sätt hjälper oss att vara tydliga. Föräldrarna blir delaktiga, vi minimerar oro och spekulationer och bygger en trygg föräldragrupp. Dessutom kommer all information ut till alla föräldrar samtidigt.
När det gällde det pedagogiska innehållet så började vi skicka ut projektbrev där vi beskrev hur verksamheten såg ut just nu, hur och med vad barnen arbetade, de pedagogiska ställningstagandena vi gjorde samt vad de som föräldrar kunde bidra med, om de kunde och ville. Detta engagerade föräldrarna på ett sätt som vi bara kunnat drömma om. De var plötsligt involverade i projekten och vi hade mycket lättare att prata med dem om vad som hänt under dagen när de redan var pålästa om vad vi höll på med. Det blev också lättare för dem att ställa frågor både till oss och till sina barn. På så vis fortsatte projektet att växa hemma med hjälpa av föräldrarna och vi fick nya input tillbaka till förskolan.
Under hösten ska vi fortsätta att utveckla föräldrarådet, som är en annan viktig plats för samverkan. Återkommer till det!
 |
| Bild Max Entin |
Projektbrev! Så himla fiffigt;)
Mvh Katarina
GillaGilla
Projektbrev låter som ett bra sätt att få föräldrar allt mer delaktiga i verksamheten, gillar tanken med det! Ofta undrar föräldrar hur dagen har varit och får i det stora hela svaret den har varit bra, vi har varit ute, jobbat med lera, haft ljudupplevelser med Ipaden etc. Som barngrupperna ser ut idag har man inte heller möjlighet att stå och prata med alla föräldrar ingående om vad som har hänt under dagen, vad vi gör utan det blir bara i det stora hela. Därför gillar jag tanken extra mycket som ett komplement för oss pedagoger att ge tillbaka till föräldrarna det vi inte hinner samtala om! Och extra roligt för föräldrar som har barn som inte pratar/inte vill berätta eller för föräldern som aldrig hämtar på förskolan! 🙂 Ska ta med mig denna tanken! 🙂
GillaGilla
Vi brukar alltid fokusera på projektet i våra månadsbrev, i text och bilder. Det är alltid första rubriken. Sen tar vi lite praktisk information sist. Det fungerar också bra.
GillaGilla
Zara, det som är så bra är att man kan fördjupa samtalen när man väl hinner prata eftersom de flesta redan har läst lite om vad vi håller på med. Den dagliga kontakten är ovärderlig men man känner inte alltid att man kan/hinner gå på djupet. Jag upplever att mailen och projektbreven har varit en mycket bra möjlighet för föräldrarna att ta del och på så sätt också kunna påverka.
GillaGilla
Hanna, det tror jag säkert! Det viktigaste är just att informera, att alla hittar sina sätt och att faktiskt berätta för föräldrarna om den pedagogiska verksamheten, inte bara om att de ska namna kläder eller stänga grinden 😉 Om vi ska prata om riktigt delaktighet för föräldrarna så måste de få ta del av den pedagogiska verksamheten. Tack för att ni delar med er av era tankar Katarina, Zara och Hanna!
GillaGilla
🙂
GillaGilla