Tillbaka på banan- att åter-etablera kontakten med förskolan

Efter en vecka, ja ni läste rätt, en heeeeel vecka i sängen/på soffan, har jag nu äntligen kommit tillbaka till jobbet. Efter lite kramkalas med både vuxna och barn så kände jag mig sedan minst sagt förvirrad och gjorde, som jag alltid gör när jag kommer tillbaka, jag sorterade och plockade i miljöerna. Jag funderade lite på varför jag gör så och jag kom fram till att jag nog behöver ”koppla ihop mig” rent fysiskt med materialet för att komma ihåg vad jag pysslar med. Barnen var idag helt uppslukade av varandra och leken så de liksom ”försvann”i miljöerna vi pedagoger, som inte varit full grupp på en vecka, kunde fokusera på att komma på banana igen. Vi pratade lite om barnens måndagskänsla, den där uppsluppna, högljudda, uppslukade, ivriga känslan som verkar bo i barnen när de kommer på måndag morgon och de liksom kastar sig in i lekar tillsammans för att komma ihåg  sina relationer till både varandra, miljön och oss. Känner ni igen den? 
Vår måndagsreflektion i storarbetslaget handlade idag tills att börja med om arbetsmiljöfrågor. Eftersom vi ingår i ett pilotprojekt i vårt område med fokus på återhämtning under arbetstid, fokus på ”rätt” saker och sortering i vårt uppdrag fick vi idag besök av en person från personalkontoret som vill ta reda på hur vi ser på vår arbetsmiljö. Det var intressant och får en verkligen att tänka efter. Jag tänker lite på det som min fsk-chef sa till oss samordnare när vi före jul var lite less på att tiden aldrig tycks räcka till; Hur vill ni ha det? Utgå från det! Ingeting är omöjligt. Jag har aldrig förr haft en fsk-chef som sagt så till mig. Lite så var tanken med tänket kring arbetsmiljö också. Vad gör vi idag som vi inte vill göra? Sluta gör det och få upp problemet på bordet. Jag tror vi borde tänkte så lite mer överlag. 
Vi börjar få upp en väldigt bra pedagogisk organisation på vår enhet. Våra reflektioner, både personliga och arbetslaget är väldigt värdefulla för alla och behandlas också så. Vi får så gott som alltid ut dem även om de vid ”kris” kan flyttas i veckan eller liknande. Här har vi tillsammans gjort en prioritering och alla hjälps åt att hålla den. Jag tänker att det är för att alla på vår förskola förstår varför reflektionen finns. Det låter kanske löjligt men verkligen förstår att verksamhetens kvalitet beror på den. Då fokuserar man också på att ta hand om den tiden, vårda den. Jag hör och ser ofta pedagoger föra en diskurs som om att den tiden ”tas från barnen”. För oss är det tvärt om. Den tas från barnen om den inte genomförs. Då lider barnens pedagogiska verksamhet, deras idéer och planer blir inte fördjupade och vi får inte möjlighet att förstå deras handlingar bättre och kunna utveckla verksamheten i den riktningen. 
Jaha, det var lite måndagstankar efter en lååång frånvaro. Kankd lite förvirrade och lite spridda skurar men ändå. Jag hoppas ni är friska och tänkande och att ni tänker tillsammans med någon. Det är mycket bra och en del av vårt uppdrag. Jodå, det står i läroplanen. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s