Att utgå från barnens brister eller att se dem som kompetenta?

Jag blir konfunderad. Center för skolutveckling i Göteborg har lagt ut denna lilla film för att beskriva arbetet med systematiskt kvalitetsarbete i förskolan. Metoden bygger på utvecklingspedagogik och varaitionsteori. Allt i enlighet med Göteborgs universitet.

Min tolkning blir att pedagogena på Viggens förskola utgår från de brister de ser i det som barnen gör eller kan. De utgår ifrån sig själva och sitt eget kunnande (och ser därför barnen som ”ofärdiga”) och anpassar barnen till det utan att veta om hur barnen uppfattar deras frågor. Det är stort skillnad på att utgå från barnens intressen eller barnens ”brister. De är också tydliga med att de skapar intresse hos barnen, inte följer barnens intresse, som det tydligt står i läroplanen. Det blir också tydligt att de inte intresserar sig för hur barn lär utan förändrar barnens lärande så det passar in i deras syn på lärande. Vi kan inte tala om det kompetenta barnen när vi utgår från brister. De verkar också checka av ”bitar” av kunskapsmål från läroplanen och inte se på helheter där barnen utforskar, lär  och binder ihop.

-Vi utgår från ett specifikt läroplansmål och skapar ett intresse hos barnen kring vårt lärande objekt, säger Sofia Häggström som är förskollärare på förskolan Viggen.

Det står också i läroplanen att verksamheten ska anpassas efter barnen och inte att barnens ska anpassas efter verksamheten. Verksamhetens innehåll får vi fortfarande tänka är/ska grundas i  barnens intressen Hon fortsätter;

-När vi arbetade med matematikmålet former då började vi att kartlägga barnens förståelse och såg att barnen hade svårt att kunna benämna skillnaderna mellan kvadrat, rektangel, cylinder m.m. Det vi gjorde då var att formulera ett lärandeobjekt, det vi specifikt ville fikta barnens uppmärksamhet mot. Sen så skapade vi olika aktiviteter där vi arbetade just med former. Barnen fick t.ex. gå på formjakt med sina föräldrar.

Här hamnar vi lätt i att barnen anpassar sig till vad de vuxna vill och de flesta knäcker snart koden i hur de ska rikta sin uppmärksamhet, vad de förväntas svara osv.

Vidare följer en film från Pedagog Stockholms hemsida, där Stockholms stad har sin skolutvecklingsknytpunkt. Här möter vi Emelie Bernemyr som är förskollärare och licentiand på Stockholms universitet. Sättet att arbeta bygger på erfarenheter från Reggio Emilia och tar avstamp i sociokulturell teori från Lev Vygotskij och socialkonstruktionistiskt perspektiv där forskare som Gunilla Dahlberg, Peter Moss och Alan Pence är aktiva.

När pedagogerna på Storstugan arbetar med barnens lärande så utgår de från barnens intressen och tillför material i det de tolkar att barnen är intresserade av. På detta sätt gör de det möjligt för barnen att fördjupa det de är intresserade av. Emelie berättar om hur pedagogerna ser barnens lärande ur flera olika perspektiv. Pedagogerna ser hur barnen utvecklar och utforskar kompetens inom matematik, fin-och  grovmotorik och språkutveckling. Pedagogernas förhållningssätt gör att barnens naturliga sätt att utforska genom att binda ihop ämnesövergripande, inte dela upp blir viktigt och att barnens väg är.

-Både hos barn och hos pedagoger ser man än väldig glädje i att få fördjupa sig och få följa den röda tråden. Barnen har under en längre tid visat intresse för att utforska ljud på olika sätt. Efter det så har vi tillsammans, pedagogerna, börjat använda klassisk musik te.x. Bergakungens sal som vi har lyssnat på en längre tid. Vi märker att barnen blir väldigt fascinerade av just tempo, takt, att det blir starkare och starkare, svagare och svagare. I och med det har vi lagt till olika typer av material, som olika bjällror, färdiga instrument men också kottar, pinnar. Då märker vi att barnen blir väldigt intresserade av att fortsätta även ute sen.

Här ser jag hur pedagogerna lyssnar till barnens intresse. De urskiljer ett område som barnen verkar vara intresserade av, erbjuder mer inom detta område och ser hur barnen binder ihop. Barnen har också möjlighet att visa pedagogerna vad de intresserar sig för eftersom materialet finns tillgängligt hela tiden. Barnen är i ljudutforskandet hela tiden, inte bara när de vuxna vill. Detta ger barnen möjlighet till att förstå saker i sitt sammanhang. De lyssnar också på barnens sätt att lära sig saker, att utforska olika fenomen.

Här är ett exempel från Pedagog Malmös sida för skolutveckling där vi i en dokumentation får möta barnen och pedagogernas från Lindängehus förskola och deras arbete runt kroppen. Följ länken och titta på deras dokumentation.

http://webapps2.malmo.se/pedagogmalmo/2013/10/02/projektet-kroppen-pa-lindangehus-forskola/

Här ser jag en tydlig skillnad i om man är intresserad av barnens lärande eller som vuxna vill äga rätten att veta hur man lär, något som vi har sagt att vi lagt bakom oss? Att jag dessutom ser en sådan stor skillnad mellan det som kommuniceras utåt från Göteborg kontra Stockholm och Malmö tycker jag är lite konstigt. Eller? Vad tänker ni?

(Några andra aspekter man kan ta in är hur filmerna är gjorda. I första filmen är det de vuxnas idéer och tankar som är enda utgångspunkten. I andra filmen är vi mitt bland barnen, vi får se hur de utforskar)


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s