Nu när jag nu ska börja undervisa i bildpedagogik på universitetet så uppdaterar jag mig på litteratur och läser om och läser nytt utifrån kursernas litteraturlistor. En bok som jag håller hårt i och rekommenderar varmt är Christina (Stina) Braxells bok Skapande barn- att arbetande bild i förskolan. Den läste jag första gången när jag gick atelieristautbildningen 2011 på Göteborgs universitet och hade förmånen att ha Stina som lärare. Det var dock inte första gången jag träffade Stina. Under min tid som förskollärare i Kärra var Stina ateljerista i vårt område och höll praktiska kurser med oss i materialkännedom. Det var mycket bra och viktigt enligt Stinas devis att man som pedagog måste lära känna materialen för att veta deras kvaliteter.
Skapande barn är verkligen en toppenbok. Den är liten och konkret men lyckas ändå ta upp vikten av ett gott förhållningssätt till barn och deras skapande. Den är enkel att ta till sig och kan läsas lite åt gången samtidigt som man utforskar material i mer praktiskt arbete. Stina berättar om sin resa som ateljérista (alltså en person som har fördjupade kunskaper om estetik, konst och bildskapande och arbetar med detta i förskola eller skola) och hur hon med barn och pedagoger arbetade fram sitt arbetssätt. Den ger konkreta exempel från verksamheter som Stina varit i och hennes reflektioner kring dem. Den ger också ett uppslag för hur man kan bygga ateljé och vilka material som kan/bör finnas där.
Jag byggde min första ordentliga ateljé på Sotenäs förskola 2011 samtidigt som jag gick min atelieristautbildning. Det var en spännande utmaning som jag antog tillsammans med barn och kollegor. Barnen var mellan 2 och 3år, vilket var intressant. Vad skulle de små visa intresse för? Jag har en favoritbild som jag tog på några av barnen som sa mycket om vad de lämnade bakom sig (bokstavligen) för att fullt ut ägna sig åt bildskapande.
När jag gick atelieristautbildningen på Göteborgs universitet så var en av uppgifterna att blogga, som en slags processdagbok. Om du är intresserad av vad jag tänkte och skrev kan du läsa de inläggen genom att antingen söka på atelieristautbildningen eller klicka på den kategorien i spalten här till höger.
Flera av er tänker kanske, men jag är ju ingen konstnär! Jag kan inte lära barnen att måla. Jag säger er: Det är inte det som är viktigt! Ta din uppgift på allvar och intressera dig för att bredda barnen referenser och ge dem möjlighet att uttrycka sig på många olika sätt. Prova själv tillsammans med kollegor. Läs och fördjupa er kring material, miljöer och metoder i ateljén! Vet också alltid, och berätta det för barnen:
Det är du som äger din bild. Det är du som avgör vad den säger och vad du vill uttrycka. Andra kan ha åsikter om det men i slutändan spelar det ingen roll.
I förskolan, som överallt annars är ditt utryck unikt. Ingen annan kan göra det du gör. Visa barnen på skaparmod genom att själv göra saker som du inte vågar! Framåt för en höst fullt med skapande, berättande, utryckande!
Lycka till!
Vill du läsa vidare om ateljén och ateljékultur rekommenderar jag Vera Vecchis Blå Cikoriablommor- ateljén i Reggio Emilias pedagogiska verksamhet. Vea är en av Reggio Emilias första ateljéristor och har över 30 års erfarenhet av arbetet i ateljén tillsammans med förskolebarn och pedagoger.
(Om du undrar varför jag skriver atelierista/ateljerista på två olika sätt är det för att den första är på italienska och den andra på svenska. Utbildningen i Göteborg heter atelierista)
Pedagogiska Kullerbyttan 
Kommentera