Tusen tankar har passerat i mitt huvud sen igår kl06.47 då vi klev ur studion på TV4 Nyhetsmorgon. Först var jag glad för ren överlevnad typ: tur jag inte kräktes, inte tappa rösten, inte spillde på kläderna före jag gick in, inte ramlade av stolen osv. Sen att jag lyckades svara, att vi fördelade talutrymmet bra, att vi såg trygga och glada ut.
Sen igår kväll efter att jag sett klippet två ggr i efterhand så började jag tänka på allt som jag och den researcher som ringde mig i fredags för att prata om vad vi ville prata om- pratade om(hängde ni med där?). Vi pratade i 45min där jag fick förklara en massa om hur förskola idag fungerar, om förskola-dagis-skillnad, om Föräldraaktiv introducering (borde det inte heta familjeaktiv introducering), om förskollärarutbildningen, om förskolans historia och nuläge . När jag gjorde detta började jag tänka på allt jag ville ha sagt.
-att små barn är sociala varelser från det att de föds. Att de har stort utbyte av varandra redan tidigt. Att både forskning och förskollärare kan vittna om det.
-att förskolan är första delen av utbildningssystemet i Sverige. Att vi är en egen skolform och regleras av skollagen där förskollärarna har det pedagogiska ansvaret.
-att för barnen innebär det att de har utbildade lärare runt sig som kan utveckla deras utforskanden och stödja det med hjälp av material och aktiviteter.
-att redan mycket små barn utforskar världen genom att ställa hypoteser och testa dem och att vi i förskolan är uppmärksamma på detta och utvecklar det vidare.
…och mycket mycket mer. Allt som borde ha sagt som ALLA borde veta om den fantastiska plats som förskolan är. Då började jag få ont i magen. Så nu har jag lite ont i magen men kommer använda den kraften för att fortsätta kämpa för att vi alla ska få mer plats för att berätta om förskola. Så småningom kanske till och med barnen får plats? Låt oss bereda den för dem!
(Tusen tack för alla kommentarer som värmde den oroliga känslan i mm mage❤️)
Kullerbyttan 