Om hissnande utförsbackar….

Godmorgon! 

Idag är det kursstart för kursen ”Konstarter, estetik och lärande 1 för förskollärare” på förskollärarprogrammet vid Göteborgs universitet! Jag ska medverka vid kursintroduktionen och presentera innehållet i de workshops jag och mina kollegor håller i på HDK. Det ska bli spännande att få möta studenterna och få en inblick i deras utforskande. Jag ser fram emot allvaret och motståndet men mest av allt ser jag fram emot leken. 

I helgen var jag och min son på Liseberg med med min bästa vän och hennes familj. Tillsammans med barnen kastade vi oss ut för höga backar ner mot grön mark eller rakt ut i ett brusande vattenfall. Vi vändes och vreds och skakades om, vi lämnade våra liv i andras händer och vi utmanade våra egna rädslor. Vid lunch fick jag en present av min vän, ett armband med barn som leker.

Idag tog jag på mig armbandet för att komma ihåg det viktigaste av allt- leken! I leken utforskar vi världen, stora som små. I leken kan vi våga och tillåta oss själva att pröva och ompröva. Vi kan bara leka fullt ut när vi känner oss trygga med att andra tar emot oss sådana som vi blir och med en känsla av att vi får lov att utforska vilka vi är. 

Om det är något jag önskar att studenterna tar med sig från mitt och mina kollegors bidrag i denna kurs är det just det- förmågan att skapa lekutrymme, att ge plats åt det laborativa, åt det osäkra, åt det som man inte riktigt vet vart det tar vägen. Min favoritkonstnär Olafur Eliason ska få inleda mina workshops med citatet:

”Where does ideas come from, and what is that space like, out of which things grow?” 

Ha en lekfull måndag vänner!