Hårda, mjuka, drömlika kol- det svartaste av svarta

Kol och torrpastell är otroligt coola material tillsammans med barn och deras bildskapande. De är superenkla att plocka fram och med de yngre tycker jag att man skapar allra bäst på stora ytor med rum för vida linjer och former. Jag har arbetat med dem i många olika situationer och med många olika upplägg. Mest med ett helt bord inslaget i spännpapper och barnen stående (vilket både jag och barnen verkar föredra) eller sittandes runtomkring.


Först den skarpa svärtan i kolets linjer och mjukheten i mötet med pappret som gör vem som helst ivrig över de starka spår som lämnas.

Sen den mjukheten som uppstår när fingret/ handen möter de skarpa linjerna och suddar ut dem till bleka, diffusa drömliknande former. Med hjälp av suddgummi kan man sen återigen dra linjer och former i svärtan som uppstår. Tillbaka till kolets linjer och åter till suddandet, lager på lager växer bilderna fram.

Om man vill kan man efter en stund lägga till torrpastellen. Vad som händer då är att färgerna får fantastiska kontraster mot det sotiga. Plötsligt blir det plats för färg. 


Med bilderna växer berättandet. Vad är det för former som tar fart, vad ser de ut som?

”Det där är en sväng, en krusidull och ett träd. Där är min mamma, min pappa och jag. Där är ett monster med skor som är jättestora. Där ett ägg som ska knäckas och spricker. ”

Att leka med hjälp av bilderna och berätta berättelser om vad som uppstår. Att samtala kring bilderna och barnen kan säga..det liknar.., när jag ser den tänker jag på.., att prata om former, mönster, tankar. fantasier. Våga prata om bilder med barnen. Vi har länge fått backa och backa för att inte störa eller riskera att döma men jag säger er, vi behöver uttrycka våra tankar tillsammans. Inte bara med bildens linjer och former utan också genom att sätta ord på dem eller varför inte en sång till våra tankar? Vi behöver öva på att prata om bilder vi med utan att falla i de klassiska fällorna kring Åh va fint, Vad du är duktig! osv.

Bilder omger våra barn varje dag. De har ett enormt flöde av bilder runt sig. De behöver förstår att de har makt att skapa egna bilder och ge sin berättelse till världen. Vi har i förskolan möjlighet att ge dem detta möte. Ett möte som ger dem större möjlighet att kommunicera. Där älskar jag kolet. Det kan var rysligt definitivt men också så formbart och flexibelt. För att skapa utrymme för tanken och handen att mötas är kolet en gåva som jag värnar. Låter era barn möta kol och möt det själva och lägg gärna till torrpastell! 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s