Bild och visuell kultur på förskollärarutbildningen

Under snart fem veckor har de förskollärarstudenter som går sin fjärde termin på förskolärarutbildningen ett utbildningsområde som heter Konstarter, estetik och lärande för förskollärare.  Under denna period deltar de i föreläsningar, workshops och litteraturseminarium med fokus på bild och visuell kultur, dans, drama och musik samt framförallt de konstnärliga och estetiska processerna som omger dem. Kursmålen är;

Färdighet och förmåga:

  • tillämpa färdigheter i bild, dans, drama och musik utifrån konstnärliga förhållningssätt.
  • didaktiskt leda estetiskt-konstnärligt inriktat arbete i relation till förskolans pedagogiska uppdrag.

Värderingsförmåga och förhållningssätt

  • kritiskt analysera och diskutera lärandeprocesser inom konstnärligt/estetiskt område.

Mig och mina kollegor möter de i workshop i bild och visuell kultur. I våra workshops ligger största fokus på att skapa ett processinriktat arbete och att ge möjligheter för berättande och kommunicerande genom bild och visuell kultur.

Att ge barn möjlighet till att berätta och sätta fokus på hur de upplever omvärlden känns som en viktigt sak i att göra barns röster hörda. Så som samhället utvecklats idag där barn står mitt i ett flöde av bilder som kommunicerar på olika sätt tänker jag att ett stort ansvar ligger på oss i att lyssna till barns tolkningar av detta och ge dem möjlighet att bli producenter av bilder på olika sätt och inte bara konsumenter. Man pratar mycket om vikten av att kunna läsa och skriva men väldigt lite om hur vi blir medvetna om och förmögna att även tolka de visuella kultur som omger oss. Vi tar också på oss att försöka bryta med de föreställningar som oftast finns kring bild och vidga synen mot visuell kultur. En viktig uppgift i ett samhälle som till så stor del kommunicerar på dessa sätt.

Utifrån mötet med studenterna utryckte många av dem att de hade med sig en osäkerhet in vid första workshoptillfället grundad på deras föreställningar om bild och vad de kanske skulle behöva göra i vår del av kursen. Jag skulle vilja börja med att helt ovetenskapligt säga, enbart utifrån mina egna erfarenheter i mötet med förskolepedagoger, studenter och vuxna i allmänhet, att 95% av dem har ett starkt motstånd till bildskapande utifrån idén om att de inte kan. Bild reduceras till att kunna rita av så verklighetstroget som möjligt och kan man inte det så är man dålig på bild. Å andra sidan finns det en annan ytterlighet till detta som framhåller det fria skapandet som det ultimata. Där finns inga ramar eller regler och allt släpps fritt och ska komma ”naturligt ur människan”. Båda vägar är heltokiga om du frågar mig. Bild och visuell kultur är ett språk, ett som kan tolkas och kommunicera men också ett som kan hjälpa en att uttrycka. Det finns saker att lära och laborera kring i material och tekniker likväl som det är viktigt att värna ett uttryck och en personlig relation till sina egna bilder. Det finns teorier att förstå, historia att lära från och analyser att göra kring bilder vi omges av och skapar.

”Bilder har stor betydelse för människors sätt att tänka, lära och uppleva sig själva och omvärlden. Vi omges ständigt av bilder som har till syfte att informera, övertala, underhålla och ge oss estetiska och känslomässiga upplevelser. Kunskaper om bilder och bildkommunikation är betydelsefulla för att kunna uttrycka egna åsikter och delta aktivt i samhällslivet. Genom att arbeta med olika typer av bilder kan människor utveckla sin kreativitet och bildskapande förmåga.”

Kursplanen i Bild

”Bildämnet ses som en del av ett samtida visuellt kulturellt fält i vid mening, med en mångfald av visuella uttryck. Samtidskonsten som fenomen, metod och innehåll spelar en stor roll då frågor rörande omvärld, offentlighet och demokrati och interkulturalitet alltid är centrala likaväl för den konstnärliga processen som för lärarrollen.”

från http://www.hdk.gu.se/sv/utbildningar/lararutbildning/bild-visuell-kultur

För mig var det viktigt i de val av material om möjligheter som vi gjorde för studenterna att de skulle använda tekniker som de lätt kunde använda med barnen och samtidigt förstå processerna i ett utforskande arbete. Eftersom jag är starkt präglad efter uppstarten av REturen blev det hushållsskäp som blev workshopens huvudsakliga material. Ett material som förutom att det är billigt och kan engagera barn och familjer i insamlandet också inbjuder till ett transformerande av material mer än att skapa något från scratch (även om kol, lera, sand osv också transformeras).

Studenterna fick också ta vidare sin process i olika steg både individuellt och i grupp där de blev på nytt utmanande att ta berättandet vidare och även förflytta det de skapat ut i det offentliga rummet för att se vad för relation som uppstod då. Hela tiden knöt vi tillbaka till verksamheten på golvet. Hur ser processerna ut hos studenterna och vad finns det för likheter/skillnader i jämförande med barnens? Det var första gången jag genomförde kursen och jag försöker dokumentera det jag gjort med studenterna och deras reaktioner och tankar för att kunna hitta ingångar till förfining och förbättring. (En av mina studenter reflekterade kring detta och sa att hen aldrig förr hade sett en lärare som dokumenterade sina lektioner som jag gjorde… 🙂 Det ska bli spännande att arbeta vidare med innehållet och fördjupa tankarna tillsammans med mina studenter och mina kollegor.

 


3 reaktioner på ”Bild och visuell kultur på förskollärarutbildningen

  1. Det är så härligt inspirerande att läsa dina texter, har också funderat kring det här med bild i förskolan. När jag började på nuvarande förskola för snart två år sedan användes fortfarande mallar och målarbilder att fylla i. Så långt som bara går från den kreativitet jag önskar se hos och erbjuda barnen. Bra att dokumentera för sin egen utvecklings skull och inte bara för att kunna följa processen hos barnen/på avd.

    Veronica/Fröken tvärtemot

    Gilla

    1. Tack Lena för dina värmande ord! Ja, jag hoppas att jag snart återvänder med ny kraft. Ikväll kom ett förklarande inlägg, imorgon kommer en recension av Lena Edlunds bok De yngsta barnen och läroplanen och på söndag kommer en viktig rad… KRAM på dig Lena!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s