Äntligen om de allra yngsta!

I höstas fick jag boken De yngsta barnen och läroplanen (Lärarförlaget 2016) skriven av Lena Edlund i min hand. Den har jag burit med mig på diverse platser under hösten men inte fått tid att läsa. I torsdags lyckades jag dock när jag fick ett antal timmar i bil (inte bakom ratten då…) så jag började hungrigt läsa denna bok som jag länge väntat på att någon skulle skriva. Bara Lenas första ord i inledningen gör att jag förstår att denna bok kommer införliva mina förhoppningar;

Aldrig har jag upplevt mitt arbete i förskolan så roligt och så betydelsefullt som när jag arbetade med de yngsta barnen. Det är något särskilt att möta barn i början av livet, så nyfikna och intresserade av allt runt omkring dem.  Det är fantastiskt att få vara en del av deras utforskande av omvärlden och vad det innebär att vara människa. Det var också den mest intensiva perioden i mitt yrkesliv eftersom tillvaron tillsammans med de yngsta barnen aldrig pausar. Varje sekund pågår något och händer något nytt. Just därför innebär att arbeta med de yngsta barnen att hela tiden vara närvarande i nuet. Det är här och nu allt händer och det är de små detaljerna som blir stora och viktiga.

Lena Edlund

Jag hoppade lite jämfota ( inuti mitt huvud eftersom jag satt i bilen) för ni som följt Kullerbyttan vet att jag värnar hårt om våra allra yngsta och om rätten till en förskola som tar dem på allvar. Jag har skrivit många inlägg och varit i många trådar på Facebook och blivit utskälld efter noter många gånger när jag tagit i ömtåliga områden som frågan om anknytning och de yngsta barnens (1- och 2-åringars) möjligheter till inflytande och delaktighet. Det är svårt och obekvämt när någon hävdar att barn borde lyssnas till mer och erkännas som de människor de är, särskilt när det betyder att vi vuxna måste omvärdera vår syn på barn och på oss själva. (Diskussionen kring barn är lite samma diskussion som man hade om kvinnorna för snart 100 år sen…Om du inte tror mig så läs lite historia.) Jag har väntat på att det ska skrivas mer om våra yngsta utifrån perspektiv som blir lite utmanande och som kan förändra verksamheten för våra yngsta till det bättre och nu ÄNTLIGEN har det kommit en bok som helt och fullt fokuserar på de allra yngsta, ett- och tvååringarna och möjligheterna att skapa en meningsfull verksamhet för dem i förskolan. En bok som jag tror kan göra riktig och viktig skillnad om tillräckligt många läser den.

Lena Edlund har arbetat som förskollärare och förskolechef i 20 år och arbetar nu som pedagogisk handledare och föreläsare. Det märks tydligt att hon bär på mycket erfarenhet och boken känns på riktigt. Lena förstår, hon vet vad hon pratar om och hon och hennes kollegor har gjort det hon skriver om i boken så vi vet att det går. I inledningen berättar hon om varför hon skrivit boken. Hon beskriver att när hon handleder ute på förskolor säger pedagogerna då och då att det är ”så svårt med de yngsta. Jag känner igen det där, en fråga som jag ständigt får efter mina föreläsningar är liknande; Men hur gör vi med de yngsta då? Som att det jag beskrivit inte varit för de yngsta. Jag tror vi behöver bli tydligare, berätta på sätt som är konkreta. Det gör Lena med bravur i denna bok. Det är också Lenas önskan att vi ska får en ny känsla i mötet med de yngsta;

”Med den här boken vill jag förmedla en känsla av att det inte är så svårt utan att man måste våga lita på sig själv och på barnen och det spännande som faktiskt pågår hela tiden mellan dem, oss och miljön.Det handlar om att lyfta upp små upptäckter som barnen gör, sätta ord på dem och stå upp för att det faktiskt är något anmärkningsvärt. Enligt min erfarenhet formuleras detta tyvärr alltför sällan verbalt eller i skrift. ”

Lena Edlund

Det finns 11 kapitel totalt och boken är på drygt 160 sidor. Det är ingen tjock och tung bok utan en bok som man lätt tar till sig och det finns många praktiska situationer från vardagen med de yngsta beskrivna som illustrerar det Lena vill belysa. Varje kapitel utgår ifrån ett läroplanscitat och områden som barnsyn, organisation, normer och värden, pedagogisk dokumentation, projekt och fördjupning tas upp med utgångspunkt hos de yngsta. Kapitel tio tar upp ett skrivprojekt med ettåringar, nyttig läsning för alla. I slutet på varje kapitel finns handfasta frågor eller uppmaningar att ta tag i i arbetslaget under rubriken ”Att göra i praktiken”. Saker man kan börja med direkt. Det är som att boken spelar rollen som en nyfiken och utmanande handledare.

Det jag tycker om allra mest med boken är att för Lena är ingen fråga för känslig, hon tar upp alla områden som skapar debatt och osäkerhet och hon gör det på ett sätt som är fyllt med ödmjukhet inför den komplexitet och den otroliga yrkesskicklighet som krävs av de som arbetar med våra yngsta. Hon ingjuter mod att förändra för hon vet också i mötet med många förskollärare och barnskötare att det finns en oerhört stor kompetens som behöver tas tillvara och som behöver näras och utvecklas.

Lena skriver mycket om hur vi får syn på de yngsta barnens kommunikation. Hon menar att det är en del av demokratiarbetet. Om vi inte kan förstå på vilka olika sätt barnen kommunicerar så kan vi heller inte tolka vad de vill och då blir inte deras röster hörda. Lena vill vidga vår syn på vad kommunikation är. Hon beskriver kommunikationen mellan de yngsta barnen som konkreta handlingar, ögonkontakt, imitation, ansiktsutryck, beröring, gester osv…Detta utifrån forskning från bl.a. Gunvor Lokken och boken Toddlarkultur (Studentlitteratur 2008). Hon refererar också mycket till Ninni Sandvik och Nina Johannesens bok Små barns delaktighet och inflytande (Studentlitteratur 2009).

Boken tar hand om både de tillsynes små sakerna som hur vi som pedagoger behöver sitta i rummen, organiserar oss i de känsliga övergångarna (mellan aktiviteter) som de större i frågan om anknytning, hur bekväma vi är i att dela med oss av vår makt som vuxna och ge även de yngsta delaktighet och inflytande och om vad vi egentligen menar när vi talar om det kompetenta barnet.Även om du inte arbetar med de yngsta barnen kommer du lära dig mycket av denna bok. Det är nämligen så att det som Lena tar upp här gällande  kommunikation, lärande och värdegrund gäller människor, stora som små och det är just det som är hemligheten, att vi alla är människor.

 

 

”Det är här och nu allt händer och de små detaljerna blir stora och viktiga.”

Lena Edlund

Tusen tack Lena, för en mycket viktig bok!

(Och ni som ännu inte lagt vantarna på den. Köp den HÄR.)