”Hållbar framtid i pedagogiska miljöer”; Vårsymposium i Oslo!

I slutet av april blev jag inbjuden till Oslo för att föreläsa på ReO och Bydel Frogner barnehages vårsymposium. Det var tredje gången som de bjöd till symposie och titeln denna gång var ”Baerkraftig framtid, -i pedagogiske miljoer!”. Jag blev så glad för denna förfrågan och också lite nervös inför att föreläsa för mina norska kollegor.

Jag anlände på torsdagen lagom till att lyssna på Pål Boyesen och Anne Helga Henning som båda arbetar på REmida i Trondheim. De berättade bland annat om ett projekt de gjort tillsammans med barnen med fokus kring att inta en offentlig plats. De hade under en tid byggt med återbruksmaterial i en liten park i staden. Det var inspirerande att se hur bygget växte och vad det gav för relationer mellan barnen och platsen. (Du kan läsa och ta del av bilder från projeket på deras FB-sida om du går via länken ovan.) Jag har sett liknande projekt här i Sverige och gillar att barn får lov att synas mer i det offentliga rummet. Hela vårt samhälle är så tillrättalagt för vuxna och har sällan barnens närvaro i tanken. Att barnen här tillsammans med pedagogerna och konstnärerna fick möjlighet att ta över en offentlig plats känns som en strategi som skapar möten mellan barns världar och vuxnas världar. Under projektet med ”Jordens egna hjärtslag” som genomfördes här i Göteborg för ett år sedan så fick barnen möta en japansk ikebana-konstnär- Tetsunori Kawana och i inspiration av honom och hans konst bygga i det offentliga rummet samtidigt som han byggde på andra sidan gatan.

Det blev möten som gav mycket lärdom för stora och små. Vi behöver mötas mer på dessa sätt. Det bygger värden i vårt samhälle som är viktiga, nu mer nu någonsin.

Efter föreläsningen fick jag äntligen träffa Tine Selinger som är pedagogista och projektledare för MUV-kreativt gjenbrukscenter i Oslo och som var en av dem som bjudit in mig och som jag haft kontakt med i förberedelserna samt några av hennes kollegor. Det blev många stora leenden och varma kramar. Jag fick också återse några goda vänner och bekanta i publiken. Fint var att återigen träffa min vän och kollega Nina Odegard som är doktorand och undervisar förskollärarstudenter på Högskolan i Oslo och Akershus. Efter lunch var det min tur att föreläsa. Jag hade fått generöst med tid och beslöt mig förutom att föreläsa kring temat Pedagogisk miljö i tanke och handling, som jag blivit ombedd att göra också berätta kort om projektet Jordens egna hjärtslag och mötet mellan barnen och Tetsunori Kawana. Det var en nyfiken och intresserad publik som mötte mig och applåderna efteråt överrumplade mig med sin kraft och värme. Så mycket fina kommentarer jag fick i efterhand. Blev alldeles varm i hjärtat.

Efteråt fick jag möjligheten att vara med i de berömda mönsterverkstäderna som Nina Odegard berättar om i boken Återbruk som kreativ kraft. Jag fick också äran att träffa hennes fd kollega på återbrukscentret Catrine Orr Danielsen, kurator och kulturarbetare och de båda ledde oss igenom workshoppen som fått namnet «Forgjengelig – foranderlig – forførende». Denna workshop byggdes på under två dagar och växte med varje deltagares bidrag. En underbar eftermiddag att vila mitt huvud och sätta mina händer i arbete. Jag var av olika anledningar väldigt trött och satte mig på golvet och njöt av deltagarnas arbete. Tillslut ropade dock ett av materialen i korgen bredvid så starkt på mig och jag lyfte den för att känna vad den ville.

Bild: Nina Odegard

Materialet (bilden längst upp till vänster) hade en mängd olika nyanser att upptäcka. Ytorna talade till mina fingrar och gav möjligheter att känna det rundade, det sträva, det randiga, det håliga, det vassa….Satt med den i handen länge för att bara upptäcka allt den hade att säga. Jag tänker här på hur viktigt det är att ha tid och att ta sig tid att stanna upp.

Vi rusar förbi viktiga saker som att verkligen undersöka. Gör inte det. Det uppstår så mycket mer i mötet om vi är grundligt nyfikna!

Efter mönsterworkshoppen var det besök på förskolor och jag begav mig till Gydas Veis barnhage med förskolechef Åse Bakken och alla engagerade pedagoger där. Den upplevelsen och även fredagens föreläsning med Caroline Strom Pedersen som är atelierista där får ett eget inlägg 🙂

Vilken kraft det gav mig att vistas på detta kreativa, nyfikna och inlyssnande sammanhang. Jag var ledsen för att jag inte kunde stanna och lyssna vidare under fredagen då jag antar att jag här missade mycket intressanta sammanhang men är glad för er som fick och hoppas det blir tillfälle någon mer gång. Tusen tack för att jag fick vara med!