I dagens samhälle gå vi alltför lätt i polariseringsfällan. Saker och ting ska vara antingen eller-bra eller dåligt, svart eller vitt. Vi ser det mer och mer i diskussioner som snarare blir allmän pajkastning än kontruktiv dialog och hårdheten i kommunikationen lamslår oss ofta så hårt att ingenting kommer ur den, båda sidor blir bara mer och mer förbannade.

I förskolan är vi inte sämre. Det finns en hel del polariseringar hos oss. Vad sägs om följande?

fri lek- organiserat lärande

omsorg – utbildning

medskapande pedagog- överförande pedagog

planeringstid-barngruppstid

”färdiggjorda” leksaker – ”okodat” material

digitala verktyg- naturmaterial

Detta är bara några små (?!) exempel och det finns säkert tusen till. I dessa ska vi välja. Vilken sida står du på? Tycker du att omsorg är viktigt- ja då är du en person som inte kan tycka att barn är kompetenta, är du en person som vill vara medforskande tillsammans med barnen- ja då tar du inte ditt ansvar som lärare och är bara en medlöpare, låter du barnen använda färdiga leksaker i verksamheten då är du ett hot mot att de får möjlighet att utveckla sin fantasi, använder du Ipads med barnen då är du en galen människa som hoppar på alla trender som kommer. It goes on and on and on and on….

Nästa gång du hör eller ser något som går emot det du tänker eller på sätten du arbetar ställ några frågor. Hur kommer det sig att personen har kommit fram till detta? Vad är det för sammanhang som personen ifråga befinner sig i? Hur ser verksamheten ut där? Vad har personen ifråga för personliga åsikter om ämnet som tas upp? Var kommer dessa ifrån? Genom dialogen kan vi lära oss något om varandra. Vi behöver inte tycka lika när vi kommer ur dialogen och vi kommer alltid tolka världen ur vårt unika perspektiv.

Ingen kan se världen ur ditt perspektiv mer än du och var då medveten om att samma också gäller för alla andra människor runt dig.

Ska vi arbeta tillsammans så blir det då också din skyldighet att dela med dig av det perspektivet, att förklara hur du tänker och varför samt sätta dig in i hur andra tänker och varför. Att vara människa innebär att vi behöver göra vår egen resa samtidigt som vi behöver försöka förstå andras. Genom att sätta ord på våra ställningstaganden gör också att vi gräver djupare i dem och förstår dem på nya sätt, förändrar dem när det behövs och utvecklar oss själva under tiden. Varje dag möter du människor, stora som små som kommer förändra det du tänker och hur du gör. Det är så människor utvecklas. Du kommer förstå något på ett djupare plan, du kommer ära känna någon, du kommer lära dig något som kommer förändra dig.

Vi brukar fråga varandra om vad vi har förundrats över idag, jag skulle vilja fråga:

Vad har du förändrat hos dig själv idag?