Jag snokade reda på föreläsningarna från årets Förskolesummit som ligger på UR Samtidens hemsida och fick till min stora glädje se att Hillevi Lenz Taguchi och Anna Palmer på utbildningsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet, som jag följt länge och ofta använt mig av i förhållande till förskoleverksamheten, presenterade delar ur sitt pågående forskningsprojekt Hjärnvägar i förskolan.
Jag fick höra om detta projekt första gången i samtal med Susanne Kjällander (som också är en av forskarna i projektet) då det ännu inte hade påbörjats men Hillevi Lenz Taguchi hade blivit tilldelad medel från Vetenskapsrådet för att inleda denna tvärvetenskapliga forskning:
”Förstärkning av förskolebarns uppmärksamhets, språk och kommunikationsförmågor: En interdisciplinär studie av socio-emotionellt lärande och datoriserad uppmärksamhetsträning.”
Forskningen involverar forskare från flera olika områden som pedagogik, didaktik, lingvistik, psykologi och neurovetenskap och genomförs under åren 2015-2018. När jag var i Nacka i våras för att föreläsa och handleda träffade jag pedagoger som deltog med sina barngrupper i forskningen. Vill du läsa mer om forskningen kan du göra det här.
Se föreläsningen här så kan du läsa vidare sen:
SEMLA- ett arbetssätt för förskolan
Jag tycker forskningen i sig är mycket intressant och det ska bli spännande att följa de resultat som kommer ur den men det som jag framförallt blev glad för är hur Hillevi och Anna med SEMLA har gjort ett projekterande arbetssätt synligt genom att strukturera upp det. Det finns tydliga delar som kan synliggöra de processer som är involverade och det finns sätt att göra. Det behövs för att som pedagog få didaktik till den filosofiska inspiration som Reggio Emilia har gett oss men också för att koppla ihop och få oss att förstå vad det är för handlingar som krävs i vårt arbete här i Sverige. Det krävs också för att förstå skillnader och likheter med andra pedagogiska inriktningar och för att förstå att som vi frågar får vi svar- att olika teoretiska ingångar ger oss olika möjligheter att få syn på saker. Lenz Taguchi och Palmer försöker också applicera termer som grit och mindset i förhållande till förskolans utbildning, begrepp som ofta är påtalade inom skola just nu vilket för samman pedagogiken i förskola och skola samt skapar utrymme för att prata om didaktiska konsekvenser.
Ytterligare en sak som jag gillade i presentationen av SEMLA var hur de lyfter sk. stöttat lärande. Man kan dra paralleller med scaffolding från Bruner och Vygostkij . Det handlar om hur pedagoger ska göra precis det som jag tänker att vi är där för- att stötta barnens lärande genom att t.ex. hålla intresset vid liv, stötta med praktisk hjälp, ge nya infallsvinklar osv. En skicklig lärare har mängder med sådana verktyg för varje situation med varje barn. och har stora öron och är genuint nyfiken på hur barnet undersöker. Det är här det pedagogiska ledarskapet finns och det är här undervisning blir till.
Jag är också glad över att de börjar prata om Childism – maktstrukturer som barn utsätt för bara för att de är barn, något som vi är flera som talat om de senaste åren i förskolesammanhang bl.a. jag och Martina Lundström. Här kan du lyssna på barnläkaren och författaren Lars H Gustavsson när han berättar om childism utifrån filosofen, etikern och religionsvetaren John Walls bok ”Ethics in the Light of Childhood”. Det är ganska ironiskt att de som samtalar med Lars direkt börjar fnissa när programledaren frågar dem vad de tänker om hur samhället skulle vara om vi togs barn tankar och idéer på lika stort allvar som vuxnas. Parallellen till hur män skrattade likadant när kvinnlig rösträtt togs upp är slående. Jag funderar mycket på vad som blir nästa steg här.
Mycket att tänka på vänner, vad får ni för tankar?
Pedagogiska Kullerbyttan 
Kommentera