Med revideringen av vår läroplan kommer nu utbildning och undervisning in som begrepp för oss att realisera och fylla med förskoledidaktiskt innehåll. Vid en första läsning av andra delen av revideringen, som du hittar HÄR, ser jag mycket som jag tycker om, framförallt när det gäller framskrivningen av barns möjligheter att påverka utbildning. Jag ser också andra skrivningar som oroar mig. Vi får nu mål som vi ska uppfylla, inte sträva mot som det stod förut, och jag är glad för att utbildningen i förskolan tas på allvar men jag är också beskymmrad för hur utbildning och undervisning kan förstås och att vi i förskolan ska hamna i samma fälla som skolan har gjort.
Lyssna på Ingrid Carlgren som är professor emerita i pedagogik vid Stockholms universitet med intritning mot kuskapskulturer och läroplansteori. I översta klippet här under berättar hon kort hur det var menat att skolan skulle förhålla sig till långsiktiga mål, centralt innehåll och kunskapskrav, där det istället snarare blev kunskapskraven som har fått stå som mall när undervisning utformas. Är du mer intresserad så ser du hela föreläsningen med Ingrid från 2015 i länk nummer två.
Här har du hela hennes presentation
Nu finns ju än så länge inga kunskapskrav i förskolan men med pressen ovanifrån om att kunna mäta kvalitet så skulle jag nog gissa att vi snart är där. I planerandet av undervisningen ska vi utgå från barns tidigare erfarenheter och kunnande och någonstans här snuddar vi vid valen i hur vi tar reda på detta och hur vi bedriver undervisning samt mäter hur den fallit ut. Vad tänker ni? Hur hindrar vi samma utveckling i förskolan som skolan har hamnat i?
Pedagogiska Kullerbyttan 
Kommentera