Tredje rummet? Vad är väl ett namn?

Ord och diskurser formar vad som är möjligt att tänka i olika sammanhang. Därför ska vi vara noga med orden och hur vi pratar med varandra om förskolan. Vi ska också vara noga med vad vi kallar våra olika grupper, såväl barngrupper som vuxengrupper, våra mötesplatser och våra inbjudningar. Orden, namnen sätter tonen för vad de kan bli och om vi tänker noggrant på dem sätter de också igång saker i oss beroende på vad vi kallar dem.

Varför vevar jag in dig i de här påståendena nu då, undrar kanske du?

Jo, jag vill att vi tillsammans blir uppmärksamma på vad ord och benämningar kan få oss att tänka. Jag ska ta TREDJE RUMMET som exempel och bjuda in dig till att tänka tillsammans. När jag blev involverad i arbetet med TREDJE RUMMET i höstas så hörde jag vad mina chefer kallade platsen men tänkte inte mer på det just då. Så småningom fick jag berättelse om hur idén till namnet uppkom av min chef Karin när hon berättade om kulturteori, posstkolonial teori, Homi K Bhabha och hans begrepp ”third space”. Karin är utbildad arkeolog och hade kommit i kontakt med Bhabha teori i sin utbildning. Hennes koppling mellan Bhabha third space och vår plats Tredje rummet kändes helt rätt. När jag började läsa om Bhabha hittade jag bland annat;

”Kulturer är alltid retrospektiva produktioner, och enligt Bhabha finns det inga “rena” kulturer. Istället är identiteter blandade; så kallade kulturella hybrider – då man inte kan räkna kultur som ett enskilt avskilt fenomen då det alltid har kontakt med andra och därmed alltid är en pågående process.”

Källa: http://bokkoll.se/litteraturvetenskapliga-teorierochmetoder/postkolonial-litteraturteori/

”Third space” är det som uppstår när människor/kulturer/idéer möts och skapar ett tredje. Ett som inte är vi eller ni utan en hybrid av oss båda och dessutom aldrig fast och färdig utan pågående. Det är kanske även där nya saker uppkommer i mötet oss emellan. Så fick TREDJE RUMMET sitt namn och vilket ypperligt namn det är.

Redan har namnet och tanken bakom gjort något med mig och min uppfattning om vad det är för plats jag ska vara med och skapa.

Vi har under höstens projektmöten-pedagoger, förskolechefer och utvecklingsenheten, tillsammans sökt platsens funktion och möjligheter. Någonstans tänkte jag nog att jag visste vad det var vi skulle göra. Jag hade ju varit med och startat REturen och hade ju ganska bra koll på vad ett kreativt återvinningscenter är. Men var det det som TREDJE RUMMET skulle bli? När jag skulle formulera för föräldrarna och presentera mig själv och vad jag gjorde på enheten så började jag fundera. Jag tänkte jag skulle ge föräldrarna ett hum om vad ett kreativt återvinningscenter kunde vara så jag ville länka till REturen på Norra Hisingen, Sinkadusen/Skatan i Mölndal och ÅterC i Härryda som alla ligger nära oss och har liknande verksamheter. Jag tänkte att man ibland behöver en bild eller flera av något för att förstå det bättre. När jag började se vad dessa center hade skrivit att de hette/var så började jag fundera på vad TREDJE RUMMET egentligen skulle bli för en plats. Skatan kallade sig för ett pedagogiskt återanvändningscenter,  ÅterC för kreativt återanvändingscenter, REturen för kreativt återvinningscenter…..Vad var vi? Eller kanske snarare, vad skulle vi bli?

Denna fråga dök ner på vårt möte med Lärledarna på förskolorna i måndags förmiddag. Vi började tillsammans fundera på hur vi skulle förhålla oss till detta och kom ganska snabbt fram till att TREDJE RUMMET i nuläget har fokus att vara en mötesplats för hållbar utveckling. Vad det kommer bli och innebära framöver vet vi inte nu. Det gör också att vi inte begränsar oss i våra tankar om vad vi behöver för en plats. Just nu är vi där och vi öppnar upp för vad som kommer. Vi tillsammans, barn, pedagoger, föräldrar, chefer, specialpedagog och jag påverkar idén med det vi väljer att göra. Så får det vara.

Osäkerheten är också möjlighetens rum….