Hur går det? Hur går det??

Jag säger som Anne-Marie Körling: Hej hopp! Idag kom solen. Det är nästan 18 grader utanför mitt fönster och det är ljummet i vinden. Helt otroligt. Jag trodde aldrig våren skulle komma. Vintern har varit alldeles för lång och alldeles för kantad av förkylningar, feber och hosta för min del. Jag går igenom min tredje omgång nu, tror jag det är och det känns som det aldrig tar slut. Arbetet blir helt upphackat och energin är så låg. Jag ligger back med mycket och har mycket framför mig som måste göras. Ni förstår att det inte varit prio att dela tankar här på bloggen? Jag har försökt överleva all sjuka och hitta energin….Men nu, när solen började lysa och värmen började smyga fram kändes det som livet kom tillbaka. Jag satt på altanen i en halvtimme och bara andades (jo det går lite bättre idag med att andas…funkade inte så bra igår….förkylningselände)

Precis före jag blev sjuk så hade jag en intensiv vecka med förberedelser inför vår gemensamma studiedag på enheten. Jag och min kollega Catarina som är specialpedagog fick i uppdrag att genomföra en dag med fokus på förstärkt kommunikation och estetiska lärprocesser. Det var så roligt första gången jag och Catarina träffades. Jag var lite orolig och kände mig okunnig inom förstärkt kommunikation, som jag visste att Catarina hade arbetat med mycket på enheten. Jag tänkte direkt på tecken som stöd och bildstöd som metoder för detta, något som jag inte arbetat särskilt mycket med. När jag väl träffade Catarina sa jag det till henne, att jag ville lära mig mer och inte var så bevandrad inom förstärkt kommunikation. Då fnissa hon lite och sa något i stil med Är inte du? Det är ju det du håller på med när det gäller de pedagogiska miljöerna, förhållningssätt, de estetiska uttrycken… Jag fick mig en liten tankeställare…just ja…förstärks kommunikation är så mycket mer än tecken som stöd och bildstöd, det är ju allt vi gör som kommunicerar med barnen, på hur många olika sätt kan vi göra det? Ja, utifrån den synvinkeln så fattade jag varför Catarina fnissade. Det ha varit spännande att följa gruppen som arbetar med extra fokus på förstärkt kommunikation i vår enhet. Utifrån Catarinas ledning har det handlat mycket om pedagogernas förhållningssätt till barnen och hur de strävar efter att få varje barn att lyckas.

Vi har i vår enhet tre olika grupper som fördjupar tre valda utvecklingsområden och har extra fokus på det i verksamheten. Varje grupp har en deltagare från alla arbetslag på våra förskolor. Vi möts var tredje måndag i en och en halv timme. Gruppen jag leder har fokus Hållbar utveckling och står just nu för att utveckla arbetet med Tredje Rummet, gruppen Catarina leder har fokus Lika möjligheter och så finns det en grupp till där våra Lärledare befinner sig och de har tillsammans med ledningen ett ansvar att se på verksamheten ur ett övergripande perspektiv. Att fokusera på organisation och strukturer som stärker deras och deras kollegors lärande. Det är en intressant struktur och vårt fokus är att samköra gruppernas handlingar så att allt känns som samma arbete fast med tre olika fokus.

När vi planerade för studiedagen ville jag och Catarina försöka hålla den så öppen som möjligt så länge som möjligt för att kunna pricka rätt i vad pedagogerna kunde behöva för ingångar just den dagen. Vi sände ut en ganska så kryptisk inbjudan.

IMG_0178

Catarina skulle ha fokus på förmiddagen på att titta bakåt och framåt i arbetet med förstärkt kommunikation. Pedagogerna hade fått i uppgift i Uppdrag nr2 att synliggöra sina pedagogiska miljöer genom att fotografera dem ur barens fysiska perspektiv och sedan ta med dessa till studiedagen. På studiedagen fick de sedan möjlighet att diskutera det de sett, hur barnen kunde förstå miljöerna och sen komma fram till en konkret förändring som de ansåg sig behöva göra, motivera varför och beskriva hur och när det skulle genomföra denna. Både Catarina och jag tyckte att det var viktigt att komma fram till konkreta handlingar att prova eftersom det annars lätt blir en massa prat men inget som händer.

Eftermiddagen skulle jag ansvara för och den inledde jag med en föreläsning om pedagogisk miljö, material och förhållningssätt. Jag tryckte extra mycket på detta i förhållande till öppna material, återbruk och ifrågasättandet kring vad som egentligen är ett basmaterial i förskolan idag. Detta pass skulle följas av workshop. Under veckorna som gick efter inbjudan skickats ut fick jag två områden som jag uppfattade att pedagogerna ville lära sig mer om; ljusbord och projektion. Jag vidgade det hela lite och gjorde en workshop på torget Ängen med fem olika ljusbord och fem olika material; silkespapper, småmaterial (knappar, paljetter, gummiband m.m.), hemmagjord månsand och glaspärlor, lera samt böner och linser av olika slag. Pedagogerna fick tillsammans gestalta olika ord så som LEK, KREATIVITET, INKLUDERING och EXKLUDERING. Först med verbal dialog sedan utan. Pedagogerna delades in i fem grupper och fick rotera och byta ljusbord/material vid varje nytt ord. Man kunde arbeta vidare på den gestaltning som fanns på bordet eller omskapa helt. Catarina höll i denna workshop då vi delade pedagogerna i två grupper och lät båda grupperna genomföra båda workshoparna.

Medan halva gruppen var med ljusborden ledde jag workshop på REgnbågen, torget som vi gjorde om tillsammans jag och pedagogerna på Lyspigan. Där skapade jag ytterligare en gestaltande workshops men med fokus på kropp, instrument, projektion/ljus och röst. Varje grupp fick först skapa en berättelse utifrån tre färdiga delar som de fick välja, en början, en mitt och ett slut sedan fick de pussla ihop delarna som saknades så berättelsen blev hel. Därefter fick de gestalta berättelsen genom ett av uttrycken och visa upp det för resten av grupperna. Vi pratade tillsammans om hur intressant och svårt det blev när man bara skulle använda sig att ett uttryck och hur mycket uttrycken förstärkte berättelsen. I den gestaltande workshopen på Regnbågen fick vi också möjlighet att arbeta med hur vi som publik skulle agera, hur skulle vi visa vårt stöd för de som gestaltade? Hur skulle vi kunna ge dem positiv feedback och synliggöra det de bjudit oss på?

Det blev riktigt intressanta möten mellan deltagarna och de workshoppar vi genomförde. Det var magiskt! Jag var så glad över all den kompetens, fantasi och kreativitet som fanns hos de olika grupperna. Ännu gladare över hur de vågade utmana sig själva och varandra och vilken tillit de gav oss i att kasta sig in i det vi planerat för dem. Här var det sann glädje att få göra tillsammans och att våga utvecklas. Vilka fina förutsättningar för vidare arbete tillsammans!


3 reaktioner på ”Hur går det? Hur går det??

  1. ​Ja verkligen! Vad roligt att läsa, finns fler därute som brinner för förskolan och det systematiska kvalitetsarbetet:)

    Vänligen

    Förskolechef Monica Aspe
    Mariefreds förskoleenhet
    monica.aspe@strangnas.se
    Tel 0159-29780

    Strängnäs kommun
    Nygatan 10
    64520 Strängnäs
    http://www.strangnas.se
    http://www.strangnas.se

    ________________________________
    Från: Lovisa Geerd
    Skickat: den 8 april 2018 15:53
    Till: Pedagogiska Kullerbyttan
    Kopia: Ingalill Ahlin; Monica Aspe
    Ämne: Re: [Nytt inlägg] Hur går det? Hur går det??

    Det här känns som vi!!!
    Jag ser oss i detta utvecklingsarbetet!

    Skickat från min iPhone

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s