Vad kräver demokratin av oss?

Det har gått en vecka sedan nästan 300 personer som alla arbetar i förskolor runt om i Sverige samlades i Stockholm för att tillsammans starta en förskolornas demokratirörelse. Jag inledningstalade och hade skrivit ner orden. Det kändes viktigt och jag ville inte glömma något. Jag som annars är väldigt spontan av mig och gärna improviserar hade denna dag skrivit ner allt och läste det noggrant.

”Kära ni, välkomna hit. Tack för att ni kommer. Det ger mig hopp. Det ger oss hopp det ger förhoppningsvis också dig hopp att sitta här idag med alla dessa människor runt dig.

Alla vi som är här idag samlas kring ett ämne som är grundläggande för oss som samhälle. Kanske kan jag idag till och med dra det så långt som att säga att det gäller vår överlevnad? Enbart väl grundande demokratiska värderingar kan idag vända den utveckling vi ser i relationen mellan oss och vår omvärld. Men vad är då demokrati och vad är demokratiska värderingar? Ja det är väl allt? Det håller vi väl på med varje dag i förskolan eller hur?

”Om demokrati är allt riskerar det att bli ingenting”
säger en av vår tids pedagogiska pionjärer Gert Biesta

Och det är kanske just så. Länge har vi i Sverige levt i fred i en stabil demokrati. Vi har tagit den för givet, den har blivit allt och inget. I förskolan skapar vi utbildning varje dag men hur utbildar vi för demokrati? Om vi lyssna till Gert Biesta förespråkar han varken utbildning för demokrati eller utbildning genom demokrati, han lyfter istället en tredje väg – demokrati och samhällsliv om frågor att undersöka, problematisera och ifrågasätta inom utbildning. Det är frågor om demokratiska värderingar, och svåra samhälleliga problem som rättvisa, resursfördelning och klimatkris som barnen inom förskolans utbildning bör få lära sig att tänka kring och handla i. Biesta ser utbildning som en demokratisk praktik.

Det är därför vi har kommit hit idag. För att undersöka förskolan som en demokratisk praktik. Hur gör en det då? Jo, genom en demokratisk praktik. Genom att fördjupa och fokusera, göra på flera olika sätt, möta andra och våga bidra. Detta är ett första försökt. Det finns redan mycket att utveckla och vi hoppas att ni vill vara med och göra det. Så än en gång tack för att ni är här och låt oss fortsätta tillsammans”

Den inledande föreläsningen som hela dagen byggde på hölls av Mimmi Örberg och Jenni Nilsson, båda doktorander i pedagogik från Uppsala universitet och författare till boken Demokrati! teori och praktik i förskolan (Natur och kultur 2020). Föreläsningen satte fingret på tunga och svåra delar i demokratiuppdraget och betydelsen av att inte vila på demokratin utan att vara aktiv. En kollega till dem hade frågat Måste man vara aktivist för att jobna med utbildning? Svaret hade blivit ja. Man måste vara aktiv, varje dag. Något som jag särskilt minns från föreläsningen och som jag också förstod satte sig hårt i många av deltagarna var hur föreläsarna lyfte att

demokratin dör långsamt och i tystnad…

Att det hela tiden är gradvisa förskjutningar av de demokratiska värdena som frihet, jämställdhet, delaktighet, inflytande, alla människor lika värde och rättigheter, mångfald, solidaritet och tillit för att nämna några, som söndrar demokratin. Politiken har på senare tid mer och mer gjort de demokratiska värdena till politik vilket de inte är, de är grundpelare för demokrati. Solidaritet har blivit vänsterpolitik, liksom miljö/klimat, jämställdhet och mångfald, att främja individens frihet och ha ett samhälle som bygger på tillit har blivit högerpolitik och så fortsätter det. Istället för att fokusera på att bygga på de demokratiska värdena har politiken mer och mer politiserat alla dessa. Har demokrati blivit omodernt? Har dessa värden plötsligt blivit några vi klarar oss utan? Är vi ens medvetna om att vi riskerar vår demokrati?

I de globala målen finns sjutton mål som har som syfte att skapa en bättre värld för människan (se en film om de globala målen här) . De är framtagna av FN (se en film om FN här) och bygger på den vetskapen vi idag har om vad som gör skillnad i arbetet mot en mer jämlik och rättvis värld.

Arbetet här bygger på de demokratiska värdena och är omöjligt utan dem. Det går heller inte att plocka isär då allt hänger ihop och påverkar varandra. Just denna komplexitet är något vi inte kan ignorera utan måste acceptera och arbetar med att förstå. Min upplevelse är att vi i samhället idag vill dra isär komplexa system och bara se varje del för sig. Väldigt få orkar på riktigt bry sig om att koppla ihop alla delar till helheter. Enskilda handlingar som motverkar de demokratiska värdena blir vardagsmat och allt fler agerar som om de vore ok. Vi reagerar inte ens längre. De som borde vara våra förebilder, de som leder vårt land genom demokratiskt valda platser, gör samma saker. Min fråga blir då varför så många i politiken i Sverige idag arbetar mot de demokratiska värdena? Varför tar inte fler ställning tillsammans för demokratin? Det är väl något vi alla borde kunna enas om? Eller vill vi inte fortsätta som ett demokratiskt land?

Mimmi och Jenni tog upp svårigheterna med att leva i och med de demokratiska värdena. De är alla i ständig förhandling med varandra och utgångspunkten i att få allt att fungera är valet av att vi vill och behöver leva tillsammans. De visade oss att vi människor är demokratins största hot men också dess möjlighet. Demokrati är inte en självklarhet, det är ett val. Ett val vi gör varje dag i alla små handlingar i vardagen. Det är att leva de demokratiska värdena, uppmärksamma varandra på det, förhandla tillsammans och framförallt att välja att leva tillsammans med andra. Att tro på att vi behöver varandra och att det blir bättre tillsammans. Det är att se på sina egna handlingar, se på sig själv och fundera på hur jag bidrar.

Så länge vi arbetar i förskolan är det vår skyldighet enligt skollag och läroplan att främja demokratin och de demokratiska värderingarna. Det står klart och tydligt i skollagen.

4 § Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.

/…/

Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.

5 § Utbildningen ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna som människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor.

Länk till skollagen

Men skollagen är skriven på uppdrag av riksdagen och den kan ändras om den politiska viljan förflyttas. Det är vi som är demokratins största hot men också dens möjlighet. Frågan är om vi förstår vad som krävs av oss?

Har du läst ända hit så tänker jag att du är en av dem som orkar bry dig. Som vet vad som krävs. Det är nämligen också en avgörande kraft; att orka. Att orka bry sig om det som händer, att vilja delta, att förstå att det gör skillnad. Det var också den kraften jag fick uppleva förra onsdagen när vi samlades i Stockholm. En enande kraft för demokratin. Vi var 300 där men vi är också fler och fler ska vi bli. Detta är bara början.

Hur känns det att utbildningen du gör aktivt främjar de demokratiska värdena?

Hur skapar du möjlighet för dialog om svårigheterna som uppstår när värdena krockar med varandra? T.ex. mellan värdet av solidaritet och värdet av individens frihet?

Vad tänker du om möjligheterna att behålla ett demokratisk samhälle i tider som våra?