Jag skriver sällan om platser där jag hämtar kraft. Alltsomoftast är det jag som håller verkstäder, föreläser eller skriver blogginlägg. Genom det arbete jag och mina kollegor gör finns såklart mycket att hämta, processer att driva, tankar och känslor som väcks som bidrar till min utveckling men att bara få delta är mig sällan förunnat. I höst har det varit då fullt upp med vår nyuppstart på tredje rummet (@tredje_rummet , för dig som inte vet) och jag har haft väldigt lite tid för egen fortbildning. Förra veckan tog jag äntligen möjligheten att delta på ett efterlängtat Salong Krångel. Jag hade hört om detta från en vän för ett bra tag sen men alla salonger arrangerades i Stockholm. I mitten av hösten fick jag höra från min vän att det skulle bli en salong i Göteborg och hon hade varit med och tagit fram programmet och skulle själv bidra. När jag läste inbjudan kunde jag knappt stå still.

”På avdelningen för essentiella relationer ingår du i en yr-grypp som tar beslut om hur vi kan hacka de givna förutsättningarna. Här hjälps vi åt att hålla oordning på frågorna om vem som får ta ton i ekosystemet. Vi kräver full subjektivitet! Tillsammans tar vi oss ner i de mörkaste arkiven och lyfter fram de bortglömda sambanden och de vingklippta medspelarna. Avslutningsvis och omedelbart gör vi bokslut och handlingsplan för en uppslukande omställning, där allt räknas bortom siffrorna.”

Ur inbjudan till Salong Krångel

Salong Krångel hölls på A working Lab på Johannebergs science center. Vi var runt 25 deltagare från helt olika yrken som under en eftermiddag delade tid och rum med varandra. Ledde oss gjorde den eminenta Pernilla Glaser som titulerar sig förändringledare och som är en skarp och varm människa. Hon mötte upp oss alla genom att först instruera oss i att berätta för vår bordsgranne vilken skörhet vi tog med oss in i eftermiddagen, vilka vilda och okontrollerbara saker som kommer ur oss ibland, hur vi upplever tiden i livet just nu samt våra botemedel mot rädsla. Kan du förstå? När får en frågor som dessa? Att få prata om livet, samtiden och strategier i den med folk en inte känner alls men som efter tre minuter känns som du känt dem hela ditt liv.

På Salong Krångel fanns det plats för alla och också utrymme att fördjupa, tänka, göra och känna. Det var en underbar upplevelse att hamna i en kontext som var öppen och oförutsägbar och dit människor kommit för att trycka på de ramar och regler som finns i dagens diskurser. Allt hade också en prägel av omställning, ekologisk medvetenhet och prövande.

Vi fick tänka själva, samtala med varandra, jobba med våra händer och kroppar tillsammans med materialet och alla fick formulera sina tankar och känslor och dela dem med gruppen. Vi fick ta del av små inspel av samtal om samtal, poesi om längtan, subjektifiering av natur, arbete för att koppla samman människan med havet och bokstavligen sammanflätning av tankar, idéer, känslor och erfarenheter.

Vad ledde allt detta till då? Jo, ett hopp väcktes i mig. Som en varm omfamning. Du är inte ensam. Vi är fler. Vi arbetar varje dag för att ge människan en ärlig chans att ställa om sina liv till ett mer empatiskt och sammankopplat levnadssätt. Det går. Tack kära Salong Krångel!