Kärt barn har många namn, eller hur var det nu? Fick en fråga på mailen om vad det är för skillnad på dokumentation, reflektion och processvägg och för min del handlar det mindre om vad vi kallar den och mer om vad den gör. Hos oss går den här platsen under det okomplicerade namnet väggen.

Det har diskuterats flitigt kring begreppen projekt, process och dokumentation, reflektion och de är alla på olika sätt viktiga delar av arbetet i ett projekterande arbetssätt. Med det här inlägget riskerar jag nog att göra er än mer förvirrade men det kanske också kan vara betydelsefullt. Med ord är det ju så att de inte bara betyder något utan att vi också fyller dem med olika mening. Just de här orden är också både allmänna och specifika beroende på hur och var man använder dem.

När det gäller uppgiften att visualisera något (göra det synligt) och skapa pedagogisk dokumentation, alltså något som påverkar processen) så ser det olika ut beroende på. För det första och för mig också det allra viktigaste så handlar pedagogisk dokumentation om att skapa möjlighet för ett samlande av betydelsefulla upplevelser, idéer, frågor, förundran, känslor och så vidare samt att dessa får vara navet i barnens, pedagogernas och familjernas utforskande. Dokumentationen sätter igång reflektion genom nya tankar, samtal, påminnelser, sammankopplingar, låter oss se mönster och ger oss utrymme att gå djupare i det vi utforskar. För det andra är pedagogisk dokumentation ett delande av processer över tid där vi tillsammans hittar sätt att utveckla vår undervisning och på ett övergripande sätt också skapa gemensamma erfarenheter av vad förskola kan bli och hur vi formar vår profession. För det tredje är det ett sätt att påverka utåt i samhället genom att visualisera förskolans arbete. Vi kan visa upp barnens tankar och hur de kan vara med och påverka i samhället. Om allt stannar innanför förskolans väggar kan ingen förbättring ske för barnen och deras röster blir inte hörda. Alla dessa aspekter är viktiga på sina sätt.

Tillbaka till förskolans insida. Våra väggar innehåller ofta både bakåtsyftande och framåtsyftande dokumentation. Vad menar jag då när jag säger dokumentation? För oss är dokumentationen de bilder, texter, tankar, skisser, kommentarer, material och andra spår som vi medvetet valt ut och sparat på väggen.

Vi undersöker fortlöpande vad dokumentation kan vara och förflyttar vår tanke om det fram och tillbaka. Frågan är väl varför vi sätter upp det vi gör och vad det får för påverkan?

Dokumentationen är ett arbetsredskap som ska hjälps oss visualisera, stödja oss i att hålla fokus, få oss att känna och bli nyfikna. Den kan vara bakåtsyftande om det är idéer, platser, händelser som har varit betydelsefulla för oss att komma ihåg och också framåtsyftande med dokumentation över sånt vi behöver tänka på framåt. Vi kan också göra dokumentation som påverkar det vi vill undersöka. Vilka frågor, bilder, skisser behöver vi ha för att väcka tankar om något framåt?

Den idén jag har om väggen är att den behöver vara en föränderlig plats som ska visualisera den kontext av undersökande som vi tillsammans håller på med. Den är ingen vägg som visar processen från A till Ö utan en aktuell blick på viktiga saker som har betydelse för det vi gör. Den är en plats att reflektera och samtala kring, att hämta idéer från, att inte glömma bort det vi var i och att få syn på det andra tänkt och gjort. Jag skrev ett inlägg på Kullerbyttan om Vilda väggar som beskriver den tanken-en rådokumentationsplats, inte något bearbetat. Det är också den tanken som är mest realistiskt och genomförbar eftersom vi inte har tid att processa en massa utan behöver göra väggen tillsammans med barnen om den ska vara levande och ge oss kraft. (Vilda väggar kan det finnas invändningar om ur ett estetiskt perspektiv, hur dokumentationens ska kännas, och där finns enkla grepp att använda som jag gör ett separat inlägg om senare. )

Men det finns inga regler utan undantag. (eller?) I år har våra familjeuppdrag blivit en viktig utgångspunkt för samtal. Dessa har fått en central plats på flera av våra förskolor och kommer, vad jag tror, vara en mer statisk plats där minnen är sparade och samtal väcks.

En aspekt av arbetet med väggar är också tillgången på väggar. Vad har vi för platser att sätta upp och samla saker på och var behöver de finnas i förhållande till hur väggen behöver vara en mötesplats, hur den kanske behöver vara nära där vi samlas på morgonen, hur den behöver vara tillgänglig och så vidare.

I ett bollande med en av mina kollegor så pratade vi om hur väggen ska räcka till och jag föreslog att min kollega skulle se hela avdelningen som en vägg. Hur kunde de olika miljöernas väggar ge impulser, samla minnen och ge nya impulser som alla förankrades i det gemensamma projektet?

Jag gav förslag på att ateljén till exempel skulle kunna lyfta fram det ritande av rörelser från familjeuppdragsbilderna som barnen utforskat på mindre lappar och satt upp vid sina bilder. Hur kan de lapparna inspirera till nya målningar och skalas upp (göras större)? Barnen hade också hittat mönster på en vingarna på en mal som de hade sett på ett annat material i miljöerna. Hur kan dessa mönster (och andra) från familjeuppdragen få speglas och undersökas i ateljén? Vilken dokumentation behöver upp där då? Jag ser fram emot hur hon och resten av hennes kollegor ska undersöka detta.

En annan kollega hade under en lässtund kommit över en bok med en massa gamla ord i som barnen inte kände igen. Det hade väckt en tanke i henne utifrån projektet med De förlorade orden, att samla ord som vi inte känner igen och göra ett ordsamlarträd att hänga dem i. Min input blev att göra det så att orden gick att hänga upp och ta ner igen så de kunde användas som ett material i ateljén som min kollega arbetar i. De kunde då vara underlag för målande, ritande och formande samt att barnen till exempel kunde bygga dikter eller berättelser av dem. Jag lyfte också pilträdet som det skrivs om i De förlorade orden som skulle kunna vara en inspiration till trädet. Att samla orden synligt i ett ordsamlarträd gör att trädet påminner både henne och barnen, och kollegorna såklart, om att denna möjlighet finns och att det är något vi gör. Trädet sparar orden vi använt och använder. Samlar minnen i dem. Blir trädet då en pedagogisk dokumentation? Visar trädet ett projekt eller en process?

Den övergripande processen över året samlar vi i vår guide för pedagogisk dokumentation. Varje storarbetslag har en gemensam. Den ligger i Google Drive så att alla kommer åt den och den innehåller inga bilder eller uppgifter på identifierbara barn eller vuxna. Här lyfter vi in dokumentation en gång var tredje vecka av undersökande som lämnat spår i barnen, oss och familjerna. Vi reflekterar över dem och delar med oss till varandra. Här fördjupas pedagogernas tankar om vad undervisning kan vara, hur vi formar den och hur barnen undersöker. Vi lyfter in övergripande syften och kopplar till samhället, världen och de frågor som är viktiga för oss genom vår ekologiska riktning. Här kan vi se tillbaka och låta det vi gjort påverka framåt och här hämtar vi material för vårt enhetsövergripande systematiska kvalitetsarbete.

Vad är slutsatsen av allt detta då? Jo, var medveten om vilken dokumentation ni gör, varför ni gör den och vad ni ska ha den till. Benämn saker på de sätt som gör det mest begripligt för er och diskutera begrepp som ni använder.

Vad betyder de för er och varför? Vad betyder det att reflektera över något, vad är ett projekt och en process? Visst hade det varit enkelt om alla hade haft samma, tänkt samma och gjort samma men så ser inte verkligheten ut. Vi måste ta ansvar för de organisation vi har hos oss och se till att den stämmer överens med det vi vill främja. Det är enkelt (är det?) att göra som andra säger men först när vi själva bygger våra system så kan de skapa den ram och stöttning som vi behöver. Vi kan influeras och inspireras av andras tankar, av teorier och av beprövad erfarenhet men mitt i allt det där måste vi också göra val där vi väljer det som fungerar för oss.

Vad har ni för begrepp och varför?