Denna höst har jag byggt en expansionsmiljö för de allra yngsta på en av våra förskolor. (Läs mer om hur vi delar in och arbetar med progression i våra pedagogiska miljöer i inlägget Bas-tillägg-expansion som jag skrev förra veckan.) Det är ett torg som ligger mellan två avdelningar som nu fått en tydligare riktning och ett fokus på hur de allra yngsta barnen utforskar sin omgivning.

När det gäller de yngsta barnen tänker jag mycket på att miljöerna ska vara möjliga att utforska med hela kroppen, att det ska gå att röra sig mycket och att det ska finnas utrymme för att bära, flytta runt och blanda material. En så bra strategi som jag fick syn pä när jag var i Norge hos atelierista Caroline Ström Pedersen var hur hon och hennes kollegor lät allt material i deras största rum gå ton i ton. Oavsett hur stökigt det blev där så var det ändå en upplevelse av lugn i rummet för att allt material hängde samman. Detta är en strategi jag följer så ofta det är möjligt. Det kan såklart vara svårt när man jobbar som vi gör och inte köper in något nytt eftersom man är fast med de färger på material och miljö som man har, men genom att byta, sortera och förflytta så brukar det ändå gå hyfsat bra.

På det här torget byggde jag två stora områden för barnen eftersom jag hade två stora mattor, en grön och en blå (golvet här inne är kallt att sitta på) så utifrån vårt gemensamma tema kring De förlorade orden, berättelser och natur och magi fick detta torg inriktningen natur. De två platserna blev Gröna Skogen och Stora Havet.

I år har jag gjort något som jag inte brukar göra- gett miljöerna berättelser. Jag skrev fram små berättelser för miljöerna som ska inspirera pedagogerna till lek med barnen. De ska också ge lite input för de pedagoger som tycker det är svårt att ”förstå” vad miljöerna kan sätta igång, hur de kan göra och så vidare. Berättelserna hjälper pedagogerna att associera, fantisera och koppla samman. Det stöttar också att se förbi det vi tror vi vet och ge miljön och materialet andra ingångar. Det spelar såklart roll att jag i år bara bygger expansionsmiljöer och att de är gjorda för att fördjupa undersökandet i projekten. Berättelserna stöttar det arbetet.

Förutom dessa platser finns också Utsiktstornet (det stod en rutschkana på torget), Ishavsbaljan (vi fick en balja av kocken) och Undervattensgrottan (det fanns ett litet bord på torget som var lagom för en koja att krypa in i). I dessa miljöer är det viktigt med höjdskillnader att kunna kliva upp på och få andra perspektiv, ramp/lutning (rutschkana) för att kunna utforska tygdpunkter-fart-friktion med både saker och den egna kroppen, tunnel att krypa genom och vara i, baljan som barnen kan sitta i, den lilla kojan att krypa in och vara i. Alla dessa miljöer stöttar och utmanar barnets spatsiala förmågor, rummet runt dem och kroppens förhållande till det. Variationen här är en viktig del av hur jag väljer miljöer.

Om det är något jag vill främja överlag i förskolan är det hur barnen får använda hela sin kropp i sitt lärande. Det oroar mig att bordsaktiviteter mer och mer premieras även hos de yngsta barnen. Jag kan förstå att vi har mycket bord på förskolan för att vi också behöver äta i lokalerna men gör hellre borden till kojor än att sätta material ovanpå. Sittandet är inget vi är gjorda för och ändå byggs nästan hela utbildningssystemet på att vi sitter. Det vill jag bygga bort i förskolan.

Det lösa materialet blir ofta vad vi råkar ha. I dessa miljöer fick havet de blåa materialen och skogen fick gröna, bruna och gula. Sen kan materialen här blandas över hela torget men ska tillbaka på sina platser när vi lämnar.

En blå balansbana fanns på torget och den fick vara i havet. Här kopplade jag också ihop tyg, ett grymt material för barnen. Det kan bli kojor, ytor, kostymer och massor mera. Tapeter har vi haft mycket roligt med och äggkartongerna skapar en annan typ av struktur och känsla. Böcker finns i alla våra miljöer för att inspirera såväl som att kunna dela eller dra sig undan med. I skogen finns förutom tyg och tapeter också virkade dukar, mjuka klossar, bollar och tygpåsar. Materialen behöver klara att blandas och kombineras på olika sätt. Här blev också alla material utom ett tysta. Det skramlar inte på torget. Det material som låter är det prassliga pappret som finns i baljan. Det blir en härlig upplevelse av prassel och att omge sig av och få vara i ett material. Pappret är ganska så tåligt och i stora ark (A1) och är ett återbrukat papper från ett tryckeri som vi samarbetar med. På golvet finns också ett spegelpapper som blir glatt och som speglar.

Något som jag saknar på torget är något att gunga i. Helst hade jag velat ha en påsgunga (ett tyg som man knyter upp så man får en påse att sitta/ligga i) från taket men vårt tak har inga sådana fästen som håller. I den hade barnen både kunnat snurra och gunga samtidigt som den också kunnat bli ett ytterligare kryp in. Jag ska se vad för gungande möjligheter jag kan skrapar fram så småningom. Hur viktigt gungandet och snurrandet är för barns utveckling är något som min vän och kollega Suzanne Axelsson har uppmärksammat mig på. Här vill jag jobba vidare.

Hur tänker ni i arbetet med de yngsta barnens miljöer?

Vad är viktigt för er?

När upplever du att era barn går igång och utmanas i era miljöer?