I eftermiddags satt vi igen jag och pedagogistan och tänkte ut hur vi skulle ta emot nästa studiebesök, som blir mitt sista. Vi tänkte kring det vi gjort förut och funderade var vi var nu. Det blir så tydligt, när man har bildspelen sparade, att man ständigt omvärderar och omformulerar sina tankar.
– Nä, sa vi båda i munnen på varandra, så tänker vi inte nu längre, och så skapande vi andra tankar tillsammans.
Tack M för ditt stöd och din inspiration igenom allt!