Att se med barnens ögon

Idag har jag byggt miljö för de yngsta. Det jag började att göra var att sätta mig på golvet,det är ju där de finns. Vad ser ett litet barn av sin miljö? Vad finns i ögonhöjd på en tvååring? Jag vill säga att det är omöjligt att bygga miljöer som är välfungerande om man inte intar barnets perspektiv, bokstavligen. Bilden ovan visar en utsikt genom dörren från de minsta mot toget mellan de yngstas två hemvister. Pedagogerna ville att barnen skulle lockas ut på torget och inte mötas av en hop med bord, då man även äter där. Nu ser man något annat än än en massa bord. Nu möts man först av en plexiglasbock som står på kant., ett byggbord där bakom som skymtar i oranget ljus med sitt material, rampen som bjuder in och den lilla byggen som också sticker fram. Det finns så mycket att göra, men nu har jag börjat och det kommer bli härligt 🙂

3 reaktioner på ”Att se med barnens ögon

  1. Jag träffade nu i helgen två av mina sex barnbarn.
    Flickan ska börja andra året till hösten och är uppfylld av att kunna läsa och räkna (”fast minus är tråkigt”). Hennes bror är fem och är så där härligt splittrad som barn och hundar kan vara. Allt intresserar. Jag undrar; hur mycket får barnens
    snabba byten av intressefokus styra verksamheten i förskolan? Finns väl inget enkelt svar, men ändå…

    Ha det skönt i solen; Linda!

    Gilla

  2. Ja du Bertil det är underbart med barns rättfram och orädda utforskande. Jag försår vad du menar när du tycker att barns utforskande kan verka flackigt och ostrukturerat men många gånger finns det mönster i det de gör. Dessa mönster är det vår uppgift som pedagoger att utröna. Barn som ”flackar” mycket har ofta inte något tillräckligt intressant för händerna. Min lille 1½åring kan, om han får något intressant i händerna, hålla på med det läääänge, något som jag sett och upplevt med många barn.

    Vikten av att pedagoerna på förskolan är nära barnen har med att göra att pedagogerna måste observera och hjälpa barnen fördjupa det de håller på med. Att som Vygoskij utnyttja den potentiella utvecklingszonen för att få barnet att hitta nya vägar i det redan bekanta. Vi följer inte barnet som flyger omkring som ett ”rö för vinden” utan utmanar dem i den miljö som vi utarbetat. Jag ska skriva mer om detta Bertil. Det är en intressant fråga!

    Hoppas helgen har varit skön!

    Gilla

  3. Den stora frågan är om det finns ett mönster i flackandet. Om det finns det så tror jag det är något man tror sig se. Omgivningen ger ju ständigt nya signaler till oss alla, men barn har ännu inte lärt sig vad som är hemtamt och inte behöver extra fokus.
    Det måste nog bli så att man ”ger” barn ett fokus, och ingenting felaktigt i det.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s