Idag har jag byggt miljö för de yngsta. Det jag började att göra var att sätta mig på golvet,det är ju där de finns. Vad ser ett litet barn av sin miljö? Vad finns i ögonhöjd på en tvååring? Jag vill säga att det är omöjligt att bygga miljöer som är välfungerande om man inte intar barnets perspektiv, bokstavligen. Bilden ovan visar en utsikt genom dörren från de minsta mot toget mellan de yngstas två hemvister. Pedagogerna ville att barnen skulle lockas ut på torget och inte mötas av en hop med bord, då man även äter där. Nu ser man något annat än än en massa bord. Nu möts man först av en plexiglasbock som står på kant., ett byggbord där bakom som skymtar i oranget ljus med sitt material, rampen som bjuder in och den lilla byggen som också sticker fram. Det finns så mycket att göra, men nu har jag börjat och det kommer bli härligt 🙂
Kullerbyttan 