Utbildningen framgångsfaktor…

…borde vara att skapa metoder för att hantera förändring. Det är omöjligt att gå tillbaka till det som har varit för det finns inte längre.

När ska vi börja inse att vetenskapligt bevisade kunskaper ändå är konstruerade av oss som människor och att vi har makten i vår hand att tänka annorlunda om dem? Att vi inte behöver tänka ”antingen eller” utan ”både och”.

När ska vi inse att ju mer vi delar på saker destå svårare får vi att se helheter, att skapa någon mening av det vi försökte göra?

När ska vi förstå att allt lärande handlar om att hitta vår plats i världen och hur vi skapar teorier kring vad som är vår plats?

Vi kan inte skilja matematik från språk, individen från lärandet, utbildningen från samhället allt genererar och är beroende av varandra.

Det är exakt samma sak som händer när Jan Björklund säger att det är ”lärarnas fel” som när Sverigedemokraterna säger att det är invadrarnas. Vi vill bara hitta vems ”fel” det är och ser inte att våra tankar om ”felet” skapar denna riktning av meningslöst beskyllande. Det leder ingenstans, det ger ingenting utom byggandet av barriärer och sönderdelande som tillslut kommer göra att hela bilden kommer förloras. Hur ska vi ha det? Ska vi fortsätta att försöka mäta oss till produktiva människor eller ska vi försöka ta del av varandras olikheter för att skapa bilden av vilka vi är som individer och som kollektiv?

Det är galenskap att försöka dela upp på detta vis och vara så naiv att man tror att det finns saker som är oberoende av varandra. Vi är beroende av varandra och kommer alltid att vara. Det är i förhållande till någon annan/till något annat som jag också kan veta vad jag är, finns inte det andra kan jag inte känna mig själv. Jag är någon/något i ett sammanhang. Det är här vi måste börja.

Mina tankar efter två dagar av intensivt tänkande, fortbildande, mötande, kopplande…….

Vad tänker du?


2 reaktioner på ”Utbildningen framgångsfaktor…

  1. Visst är vi beroende av varandra men ofta i samhället är vi mer beroende av andra i en slags myndighetsställning. Vi har ju alltid ordnat samhället hierarkiskt – av någon anledning. Men så är det väl på förskolor också; någon är chef och sedan kommer någon form av kanske osynlig rangordnimng, beroende på ålder, utbildning osv.

    Du säger att eftersom vi är beroende av varandra så har inte vetenskapen något att säga oss. Tvärtom; den är beroende av att vi använder den rätt och vi är beropende av att vi kan lita på den.

    Gilla

  2. Det är ju också som du skriver Bertil en hirarki som vi skapar. I en organisation där man arbetar demokratiskt kan man ju fortfarande ha olika roller, demokrati betyder ju itne heller att alla får som de vill men att de har varit med och fått göra sin röst hörd eller hur?

    Det jag säger är att vi ska vara medvetna om att den är ytterligare ett system/teori som vi har skapat, en bland många. Det jag verkligen håller med dig om är att vi ska använda våra teorier till det de är skapta för och på så sätt försöka förstå vad det är för resultat vi får när vi använder dem. Om det nu finns många olika sätt att se så borde vi väl också använda många olika metoder för att se? Kan då en vara den rätta eller är de helt enkelt olika?

    Tack Bertil för att du alltid lyssnar till mig och försöker förstå utan att döma. Något man inte kan säga om de som läser din blogg…Jag skulle önska att du någon gång fick dem att förstå mina tankar som du har förstått dem…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s