Veckans bokstav- en förolämpning av barns språkande och av förståelsen för språk och kommunicerande

I flera olika sammanhang möter jag fenomenet Veckans Bokstav. Känner ni till det? Varje vecka får barnen en ny bokstav presenterad för sig. Bokstaven skrivs flera gånger på rad efter varandra på ett papper, man plockar ut saker som börjar på bokstaven, man kopplar en ”bilduppgift” till bokstaven t.ex. en orm klippt ur en papperstallrik, en igelkott av en flörtkula, en fjäril av piprensare osv.

Som ni förstår krävs här ett kraftigt planerande av läraren ( i alla fall första gången, sen kan man ju upprepa samma). Detta ger en frenetisk aktivitet i olika facebookgrupper vid terminsstart och sen kontinuerligt under de följande 29 veckorna. Varje gång jag ser detta planerande på sociala medier i olika typer av grupper som ska stötta lärares metodik så blir jag galen. För det första för att det var exakt så här jag fick göra i skolan för snart TRETTIO ÅR SEDAN. För det andra för att jag vill påstå att det har hänt lite i den didaktiska utvecklingen och framförallt i den forskning som görs på språk och barns språkutvecklande sen sådan undervisning byggdes. Ibland undrar jag hur det kommer sig att kloka vuxna människor bara reproducerar sin egen (eller andras) skolgång och inte det minsta ser på världen så som den ser ut runtomkring oss och tar vara på de erfarenheter som barnen tar med in i förskola och skola. Jag undrar var barnens tankar, idéer och åsikter finns med? Sen undrar jag också hur utbildningen har lyckats med att ge förskollärare och lärare en bra teoretisk grund och exempel kring metodik och didaktik. Vad händer? Hur kan det komma sig att barnen tas emot som oskrivna blad? Att det de har med sig plötsligt inte betyder någonting? Är det så att de inte får någon didaktisk handledning på lärarutbildningen eller är det så att de lärare som studenters gör VFU hos praktiserar denna typ av utbildningen, eller är det bara så att de är förledda av Facebook? Oavsett då är det dåligt, riktigt dåligt.

Martina Lundström skrev ett blogginlägg om övergångar som tar upp hur det kan vara en sådan brist på att ta med barns erfarenhet från tidigare utbildning och erfarenheter i övergångar.

”Vad sker i en människa när hon kommer från en miljö där det finns möjlighet att fatta egna beslut, blanda material, ta initiativ, lära genom lek och utforskande och att uttrycka sig genom 100 språk, till en miljö där besluten fattas över ens huvud, inredd med individuella arbetsplatser, där dagarna liknar skolscheman, där alla förväntas lära samma sak samtidigt och där föreställningen om att språk måste läras in genom förutbestämda mönster likt Bornholmsmodellen fortfarande dominerar?”

Martina Lundström

Läs vidare här Vi måste prata om övergångarna…

Vi har också fått en revidering i läroplanen i år som ytterligare tydliggör övergångarna mellan förskola och förskoleklass. Man trycker på att dela innehållet i utbildningen, att barnens ska få en helhet i sin utbildning för att skapa sammanhang, kontinuitet och progression;

2.5 ÖVERGÅNG OCH SAMVERKAN

Förskolan ska samverka på ett förtroendefullt sätt med förskoleklassen, skolan och fritidshemmet för att stödja barnens utveckling och lärande i ett långsiktigt perspektiv. Inför övergångar ska de berörda skolformerna och fritidshemmet utbyta kunskaper, erfarenheter och information om innehållet i utbildningen för att skapa sammanhang, kontinuitet och progression i barnens utveckling och lärande. Det ska även finnas samarbetsformer som syftar till att förbereda barnen och deras vårdnadshavare inför övergångar från förskolan till förskoleklassen, skolan och fritidshemmet.

Förskollärare ska ansvara för att

  • i samverkan med lärare i förskoleklassen, skolan och fritidshemmet, utbyta kunska­ per och erfarenheter samt information om innehållet i utbildningen för att skapa sammanhang, kontinuitet och progression i barnens utveckling och lärande, och
  • vid övergångar särskilt uppmärksamma barn i behov av särskilt stöd i sin utveckling.Arbetslaget ska
  • i samverkan med lärare i förskoleklassen, skolan och fritidshemmet förbereda barnen och deras vårdnadshavare inför övergångar.

Den förskolemiljö som Martina Lundström beskriver är en som jag känner väl till. Jag vet att det finns mängder av fantastiska förskolor och skolor över hela vårt land där barns erfarenheter och intressen ligger till grund för verksamheten och det finns lärare som lyssnar, bekräftar och utmanar dem vidare men det är inte om dem jag skriver idag.

I förskolan finns det också fortfarande mycket att arbeta med. Jag läser på Skolverket i deras tema kring Läs och skrivinlärning som publicerades i februari i år. Där finns mycket intressant att beakta. För det första har forskning visat att det kan göras mycket mer i förskola kring barns språkutveckling. Det finns förhållandevis låg kompetens kring vad som är goda språkliga miljöer på förskolan och både förskolan och skola är dålig på att ta hand om barnens erfarenheter och bygga vidare utifrån dessa. Det behövs också större förståelse för det vidgade text- och språkbegreppet. Så här skriver Skolverket om barnens erfarenheter och det vidgade text- och språkbegreppet :

”Barn utvecklar ofta sin läsförmåga långt före skolstarten. Inte bara böcker är av betydelse, utan också datorspel, TV, spel- och samlarkort. Ja, till och med leksakskataloger har betydelse för läsförmågan. Många barn visar ett stort engagemang för läsning och skrivande inom de referensramar som de själva skapat.
De har alltså redan egna erfarenheter av skriftspråk när de kommer till förskolan, och som de också gärna delar med sina kamrater. Populärkulturen bidrar till att skapa en språklig gemenskap för barnen, oavsett kulturell och socioekonomisk bakgrund.
Det har visat sig att förskolan är dålig på att ta tillvara det förskolebarnens redan kan. En orsak är att personalen inte betraktar barnens erfarenheter från datorspel, tv och annat som en värdefull och för att verksamheten är i de allra flesta fall är anpassad efter personalens referensramar. Läsning och skrivande är förknippat med böcker, trots att kursplanen jämställer film, teater och skönlitteratur. Detta gäller både inom förskola och skola.”

Skolverket 2016

Läs vidare här Hur kan förskolan bidra till barns språkutveckling? .

När min son var tre år skrev jag ett blogginlägg som hette Kärleken till ett E. Det var mitt i revideringen av läroplanen när Jan Björklund tryckte hårt på vikten av läsa, skriva, räkna i förskolan. Där beskrev jag också hur man kan läsa böcker med barnen i förskolan där man läser mer än själva berättelsen, där man också ”läser” textstyckens placering, bilder, avsaknaden av text, titlar, författarpresentationer och biblioteksstämplar. Där man utforskar boken som form och funderar på varför den finns och vad den vill och hur man kan påverka innehåll och skapa egna berättelser. Detta gjorde jag med tre och fyraåringar. Att hela tiden stycka sönder barnens verklighet utan att först förstå var alla de där delarna hör hemma är som att strö ut ett 1000bitars pussel över hela huset och slänga bilden av motivet. Jaha, här ligger det pusselbitar.

I skapandet av E har vi gått in och ut ur många ämnesområden och det är så det måste vara. Saker och ting hänger ihop. För att utforska hur man kan skriva, räkna, teckna, förhandla, dansa, musicera, balansera, gunga eller vad det nu kan vara så använder vi oss av transdiciplinära erfarenheter som vi kopplar ihop och utvecklar i det nya vi lär oss. Problemen uppstår när vi försöker dela upp och plocka isär, då tappar vi meningen och lusten att utforska.

ur Kärleken till ett E

Varför gör vi det vi gör? Det räcker inte att säga till våra barn att de måst lära sig läsa eller skriva för att de ska kunna något sen, i framtiden. Vad har läsningen och skrivande för betydelse nu? Hur kan vi engagera barn i betydelsen av att kunna kommunicera på dessa sätt? För det första tror jag att det måste bli på riktigt. Det måste finnas riktiga mottagare och det måste vara nödvändigt att läsa och skriva för att skapa mening i något annat. Språket är kommunikation. Det är kommunikationen som är det väsentliga. Det är där allt måste börja! Idag finns det också väldigt många sätt där barn kommer i kontakt med att skriva kortare meddelanden eller ord. I sökfunktionerna på Google och Youtube finns mycket att hämta. Där får man också direkt svar ifall man har stavat rätt eller ej beroende på vad man får för resultat på sin skärm. Det finns också möjlighet att känna igen ord som kommer upp när man börjar skriva. Textmeddelande på telefonen är ett riktigt motiverande skriv- och lästillfälle.

Vi kommunicerar med andra människor för att skapa mening i tillvaron, det vill säga för att göra oss förstådda och för att förstå andra och världen omkring oss. Genom det kommunikativa meningsskapandet är vi såväl bärare och med- skapare som förändrare av de sammanhang vi lever i.

Caroline Liberg, professor i utbildningsvetenskap med inriktning mot läs- och lärprocesser

Att basera sin läs- och skrivundervisning uteslutande på Veckans Bokstav är att snuttifiera betydelsen av språk och språkligt utvecklande lärmiljöer och det visar också på en väldigt grund förståelse för språk hos de förskollärare och lärare som gör så. Det är en förolämpning för barnen som har stött på bokstäver, tecken och symboler i hela sitt liv, de är en förolämpning för kommunicerandet som borde utgå ifrån riktiga mottagare och meddelare. Det är en direkt felaktig tolkning av styrdokumenten och om vi ska tro dessa delar av sammanfattningen från Skolverket kring Hur man lär barn att läsa? samt Vad har bilder med läs och skrivutvecklingen att göra?  så är det heller inte vad Skolverket rekommenderar:

Hur man läs barn läsa;

  • Nybörjarundervisningen ska vara strukturerad och genomtänkt samt innehålla ett visst mått (min fetstil/Kullerbyttan) av phonics (förståelse för sambandet mellan språkljud och bokstav). I princip behöver det inte råda motsättningar mellan läsläror och annan litteratur som används i klassrummet så länge läraren har en balanserad kunskapssyn på läsinlärning(min fetstil/Kullerbyttan). De olika texterna har således olika syften. Texter som ligger över elevernas läsnivå kan med fördel diskuteras muntligt för att utveckla elevernas kognitva tankeförmåga, medan läslärorna eller andra enkla texter har sitt berättigande för de elever som fortfarande inte knäckt den skriftspråkliga koden.
  • låt eleven i högre grad få utveckla sina tankar kring texter, i stället för att följa det traditionella skolmönstret: läraren frågar – eleven svarar – läraren värderar. Att fråga eleven om hur hon tänker, ger möjligheter för läraren möjligheter att leda in diskussionerna med hjälp av argumentation utifrån texten. Att diskutera skoltexter innebär således inte ”fritt tyckande”, utan både att både använda relevant bakgrundskunskap och textinformation.
  • testa gärna en undervisningsmodell där eleverna ställer frågor till texten i stället för att läraren gör det. Ett enkelt exempel är att låta eleverna i par göra om rubriker till frågor i faktatexter:  ”Kan ni formulera en fråga utifrån rubriken och som ni också tror att ni får svar på?”

Vad har bilder med läs- och skrivutveckling att göra;

  • En skola som primärt utgår från typografisk text måste tänka om, och utnyttja de kvaliteter som andra modaliteter (exempelvis bild) erbjuder för att stödja den lärandes
  • utvecklande av adekvata samtida kompetenser. Helt enkelt vidga textbegreppet
    gå från snäva kunskapsmål till breda kompetensmål
  • bygg lärandet på ambitionen att stödja den lärandes lust att kommunicera sin egen kunskap/erfarenhet/kompetens och (inte minst) den kritiska reflektionen
  • värdera elevens reflekterande, snarare än återgivande av läraren ibland för snäva kunskap/kunskapssyn
  • det som vi alla gör till vardags – låt det fördjupas i skolan genom den kvalitet som finns i mötet gruppens breda erfarenhet. För om kompetensen att hantera bild, ljud, rörlig bild, färg, perspektiv och så vidare, utvecklas tidigt i barns liv, så är det här vi finner deras första språk
  • se upp för att vara en alltför traditionell skola med enögd (eller endimensionell) fokusering på typografisk text. Det innebär en uppenbar begränsning av elevernas möjligheter till läslust och lärande. Tänk bredare och nytt.

Så vad gör vi åt det?


18 reaktioner på ”Veckans bokstav- en förolämpning av barns språkande och av förståelsen för språk och kommunicerande

  1. Hej!
    Väldigt bra och tänkvärd skriven text! Jag har en VFU STUDENT hos mig just nu som läser språk och jag tänkte att vi kan läsa texten tillsammans och diskutera den. Jag undrar dock hur du tänker kring förskolebarns kunskaper om skriftspråk och läsning när de börjar förskoleklass och skolan. I mitt förra arbetslag där vi lämnade ett gäng blivande skolbarn till skolan innan sommaren, samtalade vi mkt kring detta. Jag kan uppleva att det som ”räknas” är när barn kan läsa och skriva och undrar lite hur du tänker kring om barnen får utforska språket på det sätt du beskriver ovan i förskolan och hur det sedan blir om de börjar i en skola där det enbart handlar om att sitta på sin plats och läsa i en bok och skriva bokstäver. Och hur tänker du kring om barnet behöver kunna en del bokstäver när de börjar skolan för att ha lite ”grundkunskaper”? Vi har diskuterat detta en del på min arbetsplats, därför skulle det vara intressant att veta hur du tänker?

    Gilla

  2. Problemet ligger väl inte i att ha veckans bokstav, utan i att man jobbar enformigt samt tvingar barn i fsk att skriva bokstäver som dom inte ens är mogna att motoriskt klara av.

    Jag jobbar i fsk, mitt första år som mentor då jag tidigare jobbat på fritids. Vi har veckans bokstav, vi sätter upp veckans bokstav på tavlan, kopplar livet i bokstavslandet till bokstaven, samt har någon annan övning kopplad till bokstaven – motorisk övning där fokus ligger på motorik inte bokstaven. Vi har även utepedagogik där vi ibland kopplar det till bokstaven.

    Barnen älskar det, de letar bokstäver överallt, på sina kläder, på kompisens kläder, de letar ord med bokstaven hemma osv.

    Vi tjatar inte om bokstaven, utan barnen får själv bestäma till viss del hur mycket tid det läggs ned på varje bokstav. Våra barn skriver aldrig bokstaven, om dem inte själv vill (vi jobbar med ASL och skriver bara på iPad i fsk)

    Vi uppmuntrar barnen till att våga skriva, fast att dem inte vet hur bokstäver ser ut ”spökskriva” vi jobbar med bland annat spökägget för att uppmuntra till att våga testa.
    Men det betyder inte att du inte kan använda ”veckans bokstav” som ett inlärningssätt.
    Barn måste få jobba med bokstäver för att lära sig bokstäver (det handlar inte om vad man gör -utan hur du gör det)

    Gilla

    1. Vi håller nog med varandra om att det är variation som behövs och en undervisning som utgår från barns erfarenhetsvärld samt tar vara på det de redan upplevt och kan, något som ofta saknas idag. Vad det gäller formandet av bokstäver så har jag mött många fyra och femåringar som skrivit så det där om att de är motoriskt omogna hållet jag inte med om och om de vill skriva, varför hindra dem? Jag tror du missar poängen där, jag tycker verkligen att barn ska få utforska bokstäver, tecken och symboler men de behöver göra det i meningsfulla sammanhang som grundar sig på erfarenheter de gjort. Att ta vara på det de redan kan och är nyfikna på för att gå vidare. Det handlar både om vad man gör och hur man gör men framförallt varför man gör det.

      Gilla

      1. Vill bara tilläggs som jag skrev i tidigare inlägg, att vi aldrig skriver bokstäver för hand OM inte barnet själv vill.. Men vi utformar inga uppgifter som utgår från att bokstäver ska skrivas förhand. (Mer än individuellt) dock pekar forskning på att vi inte ska skriva bokstäver förhand i den åldern, då majoriteten inte har den motoriska färdigheter än och att det tar betydligt längre tid att lära sig skriva bokstäver rätt i förhållande till vad det gör 2-3 år senare.
        Men som i allt: vill barnen skriva- ska barnen få skriva.

        Men som du med säger, vi får i te bli bekväma och luta oss tillbaka på det som funkat. På samma gång ska vi inte iheller vara rädda för att ta tillbaka det som funkat tidigare, nytänk mixat med det gamla.
        Allt gammalt är inte dåligt-allt nytt är inte bra.

        Tycker det är härligt att det tas upp till diskussion för det är via diskussion vi utvecklas som pedagoger.

        Gilla

      2. Du får gärna ge mig lite länkar till den forskningen för det är något som gått mig förbi. Intressant att lära mer. Håller fullständigt med om att allt gammalt inte är dåligt och att allt nytt inte är bra och vise versa. Viktig också som du säger att man kan mötas i dialog annars stannar utvecklingen! Det jag fann extra intressant här var just rekommendationerna och analyserna från Skolverket. De tål att tänkas på! Sen är det också viktigt att tänka på det vidgade text- och språkbegreppet!

        Gilla

  3. http://pedagog.malmo.se/2013/03/05/asl-spraklekar-motorikovningar/

    Hör står det lite kortfattat om det

    Här är två böcker som behandlar detta: https://www.sanomautbildning.se/Laromedel/Grundskola-Fk-6/Lararlitteratur/Lararlitteratur/Med-datorn-som-skrivverktyg/

    Men titta på ASL generellt som handlar om just detta, att låta barnen skriva på dator/iPad först, för att träna på att skriva förhand i årskurs 2-3
    Väldigt intressant läsning, som jag varmt rekommendera

    Gilla

      1. Oförmögna? Är inte samma sak som att man diskuterar att inte låta barn skriva förhand när dem inte är så motoriskt utvecklade, då det tar längre tid att lära sig skriva bokstäver i fsk än om du jämför i årskurs två.

        Vill minas att i den första boken ”med dator som skrivverktyg” diskuterar hur lång tid det tar för respektive ålder. Har du inte läst boken, är den väldigt bra.

        Gilla

      2. Jag vet inte om jag är otydlig. Var är det forskningen- att yngre barn inte skulle kunna skriva? Det var den jag var ute efter. Forskningen, alltså där man undersökt detta och kunnat fastslå att så är fallet. Jag har arbetat med barn som format med handen sen de var tre år. När de är fem är de hyfsat skickliga. Jag undrar alltså hur den forskningen gjorts, vilka grupper MSN undersökt och hur man dragit dessa slutsatser. Det är det jag undrar 🙂

        Gilla

  4. Som jag skrivit ett ex antal gånger handlar det om att det tar längre tid att lära sig, inte att dom inte kan. Av någon anledning har du hängt upp dig på detta, vilket jag aldrig har påstått. Jag har sagt att man inte ska tvinga barn till att skriva bokstäver förhand då det är svårt motoriskt, inte omöjligt. Det är enbart du som upprepar detta gång på gång.

    Så klart finns det barn som tidigt lär sig skriva, sen finns det dom som inte fixar det riktigt i årskurs 2.

    Gilla

  5. Du skriver: ”dock pekar forskning på att vi inte ska skriva bokstäver i förhand i den åldern, då majoriteten inte har den motoriska färdigheten än” Det är detta jag undrar om. Jag tror vi lägget ner den här diskussionen nu. Jag förstår att du tar illa upp och tycker jag är vass i mitt blogginlägg när jag kritiserar Veckans bokstav. Jag möter också ständigt vuxna som klistrar på barn stämplar om vad de kan eller inte vid en viss ålder. Därför reagerar jag på det när du uttrycker dig så. I detta blogginlägg skriver jag om de som utformar sin undervisning ensidigt fast de kanske tror att de är varierade, jag lyfter rekommendationer från Skolverket och pratar om att ta vara på barns erfarenheter och inte behandla alla som om de hade samma erfarenheter. Ha en go kväll!

    Gilla

  6. Hej! Läser ditt inlägg om veckans bokstav och tycker de är så bra skrivet.
    Jag har en son på 6år som kunde rabbla alfabetet innan han var 3år, lärde sig att läsa helt själv som 4åring, han började förskoleklass 1år tidigare och går då nu som 6åring i 1:a klass…. Jag har precis idag ifrågasatt varför de ska sitta och skriva en bokstav flera gånger på ett papper…. Det ger inte min son något och han kommer hem och säger att det är så tråkigt då han redan kan allt svaret jag fick var * men han kan inte bara hoppa över det utan han måste lära sig att forma bokstaven rätt och på ett snyggt sätt, lära sig forma meningar och små bokstäver så nä veckans bokstav är något ALLA gör*

    Gilla

  7. Hej på er, nu kommer jag med en undran ett år efter era inlägg …. väldigt intressant läsning varför jag fått upp ögonen på detta är väl för att vi arbetar just nu med språk ock kommunikation på förskolan, då letar och söker man överallt för att göra så rätt och riktigt .
    Vill gärna ta del av den forskningen som fsk nämner den 6 september kl 6;18 em på 5 raden du börjar så här ;dock pekar forskning på …etc för detta är verkligen intressant .
    Mvh Marie .

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s